Det är vad det är …kan liknas vid.
Fängslad …
Fånge och övervakad.
Att bara komma på tanken att övervaka sina barn/ungdomar med GPS (en teknik som nu är möjlig) övergår Skatans förstånd.
Skrämmande …
Det kan väl hända att det kan finns undantag … men …
Ska barn och ungdomar aldrig kunna få vara ifred, kunna dra sig undan, kunna ha något för sig själva.
Va?
Frågan är huruvida oron mildras eller göds av övervakning. Verklig trygghet kräver ömsesidigt förtroende mellan barn och föräldrar, något som enligt Rädda Barnens psykolog Åsa Landberg endast kan uppnås genom att barn lär sig ta ansvar och självmant meddelar föräldrarna var de är. (SvD Brännpunkt Jessica Nihlén Fahlquist, fil dr i filosofi, KTH och Delft University of Technology)
Tacka sjutton för det …
Även mycket små personer har rätt till sin personliga sfär … till integritet.
Storebror-ser-dig-samhället är här …
Skrämmande …
Läs även andra bloggares åsikter om personlig integritet, GPS-övervakning, GPS
Skatans tankar 
Barnen/undomarna hittar alltid på lösningar. Jag hörde just på radion att det är många ungar som går med på att bli övervakade via GPS, men vill de ut på vift utan att föräldrarna vet var de är, lägger de bara mobilen på ett lämpligt ställe.
Ett bedrägligt lugn för föräldrarna alltså!
Kram
Ja … och vem vinner på det? Ungdomar har ”lurat” föräldrar i alla tider … med eller utan GPS. Men det har också funnits ”lydiga” barn som alltså skulle finna sig i den här övervakningen, t ex barn från en del s k hederskulturer som kanske inte skulle ”våga annat”.
Tekniken går obönhörligt framåt och människans sociala förmågor, samspel och förståelse för varandra går bakåt. Verkar det som. När jag var ung var grannar och vänner alerta, hade en sund nyfikenhet vad de andra ”hade för sig”, för varandras göranden och låtanden, var ögon och öron, skvallrade … men man hjälpte varandra, var inte likgiltig. Man umgicks.
Det är sorgligt.
Kram!
Ryser när jag läser och rös när jag hörde morgonprogrammet där man pratade om det här påfundet. Jag vet att dagis har börjat med en slags sändare och det mår så vara. Att sedan på fritiden fälja barnet eller ungdomen s väg är för mig ett skräcksamhälle. Var har träffpunkterna mellan vuxna och barn tagit vägen. Stunderna när vi pratade med varandra. Mår riktigt illa när jag tänker på barn/ungdomar lever utan det.
Enda gång jag skulle använda den var på marknader, stora folksamlingar och ett litet barn. Då anser jag det vara befogat och bra
Är nästa att vi använder dom på vårdhem för äldre.
Så bra då vet vi vart dom är och behöver inte låsa in dom som nu
Nej bevare mig väl
Kram
Nej bevare mig väl … nej jag säger också … nej, bevare mig väl. 🙂
Kram”
Swåna dumheter.
Att lita på varan.
Måste lära sig att ta ansvar.
Och varför kan inte Pappor och Mammor nattvandra då och då.
Jättefin motion dessutom!
margareta
Ja vi måste lära oss lita på varandra … det är ett som är säkert och låta våra ungar lära sig ta ansvar och vi låta dem ta ansvar.
Kram!
Helt enig, det är skrämmande.
Om det hade funnits under tiden som jag var med M (som hade ett enormt kontrollbehov) hade jag inte kunnat komma undan att inte gå med på det. Skrämmande och sjukt är vad det är.
Ja den kan verkligen missbrukas den här tekniken … på många sätt och nånstans måste man ju kunna förbjuda och stoppa den här utvecklingen. Annars är vi varandras fångar och kan upprätthålla noll integritet.
Kram!
hos Hej Skatan
Jag heter Christer och driver tillsammans med några andra företaget GPS Safety. Hittade en artikel på SvD och även en länk till din blogg, hoppas det är ok att jag ger min syn på saken och kanske kan få lite tips från de som är ”kritiska” till det hela.
