Hackspettens

trumvirvlar lät verkligen som en kulspruta och den paniskt skotträdda StinaFina tvärnitade. Det var med pock och godis och lite dragkamp som Skatan fick henne att gå vidare på dagens Morgonrunda.

Men snart pinnade hon på som vanligt …

Oj, vad det var kallt på deras promenad.

Bara fjorton grader.

Men de fick snart upp ångan.

När de passerade avtagsvägen  till Boda Camp såg de att grindarna stod vidöppna …

– Bra

Då hade alltså klagomålen till kommunen gjort susen och  grindarna ut till den fina udden med de härliga klipporna var inte längre  låsta med de bastanta hänglåsen som tidigare i sommar.  Campen är stängd för aktiviteter under sommarmånaderna och det finns ett avtal att allmänheten inte kan stängas ute … så …

När de närmade sig fårhagarna hördes ett bräkande och brölande  utan dess like …

– Var det en räv i fårakläder som smugit sig in.

När Skatan och StinaFina rundade vägens krök  såg de en liten familj … mamma, pappa, barn … som stod och matade fåren med brödbitar … och pappan undervisade sin son

– Vad säger lammet? Vad säger det?

– Bääää , säger lammet

och alla fåren stämde in och drogs dit som flugor kring en sockerbit …

Och brödbitarna verkade smaka som de slogs om  godbitarna  …

Nästan hemma igen tvärnitade Skatan …

En fyrklöver!

Men vilken fyrklöver!

Knallröd låg den där på grusstigen.

När Skatan undersökte den närmre visade den sig bestå av tyyyg …

Men kanske kan de ge lycka på samma sätt som ett naturens under … den ”riktiga” fyrklövern.

– Vem vet.

PS  Det är märkligt vad Skatan kommit av sig med skrivandet och bloggandet och funderandet … hon är verkligen ”ur fas” men tror att bara genom att skriva, blogga … får hon snart upp ångan igen och kommer att tycka att det är roligt … För hon tycker det är roligt. Det vet hon ju  … DS