… sa Katten

  ”Würdest du mir bitte sagen, wie ich von hier aus weitergehen soll?”
” Dass hängt zum grossen Teil davon ab, wohin du möchtest” , sagte die Katze (Lewis Carroll – Alice i Underlandet)

… eller i klumpig översättning:

Kan du tala om för mig hur jag ska fortsätta gå härifrån?”
”Det beror till stor del på vart du vill gå”, sa katten

Skatan har en CitatOrakel-bok som innehåller en massa citat förstås. Förutom sjuttiotvå (72) kort med motsvarande citat som man kan blanda, välja ut och dra  för att få råd när man känner sig vilsen …

Och just detta Alice-i-Underlandet-citat har Skatan dragit många gånger … det dyker allt som oftast upp.

Det är det mest dragna av alla dessa väl blandade och utspridda kort …

Skatan uppmanas att tänka efter själv, bestämma över sin egen väg  … vilken  hon skall välja …  vart hon skall gå … utan att någon annan talar om det för henne.

Och det rådet kan hon sannerligen behöva 🙂

Så här tolkas citatet som ett råd i boken:

Om du har dragit det här kortet … kan det vara en indikation på att problemet uppstod eftersom du har för många andra beslutsfattande ”makter” i ditt liv . Tillåt dig finna din  egen väg och gå den. ( … könnte sie ein Hinweis darauf sein, dass das Problem entstand, weil Sie anderen zuviel Entscheidungsbefugnis in Ihrem Leben gegen haben. Erlauben Sie sich Ihren eigenen Weg und gehen Sie diesen. )

Och så är det ju.

Skatan har i hela sitt liv omgivit sig med starka, dominanta människor (det började med farsgubben förstås)  och har själv … av ren lättja ibland … vem vill/orkar tjafsa om småsaker? …givit efter,  anpassat sig,   … ”varit snäll”.

Hon har så lätt för det, Skatan … att ”vara snäll”.

Hon har alltsomoftast känt sig … känt sig … alienerad … inte hemma … ensam och i fel sammanhang … (av födsel och för mycket självcentrerande tankar förstås )

Skatan är konflikträdd som få … vill verkligen inte ”bråka” … och hamnar allt som oftast av egen förskyllan i situationer som hon inte känner är ”hennes” eget val att vara i.

Mannen träffade hon som väldigt ung, han är stark och dominant på ett ”mjukt” sätt, är van att få sin vilja fram … i stort som i smått …  men honom känner Skatan så väl och han känner Skatan så väl och  de har vuxit samman och valt tillsammans och … att gå samma vägar men också var för sig på vägar som de själva valt och som den andra inte velat gå … Och med Mannen tar hon ”dusterna” och han lyssnar och kan ändra sig …  också 🙂 … Numera. För skall hon vara riktigt ärlig … och det skall man ju vara … har hon följt honom på hans väg oftare än hans på hennes …

Hmm … småsaker, vem orkar tjafsa om småsaker?, säger Skatan. Säger Skatan att hon inte orkar bråka om … av ren lättja.

Det värsta är att det inte alltid rör sig om småsaker. Och ”småsakerna” har lett fram till vägar och beslut som hon efteråt förstått hon blivit ”inlurad” på …

Det är hårda ord men … och … Skatan har egentligen ingen annan att skylla på än sig själv. Som låter sig …

Mannen och Brigitte (en mycket stark person som alltid skall ha ”rätt” och på något vis också får det) kan sitta och diskutera om ”småsaker” i evighet medan Skatan sitter som vid en tennismatch och tittar på än den ena än den andra när han/hon argumenterar och vet att de båda två har ”fel”. Igår gick Skatan resolut ”sin egen väg”, reste sig upp, gick till datorn och googlade fram ”svaret” på deras argumentationsmatch vilken båda hade ”förlorat”.

Det kändes skönt.

Det finns starka människor … som Margith var  … som inte behöver ”bestämma”, manipulera, alltid ha rätt … som hör sig för, ger efter ibland även om hon själv inte tyckte lika, som ”släppte fram”, som lyssnade … som LYSSNADE …

Men Margith var Margith var Margith …

Och det är sannerligen inte FEL att vara stark … det vill inte Skatan ha sagt …  tvärtom …

Hon önskar själv att hon hade lite mer av den varan: styrka

Varför … undrar ni säkert … varför skriver nu Skatan ett så´nt här avslöjande, självcentrerat blogginlägg?

Just nu?

