Håll ut!

1969 var året då Mannen och Skatan stod inför prästen och lovade att älska varandra i nöd och lust … eller lust och nöd …

I lust är det inte så svårt att älska … det är värre när ”nöden” tränger sig på.

Det är ju rent horribelt att lova något sådant … egentligen.

Men håller man på det där och verkligen har det i åtanke … pappa Stens  återkommande   uppmaning att hålla ut … så finns det alltid någon där när det gäller …någon  som känner ens goda och dåliga sidor  …   någon som man har upplevt  och delat så mycket med.

Men någon som också  Skatan ibland har velat sparka långt ”åt fanders” … måste medges … men som hon trots det  lyckats dela tre fjärdedelar av sitt liv med.

För både hon och Mannen har ”hållit ut”.

Jösses, vad högtravande Skatan blev nu då.

De fick  tre underbara ungar  och så småningom sex barnbarn, jämnt fördelade 🙂 …

En stor härlig familj.

Och Skatan kan inte annat än säga nu … och uppmana … sina ”telningar” en enda sak …

Håll ut!

… i nöd och lust.

I synnerhet i nöd. 🙂

13 reaktioner till “Håll ut!

  1. Oj nu har vi delade åsikter. För det mesta brukar vi vara överens men tyvärr har jag sett så många som ”håller ut” och på så vis både gör sig själv och sin partner illa och hindrar att man kan söka lyckan och få det bättre på annat håll. Bättre ensam för sig själv än ensam med någon annan.

    Jag som just skulle till att skriva ett inlägg om mina män och ge unga flickor råd om vad man ska akta sig för och vilka varningstecken man ska se upp med. När jag läst mina dagböcker och sett vilken dum mes jag varit många gånger kan jag inte låta bli att varna. Kärleken är det bästa här i världen men också det sämsta för det lockar fram svartsjuka och krav, instängdhet och undergivenhet. Ja allt möjligt som inte egentligen är kärlek. Samtidigt kan jag beundra dom som lever ett helt liv tillsammans och gör det frivilligt, något jag aldrig skulle klara.

  2. Självklart ska man inte hålla ut in absurdum … det måste ju finnas en kärna av kärlek förstås. Likgiltighet är det allra värsta … och så förstås misshandel, missbruk etc, våld och som du säger ”svartsjuka och krav, instängdhet och undergivenhet.” Men Mannen och jag har inte bromsat varandra … vi är olika på många sätt och vis … och har också bott långa tider särbo … (så gott som hela 90-talet). Det var tufft att flytta ihop igen när vi hade utvecklat olika ”later” men det är ju egentligen petitesser. Leva och låta leva … inom äktenskapet är ett ”krav”. Och att man finns där för varandra ”när det blåser kallt”.

    Kram!

  3. Visst ska man försöka ”hålla ut”. I alla fall inte ge upp och dra iväg så fort det krisar lite. För min del har det varit lätt att leva med samma man i över 50 år. Vi var så olika, kanske var det därför vi alltid var vänner, för vi kompletterade varandra på ett utmärkt sätt.
    Jag är väl kanske lite tillbakadragen och försiktig med vad jag säger och gör, men Åke var som en öppen bok. Han kunde aldrig hålla inne med vad han tyckte och tänkte. Och att han älskade mig fick jag höra varje dag. Då är det inte svårt att ”hålla ut”.

    Grattis på bröllopsdagen!

    Kram, Ingrid

    1. Vi är också olika Mannen och jag … och då är det både enklare och svårare. Man kan ju förstås reta sig på olikheterna (som att han är pedant medan jag är en riktig slarvmaja) men man kompletterar ju samtidigt varandra. Och nu har jag blivit mer ordningsam medan han kan släppa lite på pedanteriet.(Bara som ett exempel alltså)

      Man växer ihop.

      Tack tack!

      Kram!

      PS Om man får höra varje dag att man är älskad kan det inte ha varit svårt att ”hålla ut”. Jag förstår att du saknar honom mycket.