Jag är pappa till tre barn, den äldsta är 8år, mellan 2år och minstingen är ca 2mån.
Tänkte att det kanske var bäst att specificera lite vilka jag tycker kan ha nytta av eller inte ha nytta av liknande utrustning först.
Småbarn upp till 5-6 år tycker jag föräldrar ska ha så pass bra koll på ändå vilket gör utrustningen överflödig. Kanske den t.om gör att föräldrar tänker att de inte behöver ha någon koll på barnen vilket såklart skulle vara riktigt illa om barnet försvann och trackern slutade sända av någon anledning.
Tonåringar; I vissa fall kanske barnet i fråga går en ”obehaglig” väg till och från hemmet eller liknande. Om tonåringen själv vill ha någon slags teknik för ökad trygghet så är det en bra lösning med en tracker bestyckad med SoS knapp om något händer. Man kan ju faktiskt konfigurera enheten så att inte föräldrar kan sitta och spåra barnet i tid och otid för att sedan ”straffa” och kontrollera barnet.
Barn mellan ca 6-10år; Nu för tiden skaffar faktiskt de flesta föräldrar mobiltelefon till sina barn runt 6-7års ålder. Nackdelen med detta utifrån min upplevelse är att barn gärna ”fastnar” i tekniken med spel och allt vad det är, slarvar bort telefonen, lämnar den ute på studsmattan och går in till nån av kompisarna på gatan.
Att han fastnar i tekniken kan jag lätt begränsa då han är hemma men när han är kompisar är det lite svårare.
Eftersom man som förälder pratar mycket med andra föräldrar så vet jag att många andra har liknande problem. Problemet är inte spelandet i sig utan att barnen blir stressade och på dåligt humör av det.
Ja, utifrån detta föredrar jag faktiskt en tracker som jag anser löser dessa bekymmer och många fler för denna åldersgrupp.
Många man pratar med tycker och frågar om det här med integriteten och kontroll.
Min personliga upplevelse är precis det motsatta, att jag kan ge min son större frihet att upptäcka världen.
De som säger att det bara handlar om att stilla föräldrars oro har kanske rätt, men finns det verkligen föräldrar (annat än i teorin) som inte är oroliga för sina barn.
Det är väl varken konstigt eller onaturligt att oroa sig för att förlora det man tycker mest om i hela världen.
Min son tycker bara att det är festligt med Gpsen och har aldrig uttryckt ogillande eller att han känner sig kontrollerad. Han trycker på SOS knappen mest hela tiden och ger mig updates på vad han har för sig, bara för att det är kul att ringa.
Nu är jag inte så naiv så jag tror att alla använder en tracker pedagogiskt, rätt och riktigt.
Vår syn på saken är att rätt använt är det ett helt underbart verktyg men kan om det missbrukas vara väldigt destruktivt.
Så hur kan vi ”hjälpa” våra kunder att använda tekniken på rätt sätt?
Skulle det vara bra att begränsa antalet sökningar/dag?
Ta bort möjligheterna att spåra i realtid? (Tillägg: De flesta privatpersoner är inte beredda att betala den extra kostnaden detta innebär)
Kan/ska vi förbjuda allt som kan användas destruktivt?
Ska vi anpassa oss efter friska eller sjuka familjer, tro på människans godhet eller det motsatta?
Vi vill gärna ha er input och förslag på förbättringar på hur vi kan motverka olämpligt användande.
Ursäkta det långa inlägget, sista frågorna kanske mer är av filosofisk natur men det är frågor som dyker upp i mitt eget huvud, jag har inte för avsikt att provocera eller sälja något (då skulle jag valt ett helt annat forum 🙂 utan bara av era tankar, diskussioner och förslag.
Det går såklart bra att maila mig också om man av någon anledning föredrar det.
Tack för ordet och trevlig helg önskar jag dig/er.
Christer Talsi
GPS Safety
christer@gpssafety.se