Och allra mest trött på sig själv.  Ska hon vara riktigt ärlig är det väl inte Skatan hon är trött på.  Nej, det är Skatan a. k. a. Eva …  jag själv alltså … som  hon/jag är så innerligt trött på …  så ända in i märgen.

Inget blir som det ska … det är varken hackat eller malet. Bara en massa ”crap” .

Jag kallar mig alltså Skatan och skriver en massa ”crap”   … ”skit”  på ren svenska. (Det låter liiite bättre med det engelska ordet … inte fullt så skitigt … om ni fattar ) .

Det har jag gjort ett bra tag nu. Och humöret går upp och ner … upp i granens högsta topp och ner långt under jorden … VARJE dag. Om det inte var varje dag skulle jag tro att jag var manodepressiv … bipolär … som det heter.

Jag vet … det är inget att skoja om och det gör jag inte heller. För det är verkligen inte roligt.

Nej, det är sannerligen inte roligt när man är så innerligt trött bara … på allt, på sina humörsvängningar, sin gråtmildhet, sin oföretagsamhet.

På ALLT.

Jag är verkligen URLESS på mitt flaxande som den där Skatan. 😦  . Och ändå kan jag inte låta bli …sluta … Bloggen är min drog och mitt högsta nöje.

Trots allt.  Trots allt ”crap” …

Och ni … ni måste verkligen bli trötta på, ja , bli  urlessa på den där flaxande Skatan … som hux flux sitter där och kraxar i granens högsta topp  … glad som en lärka … och sedan … lika hux flux … efter bara ett ögonblick … det gäller att hänga med i svängarna … ja, då dyker hon ner och  sitter och krafsar i  komposten efter nåt ätbart … eller nå´t.

Nej, bipolär är jag inte … men höstdeprimerad … jag har fyllt i en lista på Vårdcentralen och fått det utlåtandet av min Husläkare som jag har stort förtroende för. Och ska väl ge upp … kapitulera … acceptera att jag är som jag är. Rida ut stormen och mörkret …stå ut … för SNART SNART är ljuset på frammarsch igen …

Nu ska jag i alla fall ta mig samman … gnugga sömnen ur ögonen … och förvandlas … skaka loss vingarna och flyga upp några grenar mot toppen och bli mitt allra som käraste alter ego igen …

Skatan …

… glad som en lärka.

Och ni … Ta det inte så gravallvarligt!

Det känns skönt och renande för Skatan a. k. a. Eva  att ”lassa ur sig” *  för att se´n komma igen … som om ingenting sagts eller gjorts …

Så´n är hon. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

*  PS När Skatan satt och slölyssnade på radion (Vetenskapsradion, kanske ? ) fick hon sig en märklig kunskap till livs.Att en så kallad ”tarmtömning” … bajskorv på ren svenska … har en genomsnittsvikt på 160 g . Nu undrar hon hur mycket hon har lättat här?

160 KILOGRAM … minst!  DS

26 kommentarer

  1. Jag blir inte trött på någon som sätter ord på det som jag själv kan känna! Så kom igen din gamla rugguggla 😉 Förlåt, kära skata!

    Kram

    1. Jag är nog på G … men känner mig som en rugguggla. Fast nu börjar jag ta tag i det så nu … nu gäller det. Har just kommit hem från en introduktion i Kost & Motion, ett viktprogram eller kanske mer ett ät-rätt-och-motionera-program som kan vara bra att ha som ”stöd” framöver 🙂

      Kram!

  2. Men det är ju livet Skatan. Livet du beskriver. Alltid hit och dit och upp och ner. Precis som allt här på vår jord! Kram och själen vet du, väger 160 gram säjs det. Den har du i vart fall i behåll, fullt intakt!

    1. Ja jag vet att det är det som är livet … och på sätt och vis gör det livet lite mer levande … även om jag just nu känner mig halvdöd. Kanske var det så att en s k tarmtömning vägde 140 g vid närmare eftertanke. Om då själen väger 160 … så väger den ju tyngre. Deeet känns riktigt bra just idag … den kunskapen.

      Kram!

