Skatan och Mannen har bröllopsdag idag

Idag, den första november 1969, gifte vi oss, Mannen och Skatan i Lidingö kyrka …

Skatan var tjugotre år och vi hade varit förlovade i tre år … Det suddiga kortet kan inte på långa vägar visa hur himla nervös hon var … hon fick tunghäfta !!! … och klarade knappt att svara  Ja …

Efter vigseln var det middag med dans på Gårdshaga Världshus … längst ut på Lidingö vid vattnet …

Ja, det var sannerligen ett bra tag sedan … det syns. Tänk ändå så unga vi var …

Det skulle pussas framför kamerablixtarna förstås …

… och brudvalsen skulle dansas …

Ni som har några år på nacken och bor i Stockholmstrakten och i Södermanland och kanske uppåt Uppsala också  kommer kanske ihåg den 1 november 1969 av en annan anledning än Skatan … då utbröt en storm som var  en av de värsta i mannaminne*  När vi  framåt natten skulle åka till hotellet på Söder där vi skulle få bröllopssviten var det lovat,  låg träden som tändstickor över vägen och inne i stan hade byggnadsställningar rasat och tak blåst ner som vi kryssade mellan nerför Sturegatan och vidare mot söder.Det var sannerligen en storm som man pratade om … och kanske gör än idag om man ”pratar stormar” som man minns.

Här syns det att Skatan hade all möda i världen att samla ihop sig och sin slöja inför avfärden mot stan …

Vad för nu en sådan storm eller rättare sagt orkan med sig för ett brudpar.  Det regnade, snöade, åskade, haglade och blåste. Lycka eller sorg ? Vad finns det för bröllopsskrock?

Bröllopsdagens väder är ”brudparets väder” och som vädret är den dagen blir också äktenskapet.

Den som svarar ”ja” högst blir den bestämmande.

Smyckas bröllopsbordet med vackra blommor blir de blivande barnen vackra.

Regn och snö i brudkronan varslar om rikedom. Regn varslar också om tårar.

Ja, vad skall Skatan säga … vårt äktenskap har varat i 41 år och inte har det varit kav lugnt men knappast orkan mer än eller annan gång 🙂 Men vi har ridit ut stormarna som synes. Och det beror nog på punkt nummer två. Skatan fick ju som sagt var tunghäfta och pep till slut fram ett ömkligt ja och har sedan dess … fram tills nu måste hon kanske tillägga … följt his Master´s voice 🙂 .

Blommorna på bordet måste ha varit vackra för tre vackra barn har det ju blivit. Så vackert var det första att Skatans syster en gång sa …

– Tänk jag kan inte förstå hur du och Håkan kan ha fått ett så sött barn …

Inte har det gått någon nöd på oss ekonomiskt och visst har det fällts tårar många gånger och visst har det gått upp och ner …

Men än håller sig skutan på rätt köl i alla fall …

Vi firade dagen med en lunch på Stora hotellet i stan … eftersom Skatan inte äter så värst mycket efter klockan två …

– Blomkålssoppa

– Kallops med rödbetor och potatis (Skatan skippade potatisen)

– Massor av sallad av olika slag  (Skatan vräkte på av olika slag)

– Äppelpaj med vaniljsås (inte för Skatan som nöjde sig med kaffe)

Vad bröllopsmenyn bestod av kommer hon inte ihåg och har inte heller hittat den i sina gömmor. Men det var säkert gott …

Snipp snapp snut … nu är nästan 1:a november slut …

* Nästa svåra oväder inträffade den 1 november samma år, den så kallade allhelgonaorkanen. Den åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland, och skördade sex dödsoffer. (SMHI)


24 kommentarer

  1. Vad roligt att de del av dessa bilder! Och grattis! 41 år är imponerande, kanske var det bra att det stormade så att ni fick härdas lite på en gång 🙂

  2. Grattis på bröllopsdagen och tack för ett trevligt reportage från ert bröllop.

    Det är inte allom förunnat att få leva tillsammans i över 40 år.