  4. Helt klart. Finns kärlekens känslor kvar så är det verkligen värt att hålla ut, att lösa det steg för steg.
    För visst har de flesta långa förhållandena hamnat i blåsväder men de som verkligen är menade för varandra håller ut när nöden kommer och är starkare än någonsin när vägen åter är stabil.
    Jag vet att om jag och Kristoffer inte vore ett VI längre så skulle jag för all framtid för nöja mig med den näst bästa för mig.
    För han är den bästa. Vi är ett och för mig kommer han alltid vara speciell, pappan till mina barn och det är speciellt nog.

    Vi avslutar varandras meningar, eller säger samma svar på en fråga som är ställd i luften. Vi har liksom vuxit ihop och är ett. Och fungerar som kugghjul. Går ihop med varandra.
    Jag kan fortsätta och fortsätta för det går inte att förklara.
    Har man hittat rätt så har man och oftast så vet man det och därför håller man ut, av rätt anledningar. För att kärleken fortfarande finns där, för att livet vore miserabelt utan sin andra hälft.

    1. Jag förstår preciiis vad du menar … ni har redan vuxit ihop. Vi börjar också prata om samma sak … får samma associationer, avslutar varandras meningar etc.

      Och jag önskar er all lycka förstås … i både upp- och nedgång för svårigheter möter man ju alltid ” i långa loppet”. Ni har …som vi … klarat er igenom en hel del redan, eller hur?

      Kram på er!

  5. Jaså han är oxå pedant, hi hi ! Min gubbs me! Och jag är lite småslarvig. Han har plockat. r efter mej tidskrifter, böcker osv. Men nu då jag har eget rum funkar dagarna. Så skönt med eget rum.

    Att leva tillsammans är den svåraste uppgift livet ställer oss inför – särskilt när det gäller 2 personer av olika kön.

    Idag har vi, tycker vi, lärt oss att respekt, tolerans , hänsyn, generositet, är A och O. och vi är glada att ha hittat nyckeln till en fortsatt samlevnad.

    Vi har rätt kul tillsammans

    mw

    1. Det är det där sista du skrev som är så viktigt: Vi har rätt kul tillsammans.

      Humor är alltid förlösande … och har man levt så länge … vilket ju, som du säger, är det svåraste livet ställer oss inför … och inte kan ha kul … ja dååå är det verkligen kört.

      Kram på dig och lycka till ni också i framtiden 🙂

  6. Förstår precis vad du menar! Man ska inte kvävas i ett förhållande eller förtryckas men man måste inse att det finns ups and downs. Man kan tycka att den andra är pest och pina. Men samtidigt så är grannens gräs inte alltid grönare.

    Jag tror att mycket handlar om att man måste inse att ett långvarigt förhållande innebär konflikter och annat. Nära relationer ger och tar. Ibland extra mycket på krafterna men vad man får betyder också otroligt mycket!

    Husse och jag är också väldigt olika men kanske är det just det som gör att vi ”håller ut”.

    Grattis på bröllopsdagen som jag hoppas blir fin på alla vis!

    Kram

  7. Blev lite full i skratt för först läste jag Skogsnuvans inlägg om män och sedan kom jag hit till dig. Det var ju lite olika vinklar på det hela om man säger så. 🙂
    P och jag håller ut i vårt 16:onde år och jag vill inte vara utan honom en dag. Ibland är det upp och ibland är det ned men om man ”håller ut” i nedgång så har man något mycket starkare när det är på väg upp igen. Att ha en människa som man är så nära och ”invand” med är väldigt värdefull och då får man ju ta det onda med det goda, så att säga.
    Kram på er och grattis till alla era år!

    1. Tack fina Soldansare! Ja du har så rätt sååå … har man ”fått tag i nå´n” som man inte vill vara utan får man ”hålla ut” ibland kanske ”ta det onda med det goda, så att säga” 🙂

      Kram!

  8. Det är så glädjande med såna som Skatan o mannen som kört hela livet. Jag önskar att jag hade kunnat hålla fast bättre.. men det har jag inte varit bra på. Hoppas ni får ha varandra friska o krya med hela skocken ni skaffat i många långa härliga år till. KRAM o grattis! /Loll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.