  3. Upp o ner, ut o in, fram o tillbaka…

    Så ser det nog ut för de flesta, så även för en fladdrig Alfahanne som jag. Men bara det faktum att du får ur dig orden och sätter dem på pränt säger mig att det finns mycket kraft i denna, för tillfället ruggande, skata.

    Gott så! Själv har jag ägnat lång tid åt eget skrivande, bloggandet har legat nere under hela den tiden, men nu spritter det i fingrarna igen! Upp o ner, som sagt.

    Just nu är det spännande tider för denna arma skrivkrake, jag hoppas få med en novell i en bok som skall ges ut runt årsskiftet. Med lite tur (och en hel del skicklighet antar jag) lyckas jag med föresatsen.

    Gott att se dig, kram på dig!

    1. Åh vad roligt att se din nuna … och åh vad roligt med novellen. Du måste berätta vad den här samlingen heter så man kan inhandla den.

      Ja visst är det många många som känner som jag just nu och att sätta det på pränt lättar på trycket … precis som den där tarmtömningen … om jag nu skall vara lite grov … Det är verkligen mystiskt det där … att man KAN skriva av sig.

      Gott att se DIG och …
      Kram!

  4. Tycker jag känner igen mig själv och ser i kommentarsfältet att jag inte är den ende. Vi är nog lite höstdeprimerade till mans, som hänger här 🙂

    1. … och inte bara vi som hänger här … En läkare sa till mig att bo här i Sverige under vintermånaderna är en diagnos i sig … Det är många som har de rätta symtomen … nedstämndhet, trötthet, ont i kroppen etc etc … Res till ”normalare” länder där dagen är lika lång som natten så blir man genast ”gladare”.

      Kram!

  5. Nog känner man av höstdepressionen lite, även om jag har förmånen att ha ett ganska jämt humör utan några stora svängningar, men det kan bli lite trist de också. Aldrig så där riktigt uppåt och aldrig så där riktigt deppad, ganska grå och trist……..

    Kram

    1. Det är ändå konstigt men detta mörker är det som gör det enligt min läkare. Så jag skall egentligen inte klaga för i januari åker Mannen och jag till Thailand en månad … och det skall bli sååå himla skönt. Och så kommer jag hem så mycket piggare och alertare och gladare och kan ”stå ut” resten av vintern.

      Kram!

  6. Kära Skatan-Eva,

    Hoppas dagen är lite ljusare just nu, och StinaFian har piggad upp dej lite.

    Jo vi tar det mycket gravallvarligt, därför, när du känner sotsvart då mår du inte bra, och det är allvarligt. Eftersom vi tycker så mycket om dej, precis så som du är, din egen lilla personlighet, som är så härlig. Vill vi att du ska må bra.

    Moln som tjocka duntäcken flyger över huset. Sjön är stålgrå och silverstrimmlor till och från .

    margareta

    1. Det ”ljusnar” alltid framåt dagen … när jag skrivit ”av mig” och kommit igång. Men nog känns det att det är mörkt så länge om morgnarna och mörkt tidigt på eftermiddagen. Trots att jag kan utnyttja ljuset mitt på dagen var det många år sen jag kände mig så här ”låg”. Det kanske beror på att snön saknas och att det därför är extra mörkt men jag vill för allt i världen inte ha det som förra året. Massor av snö och kallt och halt gör inte mig på bättre humör i alla fall.

      Kram!

  7. Det är verkligen uselt att må uselt om det råder det ingen tvekan…men det vänder jag lovar… ibland tror man att man aldrig kommer att må bra igen… men sen går tiden och en dag märker man helt plötsligt att livet inte är så jäkligt… Man måste få ha sämre perioder också… sånt är livet… Vet inte om det är nån tröst men du är den första skatan som jag riktigt gillar!! annars brukar jag mest vilja jaga och bita skator 😉 men du förgyller faktiskt min vardag även när du har en dålig dag!!
    Kram på dig…
    Sv: Du har helt rätt, grannarna får väl offra sig lite 😉 som sagt de ska vara glada att det är Chiquita och inte Berit som dragit fram här…

