Aldrig! … Aldrig i livet …
När Skatan var liten omgavs hon av tanter …
Tant Gerda, som passade oss syskon när föräldrarna var på vift, Tant Tullie och Tant Johansson … grannfruarna och bondmororna på landet där vi bodde om somrarna. (Varför en del av tant-titlarna följdes av ett förnamn, en del av ett efternamn, vet inte Skatan.)
Mannen sa tant Inga till hennes mamma så länge hon levde, tror Skatan… trots att mamma flera gånger bad honom låta bli (det satt väl i ryggraden) men han har ”lagt bort titlarna med pappa… och släppt ”farbror” … eller har han det.
Nej, jösses … han säger fortfarande farbror Sten.
Att säga något annat än tant Brita och farbror Carl-Axel om Skatans svärföräldrar var uteslutet.
Mannen sa ju inte ens ”du” till dom. Det var far och mor …
– Vill far skicka mig smöret …
Det bara var så.
(Mannen sa också vid något tillfälle att Skatans familj var som ”zigenare” (och positivt menat ) … många, okonventionella, stökiga … tänk bara på söndagsluncherna … (men deeet är en annan historia)
Trots rätt ålder (65+), trots ”hemmafru”-liknande tillvaro … numera … och att ha stått tillbaka med en egen ”karriär” (helt frivilligt skall Skatan tillägga trots att hon så smått ångrar det nu när hon ser utdelningen i det ”orange kuvertet”) och ”stöttat” Mannens … och ”VABBAT” mest … och
… trots hennes vurm för hattar …
Trots all detta som definierar en tant …. saknar hon ändå en hel del av de yttre attributen
…gråbrunbeiga yllekappor med pälskrage, buckliga mörkgröna lurpor på det permanentade hemtonade håret och bruna handväskbagar hängande i armvecket. Med snörpta munnar släppte de ifrån sig halvhöga kommentarer …
och de flesta inre också … tyvärr.
…moral (flit, göra rätt för sig, hjälpa till), sparsamhet (stoppa strumpor och lappa kläder, äta upp – ”rest blir fest”),
En viss moralisk kompass besitter hon förstås … och gör både rätt för sig och hjälper till … men är så lat, så lat, sååå … .
Så … nu var deeet sagt.
Och så kan hon knappast sy i en knapp …
– Varför detta … detta avståndstagande … just nu … till TANTEN … ?
Jo, Skatan läste ett reportage i dagens SvD Kultur om just Tantens comeback skrivet av Jenny Leonardz: Alla vill vara tant, ett reportage hon bara måste reagera mot.
ALLA vill verkligen inte vara tant … Skatan vill det definitivt inte.
Skatan vill verkligen inte klamra sig fast vid något ungdomsideal. Skatan är stolt över sin uppnådda ålder … och hon vill verkligen inte klä sig som en tonåring, spruta in botox här och var för att bevara något som länge inte funnits där. Men … bara för att hon nått in i den tredje åldern och är kvinna … behöver hon ju inte förvandlas till TANT … tycker Skatan
–Det skedde en trendkantring under de tre senaste årtiondena, när ungdomsidealet tog över, något som bara drabbade västerlandet. Då blev också tant negativt. Nu svänger det igen, det finns en svag tendens att mogen ålder vinner respekt, även om vi inte har släppt ungdomsidealen, säger Kalle Bäck, historiker vid Linköpings universitet.
Så laddas begreppet återigen med något positivt.
(…)
Och sedan är det förstås, som vanligt, den stora 40-talistgenerationen som är rikstanter. I kraft av sitt antal dominerade de den framväxande ungdomskulturen i ett Europa som reste sig efter andra världskriget. Sedan tog de över yrkeslivet och nu marscherar de in i den tredje åldern, och tänker verkligen inte finna sig i att kallas något nedsättande. Och eftersom de bevisligen har blivit tanter så blir då tant ett stolt begrepp.
