Det lilla ”ingreppet”

blev ett rent helvete for Karin.

Det var meningen att Skatan skulle ringa pa morgonen innan hon skulle ”opereraras” men nar Skatan ringde var det ingen som svarade. Skatan tankte att man borjat tidigare an planerat och forsokte sa smaningom ringa Svarson I. Inget svar dar heller …

Hon sms:ade … inget svar …

Hela dagen gick innan Skatan slutligen fick tag i Svarson 1 (som hade blivit kallad till sjukhuset klockan tva pa natten) som pa Skatans fraga  svarade att … Nej, det var inte bra med Karin, och jag kan inte saga mer, jag orkar inte prata mer , jag forsoker ringar i morgon …

Det var lang dag och natt for Skatan och Mannen och till slut fick de genom Sonen och lilla E lite lugnande besked …

Och nu, nyss,  ytterligare  lite lugnande besked … att det har varit ett helvete for Karin men  … att det nog kommer att ga bra nu.

OM det skrivs mera har av Skatan blir det nog ett mer privat inlagg …kanske  … hon behover ventilen men vet inte om hon kan ventilera alla de senaste dygnens kanslor och tankar annat an sa.

Ska det aldrig ta slut …

Har har dom, Mannen och Skatan,   det skont i sol och varme, bekymmerslost … och sa far de veta att aldsta dottern K ar pa sjukhus igen med en ny pneumothorax … Det var nar Skatan kollade lite i FB som hon laste om det … Svarson I hade sokt henne… han var da i USA.. och flickorna var ensamma hemma …

Stackars stackars K … det maste kannas hemskt att det inte verkar bli nagot slut … och det ar… det ar ju en sa’n angestframkallande sjukdom som vacker sa manga tankar.

Som mamma slutar man ju aldrig att oroa sig, aven om Skatan inte kan gora ett skit vare sig hon ar har eller dar.

Facebook ar bra pa manga satt … de  hade inte vetat nagot annars … och aven om man inget kan gora sa kan man alltid finnas ”till hands” pa telefon i alla fall … ringa, prata, finnas … ja om inte  nabara sa anda … .

Nu finns deras  tankar darhemma  …     Skatan   haller tummarna  och ber att K snart ska ”komma igen”, att man kan fixa lungan battre den har gangen och att hon snart ar hemma hos sina flickor och sin ”gube”  …

… känner som om jag håller på att implodera … stick hål på mig och det smäller …

Så som det står här i rubriken … så skrev Skatan i  morse i FaceBook och den känslan håller i sig .

Skatan är spänd till bristningsgränsen.

Rispa lite på ytan … och hon exploderar.

Är det så här det är att ”ta det lugnt”, ”möta sig själv” etc … etc … vill hon inte vara med …

Fast … jo …

– Lugna nu ner sig ! …

det är nog nyttigt att coola ner sig några grader.

Skatan kom att tänka på den notering hon gjorde igår när hon satt på Mickes Skafferi och som passar in som förtydligande liksom … … :

När jag satt där på Mickes Skafferi och och njöt av  den heta skaldjurspastan och det glas med rosévin som jag hade beställt in som lunch och tittade ut på jäktade förbipasserande, förstod jag plötsligt att jag inte var riktigt klok. Att det slagit slint fullständigt. Här satt jag och njöt av rosévin mitt på blanka dagen utan en tanke på att jag ju tagit bilen ner till stan !!! Nu måste jag tillbaka till bilen före klockan tre, lägga in mer slantar, gå hem och gå ut med StinaFina … kanske ta med henne ner till stan … för att hämta hem bilen efter tillräckligt lång tid efter vinets inmundigande. och före klockan fem då nästa tidsfrist för bilen gått ut.

Är det för det är fredag som jag glömde mig så totalt. Idag är det helgstämning, mycket folk på stan och så är det ju  lite mysigt där på Mickes Skafferi. Jag lyssnar på två kvinnor i min egen ålder som sitter och pratar om ditten och datten… och nu känner jag mig inte bara helt galen utan fullständigt ”borta” … som en alien …(alienerad … var det inte ett populärt ord för några år sedan … alienerad) … utanför … outsider (och jag är ju inte 17 år längre då jag räknade mig som sådan ) … herre gud …

Nu förstår jag att jag verkligen har problem.