Jo-o ni … den som lever hon får se … Det visar sig framåt veckan. Skatan har ”ramlat” dit igen … och kommer att göra något som hon e g e n t l i g e n  inte vill. Bara för att hon är så himla SNÄLL …

Bara som exempel gick hon en väg genom skogen i regnet … ”steil” … brantare än brant … fast hon tidigare sagt att hon ville undvika branta vägar p g a sitt knä. Bara för att den föreslogs, var ny … där hade inte Skatan gått tidigare …. och så …plötsligt gick hon där ändå … när den nu föreslogs … 😦 … och det var väl det som blev ”droppen” …

http://www.youtube.com/watch?v=6UvFF7kPa0Y&feature=related

Ses …

17 Replies to “… sa Katten”

  1. Den där med vägen var outhärdligt populär i managementlitteraturen på 80-talet. När det gäller snällhet tror jag att det är bra att vara snäll men inte på fel sätt. Gör man saker man inte vill alls kommer man att göra dem dåligt, surt eller på annat sätt låta den betala som bad om det i alltför många fall.

    1. Det är inget fel att vara snäll … men här menar jag snäll = eftergiven och det är något som man egentligen har sig själv att skylla om man är. Och egentligen är man mest arg på sig själv för att man är just det … eftergiven … och speciellt tillsammans med vissa människor som snabbt ”utnyttjar” situationen … så att säga.

      Men man har bara sig själv att skylla. Egentligen.

      Kram!

  2. Nu har jag läst ditt inlägg flera gånger och känner igen mig själv i mycket.

    Jag skulle nog ha kunnat skriva något liknande faktiskt.

    Man mår inte bra av att ständigt vara den snälla och fogliga, det pyr alltid en lite upprorsande, som vill protestera och svara emot, men den har jag under årens lopp lärt mig att hålla i schack och tryckt tillbaka, men än som är nyttigt kanske.

    Jag hörde just på radion att tinnitus inte alltid beror på hörselskador utan också kan komma när man är emotionellt stressad under lång tid. Det tjuter i mina öron…….

    Kram till dig!

    1. Min kommentar är illa stavad här och där. Inte nog med tinnitus och ont i ryggen jag börjar visst se dåligt också 😉 men du förstår nog vad jag menar!

    2. Jovisst förstår jag vad du menar … Och jag har också förstått att jag inte är ensam i min/vår generation att ha blivit uppfostrade till att vara eftergivna och ”snälla”. Fast mest är jag arg på mig själv för det är ingen som tvingar en att förbli så. Vad jag behöver lära mig är att säga NEJ på ett tydligt sätt … när jag inte vill. Och det konstiga är att jag ”faller tillbaka” och blir ”mesig” tillsammans med vissa människor. Och det retar mig ännu mer.

      Så … lektion nr 1 för mig är att lära mig säga NEJ … tydligt och klart och utan att ursäkta ihjäl mig 🙂

      Kram!

  3. In under vingarna på skatan skulle jag vilja kalla detta inlägg för.
    Ditt inlägg fick mig att tänka på mina egna val. Eller ja, hur många av mina val är egentligen MINA val. Vad gör jag för andra? Hur ofta gör jag något jag inte skulle gjort om jag inte var ÖVERSNÄLL.
    Jag trivs att göra andra nöjda men inte i priset av min egen lycka. Man får dra gränser.
    Det är svårast att inte ge efter för den man älskar. Men det finns gränser för hur mycket man måste göra och ge av sig själv utan att liksom bli ”inlurad” eller nästan utnyttjad.
    Den som lever få se, så enkelt är det.
    Och kanske har en del av de där valen du gjort för andra i ditt liv, kanske ändå visat sig varit till stor glädje för dig… ändå.
    Kram

    1. Visst har mina val varit till glädje för mig själv för det mesta … och valen har valts i den tid de valdes om du förstår vad jag menar. Jag arbetade deltid när barnen var små … ett helt frivilligt val, jag gav upp mitt jobb och följde med till Österrike när min man fick jobb där … också ett frivilligt val Och så vidare … o s v …

      Men nu … är jag mest arg på mig själv för att jag är eftergiven och ”ger med mig” och gör saker jag egentligen inte vill. Jag måste lära mig säga NEJ … helt enkelt. Att stå på mig. Att ”ta plats” …

      Det är inte så farligt som det låter men jag var just när jag skrev inlägget … fed up …helt enkelt. Jag själv ”stod mig upp i halsen” …

      Kram!

  4. Att vara snäll är en mycket god egenskap men när snällheten når till en viss punkt så kan den bli negativ för en själv. Just det anar jag lite av här. Men du är medveten om det och kan på så sätt förändra även om det inte är så lätt. Däremot är det lätt att fastna i ett beteende, ge efter och låta någon annan bestämma. Ibland kan det vara en form av trygghet…

    Själv är jag inte alls lika snäll utan nog något starkare. Om jag känner mig själv vill säga….

