Det blåste ju rejält

och regnade småspik den där dagen när de åkte upp till Stockholm för att gå på teatern.

Det var så typiskt.

Pappa hade fått ett rekommenderat brev som skulle hämtas

p e r s o o o n l i g e n

och Mannen och Skatan skulle hjälpa honom med det.

För inte skulle en 99-årig gubbe behöva ta sig till Konsum där den närmaste Posten  numera huserar.

Så de stannade till vid  Konsum som ligger i hörnet Hornsgatan … hm … och någon annan gata …  där det är svårt att ställa bilen och Skatan hoppade in och frågade om det fanns något fullmaktspapper som de kunde få med sig och pappa skriva under och så kunde de, Mannen och Skatan,  åka tillbaka och hämta det där välbevakade brevet.

Det fanns det inte. Inte om det stod angivet att det skulle hämtas

p e r s ooo n l i g e n 😦

Det var inget annat att göra än att åka till pappa … få på honom jacka och kepa, ta med rullatorn och ”baxa” … ja det är faktiskt rätt ord … in honom i bilen,  ta upp kepsen som ramlat ner i rännstenens vattenflöde, sätta tillbaka den på hans skult, spänna fast säkerhetsbältet och köra till Konsum, få en parkering och baxa honom ur bilen och sakta sakta gå de 25, 30 meterna i höstblåsten och slagregnet till målet.

Han höll på att krokna på halva vägen och de förbannade sig själva och varandra att de inte tagit en rullstol i stället …

Väl framme ställdes en stol fram till pappas  förfogande av en mycket tillmötesgående personal  … äh … personal, vilket jäkla ord … flicka … menar Skatan, en skrivplatta  räcktes fram som underlag och en penna och så började pappa leta efter sitt id-kort.

Jösses!

Han bläddrade fram och tillbaka och så fram och tillbaka igen bland sina färdtjänstkort, kvitton etc.

Inget id-kort!

Skatan försökte vädja till pers …flickan …

– Pappa kan ju sitt födelsenummer… skulle han inte bara kunna säga det … jösses, han ääär ju 99 år. Kan ni inte göra ett undantag?

Nej, det kunde man inte    😦

Mannen hade under tiden tagit plånboken och finkammat den och i ett litet konstigt fack nånstans äntligen, slutligen hittat pappas körkort.

Voila!

Namnteckningen tecknades och  brevet, det rekommenderade, överlämnades, och så var det återtåget … där de pappa, Mannen och Skatan höll på att bli nedmejade i dörren av en otålig förfriskad mansperson med egen rullator, innan de i motvinden och spöregnet slutligen nådde bilen.

Jösses.

Väl hemma hos pappa igen pustade de ut … och han började muttra om och fråga om de, Mannen och Skatan,  inte kunde köra honom till SEB vid Sergels torg nu när de ändå hade bilen …

Det kunde de INTE …

Istället ställde de bilen hos pappa och tog tunnelbanan ner till stan, klev av vid T-centralen och gick torrskodda under Sergels torg ända till NK där de tänkte äta lunch på restaurangen.

Den var stängd, hade inte öppnat.

De tog en sallad på ett av NKs caféer och en stor kopp choklad med vispgrädde och citrontårtbit med hallonsås på ett annat av caféerna innan de torrskodda igen tog sig till Stadsteatern och kvällens föreställning där Skatan till råga på allt drack ett glas vitt vin i pausen … (det var hennes dietmat det !!!)

För övrigt slog det dem att det var dålig kommers, lite folk … ja nästan folktomt på NK och i affärerna fast klockan var runt fem …

Finanskrisen?

Hur som helst … Skatan hade inte haft sinnesnärvaro att fotografera den vådliga utflykten med pappa men tog några bilder från NK på ”folklivet”  och på en lampa som var … obeskrivlig … ha ha … och på en originell tapet, kan man tycka,  och på den trötta Mannen.

Och så på en klisterlapp på en toalett på Stadsteatern. Som sa det mesta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Håll till godo!

