Så som det står här i rubriken … så skrev Skatan i morse i FaceBook och den känslan håller i sig .
Skatan är spänd till bristningsgränsen.
Rispa lite på ytan … och hon exploderar.
Är det så här det är att ”ta det lugnt”, ”möta sig själv” etc … etc … vill hon inte vara med …
Fast … jo …
– Lugna nu ner sig ! …
det är nog nyttigt att coola ner sig några grader.
Skatan kom att tänka på den notering hon gjorde igår när hon satt på Mickes Skafferi och som passar in som förtydligande liksom … … :
När jag satt där på Mickes Skafferi och och njöt av den heta skaldjurspastan och det glas med rosévin som jag hade beställt in som lunch och tittade ut på jäktade förbipasserande, förstod jag plötsligt att jag inte var riktigt klok. Att det slagit slint fullständigt. Här satt jag och njöt av rosévin mitt på blanka dagen utan en tanke på att jag ju tagit bilen ner till stan !!! Nu måste jag tillbaka till bilen före klockan tre, lägga in mer slantar, gå hem och gå ut med StinaFina … kanske ta med henne ner till stan … för att hämta hem bilen efter tillräckligt lång tid efter vinets inmundigande. och före klockan fem då nästa tidsfrist för bilen gått ut.
Är det för det är fredag som jag glömde mig så totalt. Idag är det helgstämning, mycket folk på stan och så är det ju lite mysigt där på Mickes Skafferi. Jag lyssnar på två kvinnor i min egen ålder som sitter och pratar om ditten och datten… och nu känner jag mig inte bara helt galen utan fullständigt ”borta” … som en alien …(alienerad … var det inte ett populärt ord för några år sedan … alienerad) … utanför … outsider (och jag är ju inte 17 år längre då jag räknade mig som sådan ) … herre gud …
Nu förstår jag att jag verkligen har problem.
Men … det går väl över …
Det brukar ju göra det … gå över.
– Hur gick det då?
Jo, Skatan gick på gatan … länge … gick på Clas Ohlson och köpte några pannåer och lite annat smått och gott … gick och drack kaffe på ett annat ställe, tittade på klockan, snart tre … gick till bilen, tog sats, kände efter mycket noga och satte sig bakom ratten och körde hem.
Det hade gått en och en halv timme nästan en timme och trekvart sedan hon druckit sista klunken ur det där glaset … så hon tog en chansning.
Som ni förstår … hon är helt enkelt vimsigare än vimsig, mer borta än vanligt …
och så den där explosiva klumpen som hon inte blir av med inutiii … spänningen …
Men det går säkert över …
Det brukar ju det …
Skatans tankar 
Hej på dig lilla Skata!
Din historia är, mitt i eländet, riktigt lustig. När jag läte att du var inom Clas Ohlson så tänkte jag i mitt stilla sinne att du köpte en alkomätare 🙂 Såg för min inre syn hur du satt i bilen och blåste varje kvart…ha ha ha! Ack ja, så det kan bli, men det blev en riktigt lyckad historia att berätta och inte är du ensam om att ”ställa till det” ibland.
Här har du en till som snart spricker. Tarmen är i kramptillstånd sedan länge och ser ut som om jag vore i 9:e månaden…sprickfärdig m.a.o. Lever på lite flytande föda och det brukar ju gå över men….tiden går och ont gör det så nu blir det till att klura ut vad som ska presteras över förmågan så att kramperna släpper.
Livet är då inte en dans på rosor men tyvärr förväntar sig många att det ska vara så, av någon anledning. Upp o ner…utan paus!
Har inte fått till ett bra foto på någon Johannebergskata ännu. Dom pickar här utanför på gräsmattan men det är mörkt och regn och trist och dom flyger sin kos när jag visar mig eller burrar ihop sig. Men…det kommer nog med solen!
Ha det nu så bra som det går och vilken lycka att kunna måla så fint och få ge utlopp för energi och ”lätta” på trycket!
Krya på dig!
Kram på dig vännen!
/Agneta
Jo det känns som att just när jag får till det med målningen så lättar jag på trycket och ”glömmer mig själv” … och det är alltid bra.
Och du, … du har det hundra gånger jobbigare än jag … så nu skäms jag nästan att jag ”klagar” över mina ”känslor” … Hoppas du får hjälp med din mage … för att vara så där ”uppblåst” och ha såna kramper måste vara ett helvete …
Kram på dig och hoppas det blir bättre och att du får en fin söndag!
Snälla vännen, skämmas ska du då rakt inte göra! Vi har ju alla vårt trassliga skatbo inuti och ibland försöker jag reda ut allt, men…hittar inte tråden. Känslor som gör ont, som stör… är inget att förminska för dom gör ont som bara den och får man inte lätta på trycket så sätter dom sig i kroppen som skriker….
Att lugna ner sig, ta det lugnt, inte förstora upp…ha..lätt att säga men när man är där i det svarta hålet…..fy fanken!
Kramen, Agneta
Tack … du fina kloka Agneta och Kramen!
2,5 h för ett glas vin!
Kram!
Mmmm … Rosé också ?
Kram!
Så det kan gå när man inte riktigt har tankarna med sig!
Jag gjorde något liknande en gång. Vi hade druckit vin till maten och satt framför TV:n, när mamma ringde och ville ha hjälp med någonting.
Inte förrän jag var halvvägs till Klintehamn kom jag på att jag just då begick ett brott, körde, om inte berusad, så i alla fall påverkad att ett par glas vin.
Gissa om jag körde försiktigt och tittade mig noga omkring. Risken för att stöta på någon polis var väl inte så stor, men tänk om man skulle ha ställt till med någonting!
Ha en fin helg och hoppas att trycket lättar snart!
Kramar Ingrid
Jag var inte heller så rädd att bli stoppad av polisen … som att det skulle hända något just då … att det sprang ut en katt i vägen eller …
och jag fick mig onekligen en tankeställare.
Trycket lättar säkert så snart Mannen kommer hem. Han har varit borta lite för länge nu … kanske … och på onsdag kommer Sonen med familj och vi skall vara på Femöre och det kommer lite liv och rörelse omkring mig igen … Men det har nog varit nyttigt för mig att inte flaxa runt som en galning och att vara på en plats, hemma, en längre tid …
Hoppas du också får en härlig söndag och en fin solig Mors Dag.
Kram!
Ja kära du att vara på gräns till att explodera är tufft.
Varför låter du det inte smälla?
Det finns ett liv borta det också. Att måla är säkert jättebra. Det liksom pyser ut.
Tycker du ska ta klivit och tutta på stubinen.
Man mår så mycket bättre efteråt.
Komi håg att varje dag har sin egen historia.
Hur vill du att din ska se ut
Kram
Vi är flera som inte alltid haft tankarna med oss. Flera år tillbaka var mannen min o jag på tillställning. Chaufförssysslan var bestämd till honom. Vi bjöds på ca två glas vin, mannen drack vatten. Utspätt för att vara på en hel kväll. Under hemresan insåg vi att det blivit en tankevurpa. Jag körde. Troligtvis hade det inte blivit utslag på alkoholmätare.
Nej jag är nog inte ensam som du säger … och det är vi som har druckit ett … eller möjligtvis två glas vin … som ”känner” oss väldigt ”skyldiga” medan rattfyllerister med mycket mer promille i blodet kanske inte har samma betänkligheter.
Och det är ju tur … förstås. Jag körde väääldigt försiktigt hem.
Kram!