… vänder Mannen och Skatan och StinaFina idag.
Färdbeskrivning till Singö
– Ska ni inte bo kvaaar? Det hade vi verkligen tagit för givet. Vi bjuder ju inte till lunch för att ni ska åka tur-och-retur tre (3) timmar i varje riktigt. Det fattar ni väl …
Besvikelsen och bestörtningen lyste ur ansiktena på Gunilla och Roffe.
– Men det nämndes aldrig att vi skulle bo kvar, sa Skatan
Mannen och Skatan hade visserligen pratat med varandra om att det var lite konstigt att det inte nämnts något om att bo kvar.
– Men ni kunde väl ha frågat, sa Gunilla … och Roffe.
De kunde ha frågat.
Från båda håll.
Men Skatan visste ju inte hur det var i stugan på Singö … fick de plats … och ja, Mannen hade mycket att stå i på hemmaplan och … tja … nu föll det sig så att hon inte frågade …
Och de var ju så vana att flänga runt med bilen så …
Men de kunde ju ha tagit med övernattningsprylarna … om ifall att.
Och medicinerna.
Det kunde de ha gjort …
Hur som helst … idag åker de tillbaka och bor kvar till imorgon.
Gunilla
De möttes förstås av stora famnen.
Och en god lunch … kycklingssallad … med efterföljande jordgubbstårta till kaffet.
Och pratade och pratade för de hade mycket att prata om. Det var minst tre år sen sist och mycket vatten hade flutit under broarna.
En sightseeingtur följde förstås på lunchen … det fanns ju så mycket att se …
och utsikten var fantastisk …
Ålands hav
Svartklubben med fyrplats
Först hade de åkt ut till lotshamnen(?) … där de blickade ut mot Svartklubben med sin fyr och öarna snabbt tog slut och hela Ålands hav låg framför dem …
Så långt man kunde se.
En titt in i den gamla vackra röda träkyrkan där en söt sommarvärd, Linn, berättade om det magnifika altarskåpet från 1400-talet och staden Lübeck och om votivskeppet … men då lyssnade inte Skatan som sprang runt och tittade på annat …
Altarskåpet från 1400-talet i Singö kyrka
Mannen och votivskeppet (en försoningsgåva till kyrkan efter en fiskefejd av något slag)
Sen åkte de ner till hamnen där färjan lägger till … då som nu …
men nu finns det också en bro ända ut till ön (sedan 1959 om Skatan inte tar alldeles fel)
Och så inträffar det mystiska …
Här tar alla bilder slut … och Skatan tog massor … (och hon har letat i sin iPhone som en galning men … nej)
Mysko!
Mer en mysko …
Väl hemma i stugan igen serverades drinkar och lagades middag (en god rosépeppar-tjosan-lax) med färskpotatis och sparris och hollandaissås … och därpå ostar och … chokladmousse och vin, vin, vin …
Inte till Mannen förstås … för han körde.
Vid lunchtid idag träffas de igen på fastlandet i Grisslehamn för att äta lunch i hamnen, besöka Albert Engströmsmuseet med mera, med mera … för att sedan åka ut på Singö för att fortsätta där de slutade igår …
Och bo kvar 🙂
Skatans tankar 
Trist när man missar i kommunikationen så där. Men mysigt med lunch.
Ja … de hade inte träffats på mycket länge och därför var det inte självklart tyckte jag att vi skulle bo kvar när inte ett ord om det sades … Men det här gick ju bra också. 🙂
Kram!
Så det kan bli när man tar saker och ting för givna, men det fixade sig ju i alla fall, fast det blev extra bilande för er. God mat ser ni ut att ha fått och så mycket trevligt ni fick se under utfärden. Gå i kyrkor är alltid rogivande och trevligt.
Kram, Ingrid
Det gäller ju att tala ”samma språk” när man så att säga ”tar för givet”. Vi hade inte träffats på så länge så … Men jag kunde verkligen ha frågat … och tagit risken för att ”skämmas” om det inte hade varit meningen att vi skulle bo kvar. Nu blev det jättetrevligt och bra så här också.
Kram!
Ja dedär med kommunikation är inte lätt. Kan ha med åldern att göra, kanske?
Kanske det … och att vi inte träffats på mycket länge. 🙂
Kram!
Ibland måste man lyfta det som man tror är underförstått upp till ytan. Hur som helst så ser ni ut att ha det trevligt på alla vis.
Kram
Vi hade det sååå trevligt men det är klart … jag skulle ha frågat. Det var så längesen också … Vi hade aldrig varit hos dem på Singö, visste inte hur stor stugan var etc etc … och som sagt jag själv brukar alltid tala ganska mycket om övernattning eller inte … sängkläder etc … när jag bjuder och det är meningen att mina gäster ska bo kvar. Nu talades det enbart om lunch så …
Men det löste sig bra så här också … och jag och Mannen är ju vana att bila så det gör oss ingenting.
Kram!
Det är svårt med kommunikation 🙂
Sannerligen … 🙂
Kram!