trumvirvlar lät verkligen som en kulspruta och den paniskt skotträdda StinaFina tvärnitade. Det var med pock och godis och lite dragkamp som Skatan fick henne att gå vidare på dagens Morgonrunda.
Men snart pinnade hon på som vanligt …
Oj, vad det var kallt på deras promenad.
Bara fjorton grader.
Men de fick snart upp ångan.
När de passerade avtagsvägen till Boda Camp såg de att grindarna stod vidöppna …
– Bra
Då hade alltså klagomålen till kommunen gjort susen och grindarna ut till den fina udden med de härliga klipporna var inte längre låsta med de bastanta hänglåsen som tidigare i sommar. Campen är stängd för aktiviteter under sommarmånaderna och det finns ett avtal att allmänheten inte kan stängas ute … så …
När de närmade sig fårhagarna hördes ett bräkande och brölande utan dess like …
– Var det en räv i fårakläder som smugit sig in.
När Skatan och StinaFina rundade vägens krök såg de en liten familj … mamma, pappa, barn … som stod och matade fåren med brödbitar … och pappan undervisade sin son
– Vad säger lammet? Vad säger det?
– Bääää , säger lammet
och alla fåren stämde in och drogs dit som flugor kring en sockerbit …
Och brödbitarna verkade smaka som de slogs om godbitarna …
Nästan hemma igen tvärnitade Skatan …
En fyrklöver!
Men vilken fyrklöver!
Knallröd låg den där på grusstigen.
När Skatan undersökte den närmre visade den sig bestå av tyyyg …
Men kanske kan de ge lycka på samma sätt som ett naturens under … den ”riktiga” fyrklövern.
– Vem vet.
PS Det är märkligt vad Skatan kommit av sig med skrivandet och bloggandet och funderandet … hon är verkligen ”ur fas” men tror att bara genom att skriva, blogga … får hon snart upp ångan igen och kommer att tycka att det är roligt … För hon tycker det är roligt. Det vet hon ju … DS
Skatans tankar 
Vaddå kallt. Här var det 4 grader i morse och nu känns det hur hösten börjar bita en i näsan när man går ut. Innan mina jordgubbar ens har mognat! Det har regnat i flera dagar nu och som sagt svalt svalt svalt. Sovrumsfönstret har varit stängt länge nu och fåglarna har slutat kvittra. Kinabror är hos läkare idag för sin hosta och förkylning. Han ska snart åka hem men kan inte sitta och köra så långt i det skick han är nu. Annars är det tomt och tyst i paradiset Fisksjön och kvällarna är mörka. Grannen är på sjukhus så det huset skuggar mörkt över gården. Jo jo. Så är det hår. Bra att du kommit igång med bloggandet igen. Saknat dig!
Ja ja … allt är relativt och är det 4 grader då är det ju VINTER. Visst är det vemodigt när sommaren … som aldrig hann börja riktigt … håller på att ta slut. Hoppas Kinabror blir hjälpt. Jag hade ju en sån där förkylning i början av sommaren och först när jag fick penicillin så blev jag frisk. Nu ska jag också försöka hålla igång med bloggandet lite bättre 🙂
Kram på dig!
Vi hade också bara 14 grader i morse. Förmiddagen har varit skaplig, men jag som bespetsat mig på att ligga ute och lyssna på sommarprogrammet får nog inse att det blir soffan som gäller. Jag hann inte mer än avsluta mitt blogginlägg så började det småregna.
Jag är lite besviken på augusti som brukar vara en så fin månad här på Gotland. Ingenting är som det ska 😦
Kram, Ingrid
Den här sommaren har verkligen inte varit som den vi alla drömde om … men jag klagar inte eftersom jag inte är någon badfantast (17-19 grader i vattnet har det varit) och inte heller solar. Men det är klart … regn vill man ju inte ha och absolut inte dagsregn.
Kram!
Spännande promenad det där. Med både det ena och det andra som hände på vägen.
Det var ju bra att kommunen lyssnat… den här gången.
Och självklart innebär den där röda, fina, fyrklöven också tur… om du vill att den ska göra det 🙂
Kram
… det tror jag också .. att man i princip kan bestämma sig för någon lyckogrej … vilken som helst 🙂
Kram!
Skatan har haft semester, gått på lågvarv en period och då kommer inte bloggen först. I stället har du hittat på annat och det är väl inte fel. Men du brukar komma igen så jag oroar mig inte ett dugg 😉
Klart att det är en turklöver även om den är röd. Inga fördomar väl 😉
Inga fördomar och rött är en av mina favoritfärger … 🙂 så den kommer att ge mig tur … om jag vill (som Turez antyder) 🙂
Kram!
Den skotträdda golden jag en gång hade var inte rädd för hackspetten märkligt nog. Däremot kunde hockeyrinkens skott i sargen göra honom halvt panikslagen. Rottisen var helt oberörd av skott däremot var han på helspänn över huligantanter med gångstavar, skateboardåkare och framförallt folk på rullskidor.
StinaFina har faktiskt blivit värre med åren … för alla ljud. Tanter eller farbröder med stavar tål hon bra eftersom husse går med stavar då och då … men annars så. Utom när hon är hos Titti (som har hand om henne när vi reser bort) för där kollar hon på ledartiken, sluter upp vid hennes sida och lugnar ner sig när hon ser att det inte är ”farligt”. Men det är verkligen synd om henne att hon är så skotträdd, åskrädd, ljudkänslig.
Kram!