Men … det går väl över …

Det brukar ju göra det … gå över.

– Hur gick det då?

Jo, Skatan gick på gatan … länge … gick på Clas Ohlson och köpte några pannåer och lite annat smått och gott … gick och drack kaffe på ett annat ställe, tittade på klockan, snart tre … gick till bilen, tog sats, kände efter mycket noga och satte sig bakom ratten och körde hem.

Det hade gått en och en halv timme nästan en timme och trekvart sedan hon druckit sista klunken ur det där glaset … så hon tog en chansning.

Som ni förstår … hon är helt enkelt vimsigare än vimsig, mer borta än vanligt …

och så den där explosiva klumpen som hon inte blir av med inutiii … spänningen …

Men det går säkert över …

Det brukar ju det …

Nu sitter Skatan här mitt i natten igen

… och funderar på vad hon  egentligen hållit på med.

Vad har hon egentligen sysslat med ända tills nu för att avleda sina tankar på StinaFina och tänka på nååågot annat än sin oro?

Skatan funderar på hur hon skall bära sig åt  … ja , vad hon skall göra  … för bli rejält  trött … och för att undvika att äta den där mackan … eller …

Det är Oron som kommit ikapp henne …

De ringde inte förrän klockan halv fyra på eftermiddagen från Bagarmossen och det var en himla tur att Skatan varit fullt sysselsatt fram till dess. Visserligen hade de sagt att de först ringde till de vars djur var värst illa däran  … men ändå.

Det ääär jobbigt att vänta när man är orolig … även om man är fullt sysselsatt.

Johanna i huset hade ordnat med Workshop i källaren och Gunilla, en annan granne,  hade gjort en god gryta, bryggt kaffe till lunch och nu var hela husets kvinnor utom en,  som jobbade, samlade för att först äta tillsammans och sedan måla …

Skatan kom så äntligen igång att måla. Även om det inte var på ”allvar” föll hon snabbt in i den sorts trance som hon brukar falla in i när hon riktigt är i tagen och  fullt uppe i sitt ”skapande”.

Hon blev både blind och döv för allt annat omkring sig.

Det var precis det som behövdes och det var riktigt, riktigt roligt.

Och så ringde de då äntligen från Bagarmossen …

StinaFina hade börjat äta så smått, hon kräktes inte blodblandat längre och  hade bara lite blod i avföringen. Hon åt och drack det som bjöds med god aptit och om kräkningarna upphörde helt kunde hon kanske komma hem i morgon eftermiddag. Har bara magen fått mat men inte är riktigt bra ännu,  är det ändå ingen fara. Diarréer kan man behandla lika bra på hemmaplan med dietmat o s v .

Det var det positiva … och hoppfulla.

Men …

Jo, så här var det. Också.

StinaFinas levervärden var oförklarligt förhöjda och njurarna fungerade inte riktigt OK och magen/tarmarna …  förstås.  De föreslog att de skulle  ta ett ultraljud och om de där såg någonting onormalt ville de fortsätta med vävnadsprov. Man visste inte riktigt vad som var hönan och vad som var ägget … var det infektionen som förorsakade de förhöjda levervärdena  eller var det levervärdena  som orsakade infektionen?

Skatan gick naturligtvis med på allt de föreslog. Att de överhuvudtaget frågar beror på att varje behandling kostar … och det är ägaren som tar det övergripande beslutet.

Imorgon … idag, menar Skatan förstås   … har de  i alla fall lovat att ringa tidigare från Bagarmossen.

En sak känns också väldigt skönt.  Skatan och StinaFina skall inte följa med till Österrike. Det hade de bestämt redan innan StinaFina blev sjuk.

Mannen tar flyget.

Vilken tur att han ännu inte hunnit iväg. Att han var hemma i söndags när StinaFina blev så dålig …

Vilken tur att StinaFina inte blev sjuk först när Skatan var ensam hemma …

Vilken tur i oturen …