(…) Det som lockar idag, när vi nu faktiskt har blivit tanter, är det mod som kommer med åren, och kallsinnigheten inför trender.Och vi vet att inget är nytt under solen. Eller som Elin Ek påpekar i Supertanten: långkok heter idag slow food, hemlagat heter närproducerat, snåla heter konstadseffektivisera, begagnat heter vintage, (…)
Så det är bara att sitta still i båten, förr eller senare blir man modern igen.
Och hur det är med den saken … trend eller inte …
Skatan kommer i alla fall ALDRIG bli tant, definiera sig som så´n eller uppfattas som sådan av barn och barnbarn (tror hon åtminstone). 🙂
Hon är nostalgisk (men över en tid hon inte själv upplevt … ), en ”kärring” om man nu tvunget måste definiera henne efter ålder …men tant …
Inte …
Läs även andra bloggares åsikter om Tanten, Nostalgi, Hemlagat, Långkok, Slowfood, Husmor, Hemmafru
Skatans tankar 
Hejsan Eva !
Vi är inte typen de kallar tant.
Himla bra inlägg, njöt i fulla drag.
Irina som hjälper till att fånga in katterna,
sa ”lilla tanten” till mig,fast hon skoja.
Jag blir aldrig en tant.
Och så är det bara.
De som vill vara tanter får väl vara det då.
Snyggt profilfoto på Fejan.
Tänker på Dig varje gång jag ser en
PicaPica
Kram Mi
”Lilla tanten” lät riktigt sött … men, du har alldeles rätt, jag vill inte heller gärna kallas tant.
Kram från
PicaPica
Nu är ju tanten inne så nu är det de 20-åriga tjejerna som ser ut som tanter.
Ser ut ja … 🙂 … men de ääär ju inte tanter för det. Hur gärna de än skulle vilja vara. Jo för sina brors- eller systerbarn* … kanske.
Kram!
*”Går man till ordböckerna så är tant ursprungligen benämningen på en kvinna äldre än du själv, ofta med något slags släktband. ” (SvD Kultur
Konstigt att ordet tant ska ha så många olika meningar. Alla har vi väl haft någon tant vi tyckt mycket om, mattanten, granntanten, ja massor av tanter och vi har alltid älskat våra tanter men vi vill inte bli tant själva. M;inns när några små barn ropade till mig” kan tant kast hit bollen” Så snörpig och sur jag blev då för att dom tyckte att jag var en tant. Nu skulle dom väl skrika kärringjävel för sån är ju världen idag.
Jag känner mig inte som tant men ungdomen kommer nog att tycka att det som är en tant är en gammal som fortfarande går omkring i jens och ryggsäck medan dom blivit som små tanter i sina blommiga känningar och små handväskor och då plötslig är det omkastade roller.
Jag tror att jag alltid varit som jag är nu. En som man kanske kallar för ”lite egen, den där häxan i Fisksjön. Ok kalla mig häxa eller kärring och om man är två år får man gärna kalla mig tant för för små barn är en tant något positivt tror jag i alla fall.
Man är som man är, du är som du och jag som jag och varken du eller jag kommer någonsin bli tanert … inte en ”sån” tant som jag menar med ordet i alla fall.
Bara positivt sagt av små barn …
Kram!
Hm, för mig är det nog mer positivt att vara en ”tant” än en ”kärring”…
Jag tänker på de här ”tanterna” som sitter utanför sina hem i Grekland, Frankrike och Italien och var det nu kan vara och betraktar oss andra som far omkring hit och dit och överallt. Tittar på oss och skrattar åt oss. Som om de själva vore någotslags visdomsväsen som vet allt och har sett allt och därför kan sitta i lugn och ro och titta på. De där som börjar likna gamla träd. En sådan tant skulle jag nog kunna tänka mig att bli, när det blir så dags…
Kanske … en sån förstås … när det blir så dags 🙂
Kram!