… vänder Mannen och Skatan och StinaFina idag.

Färdbeskrivning till Singö

– Ska ni inte bo kvaaar? Det hade vi verkligen tagit för givet. Vi bjuder ju inte till lunch för att ni ska åka tur-och-retur tre (3) timmar i varje riktigt. Det fattar ni väl …

Besvikelsen och bestörtningen lyste ur ansiktena på Gunilla och Roffe.

– Men det nämndes aldrig att vi skulle bo kvar, sa Skatan

Mannen och Skatan hade visserligen pratat med varandra om att det var lite konstigt att det inte nämnts något om att bo kvar.

– Men ni kunde väl ha frågat, sa Gunilla … och Roffe.

De kunde ha frågat.

Från båda håll.

Men Skatan visste ju inte hur det var i stugan på Singö … fick de plats … och ja, Mannen hade mycket att stå i på hemmaplan och … tja … nu föll det sig så att hon inte frågade …

Och de var ju så vana att flänga runt med bilen så …

Men de kunde ju ha tagit med övernattningsprylarna … om ifall att.

Och medicinerna.

Det kunde de ha gjort …

Hur som helst … idag åker de tillbaka och bor kvar till imorgon.

Gunilla

De möttes förstås av stora famnen.

Och en god lunch … kycklingssallad … med efterföljande jordgubbstårta till kaffet.

Och  pratade och pratade för de hade mycket att prata om. Det var minst tre år sen sist och mycket vatten hade flutit under broarna.

En  sightseeingtur följde förstås på lunchen … det fanns ju så mycket att se …

och utsikten var fantastisk …

Ålands hav 

Svartklubben med fyrplats

Först hade de åkt ut till lotshamnen(?)  … där de blickade ut mot Svartklubben med sin fyr och öarna snabbt tog slut och hela Ålands hav låg  framför dem …

Så långt man kunde se.

En titt in i den gamla vackra röda träkyrkan där en söt sommarvärd, Linn, berättade om det magnifika altarskåpet från 1400-talet och staden Lübeck och om votivskeppet … men då lyssnade inte Skatan som sprang runt och tittade på annat …

Altarskåpet från 1400-talet i Singö kyrka

Mannen och votivskeppet (en försoningsgåva till kyrkan efter en fiskefejd av något slag)

Sen åkte de ner till hamnen där färjan lägger  till … då som nu …

men nu finns det också en bro ända ut till ön (sedan 1959 om Skatan inte tar alldeles fel)

Och så inträffar det mystiska …

Här tar alla bilder slut … och Skatan tog massor … (och hon har letat i sin iPhone som en galning men … nej)

Mysko!

Mer en mysko …

Väl hemma i stugan igen serverades drinkar och lagades middag (en god rosépeppar-tjosan-lax) med färskpotatis och sparris och hollandaissås … och därpå ostar och … chokladmousse och vin, vin, vin …

Inte till Mannen förstås … för han körde.

Vid lunchtid idag träffas de igen på fastlandet i  Grisslehamn för att äta lunch i hamnen, besöka Albert Engströmsmuseet med mera, med  mera  … för att sedan åka ut på Singö för att fortsätta där de slutade igår …

Och bo kvar 🙂