    Kram Ingrid

  3. Grattis till bedriften att leva med samma man så många år. Jag är alltid full av beundran för dom som klarar att leva med samma så länge. Visst såg man att det var du fast lite smalare förstås.

    • Jag är faktiskt riktigt imponerad själv … 🙂
      Tiden rinner iväg fort, vet du …

      Jag har nääästan samma frisyr i alla fall.

      Kram!

  4. Varmt GRATTIS till den stora dagen! Bra jobbat! Inte alla förunnat att få ha hälsan och kärleken/kompisandan i behåll i så många år.
    Den där stormen som du skriver om kommer jag ihåg och då bor jag i Göteborg!
    Här knäcktes träden som tändstickor och att jag kommer ihåg det beror på att min dotter skulle födas några månader senare och att jag förmanades att inte gå ut. Så nog blåste det här också.
    Ha det så gott!
    Kramen, Agneta

    • Tackar tackar! Jaså det blåste på ”den rätta” sidan av Sverige också. Jag trodde att det mest var på ostkusten.

      Ja det stormade riktigt ordentligt och alla bröllopsgästerna kommer ihåg vilket datum vi gifte oss … och det är ju inte så vanligt.

      Kram!

    • Åååh tack! Ja, det vaaar fint också …

      Jag skulle så gärna vilja träffa er nästa gång jag är i Borlänge. Men tiden rinner iväg alltid när jag är där men nu när Henke och Pa och Alice skall till Thailand i fyra månader tänker jag åka upp och ”bara vara” själv … besöka vänner och göra vad jag vill. Det är inte det att jag inte vill träffa Henke & Co … men ni förstår vad jag menar. Massor av kramar!

      PS När ni besöker Margith så ge henne en stor kram i tanken från mig också. Det var så fint där på kyrkogården sist jag var där … Hon har det verkligen vackert omkring sig. Jag tänker på henne nästan varje dag och säger som Ronja Rövardotters pappa om Skalleper: Hon fattas mig.

  5. Grattis! Samma år som mina föräldrar som firades i april.
    På vår bröllopsdag den 16:e juli 2005 var det väldigt, väldigt varmt, men när vi kom ut ur kyrkan öppnades himlen för världens skyfall. Regnet var rikligt men kortvarigt, hoppas inte äktenskapet blir det 🙂
    Kram från Stina

    • Hej Stina! Och tack! Vad roligt att du tittade in här. Det är klart att det där skyfallet innebär att du kommer att bli rik som ett troll … och så lite tårar då och då under årens gång. Men såna kan man ju inte undvika … då vore man ju inte människa.

      Ha det så bra … och KRAM!

  6. Grattis till era 41 år tillsammans. Så vackra och unga ni var! Ja, det är ni så klart än men allt är relativt!

    Min syster föddes den 2 november 1967 och två veckor innan var det en annan välkänd storm. ”Bara en lampa fungerade på sjukhuset den natt du skulle födas” säger alltid min mamma till syster min. Jag slår vad om att vi får höra det i morgon igen 😉

    Kram

    • Det kan nästan jag också slå vad om … för så fort jag träffar någon som var med på bröllopet eller vi pratar om bröllop och när man gifte sig och så … nog kommer de då dragandes med … det var ju då det stormade så förskräckligt … vår stora tall gick åt skogen …eller liknande. 🙂

      Kram!

  7. Vilka minnen du väcker. Vilka fina bilder du visar från bröllopet. Jag minns det som igår. Men inte att jag sa att hur ni kunde få ett så sött barn som Karin. Det ramlade nog bara ur munnen, inget ont alls. Hur kan du minnas sånt. Det skulle jag aldrig komma ihåg. Hoppas man är förlåten för det i så fall. Läs gärna din mail och hjälp mej med redfrågan. Tack och kram

    • Jo det har du sagt fast det förstår ju jag att du menade som en komplimang. No hard feelings, förstås. Jag tycker att det är lite kul. Och det är faktiskt sant också. Våra barn ser ”bättre” ut än både jag och Håkan.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.