    Ska bli intressant att få veta vad du gått med på av ren snällhet.

    Kram

    1. Jag är mycket medveten om det och vet att det egentligen vilar helt och hållet på mig själv att min så kallade ”snällhet” bara blivit fööör mycket.

      Jag ser dig som en mycket rakryggad stark person … men inte på bekostnad av någon annan … just en sån person som jag strävar mot att bli. De starka som ”utnyttjar” sin styrka och ”kör över” såna de märker är svagare är inte personer jag strävar efter att efterlikna utan sådana som står upp för sig själva och visst kan ”ge med sig” men öppet och frivilligt utan att känna sig manipulerade.

      Men jag är ju ingen barnunge längre … så nog får jag skylla mig själv att jag låter mig ”utnyttjas” 🙂

      Kram!

  5. Oj oj oj så många kvinnor som kan känna igen sig i det här.. Ge efter för man inte orkar tjafsa om småsaker men tusen småsaker kan lätt bli en stor säck att bära på ryggen och ack så tung.

    Ser genast att anledningen till att jag inte kan behålla någon man är just det. Jag ger inte efter för det jag verkligen vill och känner jag mig för mycket styrd då åker dom ut med huvudet före. På gott och ont naturligtvis.

    Jag har också svårt att säga nej som tex att hjälpa grannen med tusen och en saker fast man knappt får tack en gång.
    Egentligen skulle någon ha en kurs och lära oss komflikträdda att säga nej istället för alla konstiga kurser om positivitet som finns. Vända allt till det positiva kan nog vara bra men det kan också bli en fälla som andra utnyttjar till max.
    Så stå på oss. Gaska upp oss och känna efter Vill jag?Kan någon annan göra det? Lära oss att det inte är skämmigt att säga. ”Jag vill inte”.
    Kram på dig

    1. Just det … där satt det. Varför skall det vara så svårt att säga ”NEJ jag vill inte” … när det är det man egentligen vill säga utan man sitter där och hummar och tar på sig än det ena och än det andra … och så blir man arg på sig själv för att man gör just det …

      Nej … jag skall omedelbart efter… efter det som jag sagt JA till utan att egentligen vilja det … när det är över och förbi … då skall jag börja ett nytt liv med att försöka säga ”NEJ jag vill inte” när det är så.

      Fast förstås … det är inte första gången som jag lovar mig själv det 🙂 Men det kanske går lättare och lättare ändå.

      Kram

  6. Åh, jag vet preeeecis, precis, precis vad du menar. Hur många gånger har jag inte varit med om samma sak. Bara för att jag inte orkar bråka. Bara för att andra är starkare. Hur många gånger har jag inte låtit andra tro att de har rätt fast de har inåt helvete fel. Bara för att jag inte orkat bråka. Bara för att andra har varit starkare. Och hur många gånger har jag inte gått med på att göra saker för andra som andra aldrig skulle ha gjort för mig. Bara för att jag är så jävla snäll.
    Åh, jag riktigt eldar upp mig när jag läser det du skriver. Och jag blir så förbannad på mig själv för att jag är som jag är och det tar jag ut på den jag varit undfallande och mjäkig för genom att vara sur på honom på ett sånt där gnällkärring sätt. Istället för att säga ifrån ordentligt från början. Stryk skulle man ha!
    Eller ja…
    Kram på dig i alla fall!

    1. Och jag tror faktiskt att det mest är kvinnor som är så här … konflikträdda, eftergivna och gör saker som de egentligen inte vill. Ställer upp … säger JA när de menar NEJ etc etc …

      Stryk är väl att ta i … det får vi ändå … men vi får säga till oss själva på skarpen att nu .. nu får det vara nog. Nu får vi stå upp för oss själva och inte bara svälja och ta emot.

      Basta!

      Kram!

  7. Känner också igen mig i mycket av det du skriver. Det märkliga är att när jag backat och valt själv har jag fått dåligt samvete och inte alls mått bra. Det är en svår balansgång. Man lär så länge man lever. Livet är inte lätt att levas trots den erfarenhet man har. Man blir aldrig riktigt klok på det – livet.

    1. Ja där sa du något … ovanpå att man är arg på sig själv när man givit efter så får man DÅLIGT SAMVETE när man för en gångs skull kanske stått på sig …

      Det är inte lätt … och man lär så länge man lever… och jag har ju levt ganska så länge redan så jag borde ju kunna det här …

      Nej nu för sjutton gubbar ska det bli andra takter här … ja, sen då … 🙂

      Kram!

  8. En uppmaning: Skicka genast det kortet till mig. Jag behöver det.
    Finns den inte på svenska. har lite svårt med tyska språket.
    Ha det gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s