13 Replies to “Det blåste ju rejält”

  1. Skönt att det ordnade sig med din pappas försändelse men man önskar att vissa personer kunde vara något mer flexibla. Min arbetskamrats mamma är 98 år och hon har berättat om liknande händelser. Jag menar vem tror att någon i den åldern uppträder bedrägligt…

    Kram och god morgon!

    1. Nej, vem tror det? … och hur kan man överhuvudtaget skicka ett rek som skall hämtas personligen till en 99-åring? Pappa skall byta bank, det är ett som är säkert. Det var Skandiabanken som skickat en Pin-kod !!! …

      Kram och ha en bra dag! I morgon är det redan fredag 🙂

  2. Bedrövligt! Det dröjer väl inte förrän man får vara högst 40 år. Det blir nog riksdagsbeslut på det. Sen blir det väl böter om man har nåra krämpor, man får ju inte ta upp personalens viktiga tid.

    1. Ja det är verkligen bedrövligt. Stockholm har blivit kallt, sjöng Orup. Samhället har blivit kallt, kraxar Skatan.

      Och vi, vi får väl starta en stark motståndsgrupp, en gerilla …

      Kram!

  3. Vilket sätt att begära att en så gammal man personligen måste infinna sig för att kvittera ut en pinkod! Jag har väl aldrig hört på maken, men så är det genomgående i Sverige. Alla måste följa REGLERNA och sunt förnuft har man inte hört talas om.

    Fast i och för sig, det skulle ju kunna vara ni som var de misstänka bedragarna om han inte infunnit sig själv?

    Kram

    1. De flesta banker skickar pin-koderna i vanliga rekommenderade brev som kan hämtas av anhöriga om de har id-kortet med och sitt eget förstås. Men det här …

      Och så måste det till lite civilkurage också … hos personal och tjänstemän.

      Kram!

  4. Nä i det här landet läser man ordagrant i bestämmelser och lagar och gör inga undan tag. Se bara den stackars tanten man tänker utvisa som inga släktingar har i hemlandet och är sjuk. Hoppas euraopakonventionen ger oss en näsbränna och att hon hinner dö innan man har låtit allt bli klart. Ibland skäms man för att vara svenska tamme sjutton

    1. Ibland skäms man över att folk inte kan tänka själva. Att de inte kan läsa lagar och regler och förordningar lite generöst, att det överhuvudtaget kan stiftas såna lagar och regler och förodningar, att folk inte verkar kunna se längre än näsan räcker och inte har någon som helst fantasi. Hur skall den här stackars dementa kvinnan kunna klara sig ens en vecka utan de sina ???

      Skäms … gör man verkligen.

      Kram!

  5. Det är många plånböcker som gapar som gäddkäftar den här tiden på månaden.
    Kan det bero på att idag är det svårt att spara om man nu har ett jobb att gå till.
    Eller var det så enkelt att det var vädret som fick människor att åka hem till värmen och mysigt. Affärerna står ju kvar.
    En fin historia om din och makens liv med din pappa. Inte alla äldre som har en Skata att stötta sig på
    Kram

    1. Ja det har du ju förstås rätt i … vädret gjorde säkert sitt till och tiden på månaden. Men ändååå …

      Jag har då aldrig sett NK sååå tomt på folk.

      Nej det finns många äldre som inte har någon … eller som har någon men slängs ut ur landet för att de inte är födda och uppvuxna här. Och inte har någon i sitt hemland längre. Deras ungar här arbetar säkert och betalar säkert skatt som de flesta andra så det kan bara vara stelbenta regler som följs in absurdum … av stelbenta människor utan civilkurage … och förstås lagar utan sans och vett.

      Usch!

      Kram!

  6. Tackar vet jag, Strängnäs. Liten håla – men där blir det musik/nostalgi med Mathias Enn på lördag. 200Kr bilett. Parkering runt hörnet(grattis). M. Enn sjunger Karl Gerhard, Julius Sylvain, Zarah Leander. Tackar tackar vet ja landsorten!!!

    margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s