  8. Du är en mycket klok skata du. I dag ställer man diagnoser på allt. Är det inte bokstäver så är det annat. Varför får man helt enkelt inte vara trött less ledsen arg listan över känslor kan göras lång. Nej då är man sjuk. Trädd på ett snöre ska alla var. Jag ska väl inte säga alltför mycket eftersom jag är Bipolär på riktigt men för mig får du gärna skoja till det runt diagnosen. Det behövs allt är inte så svart som många tror.
    Du kanske ska utlysa en liten tävling där man ska hitta en bokstavskombination som passar på ditt tillstånd.
    Vore väl käckt och säga till sina vänner: Jo det är så här att jag……
    Mitt förslag blir TPSS=trött på sig själv
    Kram

    1. Ditt bokstavsförslag på min och halva svenska befolkningens åkomma så här års tycker jag är alldeles utmärkt. Det behövs ingen tävling. Ditt förslag vann: Grattis!

      TPSS blir alltså förkortning på åkomman när jag känner mig så här i fortsättningen. Jag ska då lansera den med buller och bång. 🙂

      Kram!

  9. Hos mig går humöret också upp och ner precis hela tiden. Inte bara på hösten utan jämt. Jag tror inte heller jag är bipolär, men mina ”känselspröt” är nog lite för … känsliga. Och så utsätter jag mig för en massa också. Virrar runt i okänd terräng och så 😉
    Du får tänka på att den ljusa tiden snart återvänder därhemma…snart-snart-snart…och då mår du säkert bättre igen!
    Dessutom tänker jag ibland att…livet blir trots allt väldigt givande när man känner mycket. Även om det gör väldigt ont ibland.

    1. Du har rätt … livet skulle nog bli lite gråare utan den riktiga svärtan då och då. Och jag tillhör nog samma sort som du … med såna där ”känselspröt” … Jag har också en förmåga att ha högt ställda förväntningar på mina dagar som förstås har en förmåga att inte riktigt kunna motsvaras. Livet är ju inte alltid en dans på rosor, som sagt.

      Kram!

  10. Mörkert är inte bra för oss människor men nu är det bara en månad kvar tills det ljusnar igen. Mitt humör är väl också lite upp och ner och som du vet så är det snö, blåst och kyla som gör mig nedstämd och motlös och när saker går sönder och jag inte har råd att skaffa nya som nu med den här uråldriga lånade datorn som går så sakta så det tar timmar att komma in lite här och där.
    Funderar på om du inte kunde komma och hälsa på mig när vårvintern kommer och se hur paradiset Fisksjön är när vårsolen börjar lysa. Fundera på det. När du är i Borlänge är det inte så lånt till dig.

    1. Nej mörkret de här månaderna om året i Sverige är sannerligen inte bra för oss människor. Vi skulle fått samma egenskaper som björnen så vi kunde gå i ide. Men men … man vet ju att det är övergående.

      Jag vill verkligen komma och hälsa på dig i ditt paradis när vårsolen börjar lysa. … Vi försöker planera för det. Fast först ska jag och Mannen åka till Thailand hela januari så … egentligen … är jag himla bortskämd och borde skämmas att klaga det allra minsta … även om det är jätteskönt att göra det. Det känns väldigt mycket bättre efter en sån här klagovisa.

      Kram!

  11. Ja du, du bevisar varje dag, så ock speciellt idag, hur på pricken fantastisk du är. Vi är många som sitter i samma båt i november/decembermörkret, men vi möts i hamnen. Ja lovar! Liten släng av bipolaritet har väl alla?! Eller? Många kramar t liten kär 

    1. Tack … vad glad jag blev för dina ord. Ja, vi ääär många som sitter i den där båten och ändå känner man sig sååå ensam när det är som ”mörkast”. Nu ser i alla fall jag horisonten och flera fina ”medpassagerare” har hjälpt mig med det. Och hamnen är i sikte … Mannen och jag reser till Thailand i januari 🙂 och där finns solen och ljuset dagtid i alla fall 🙂
      Kramar!

  12. Nu ääär det kolsvart och det är som att krypa ner i en säck klockan halv fyra och inte få krypa upp igen förrän vid niotiden på morgonen (i mina trakter vill säga … uppe i Umeå och ännu längre norrut är det förstås ännu mörkare) … det är klart man blir ”less”. Många av oss blir verkligen less 😦 … fast man finner också tröst i att vi ääär många … om du förstår vad jag menar. Vi är inte så ensmma som vi tror.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.