Etikett: bröllopsdag

#bröllopsdag nr 47

 

Den första november 1969 blev en minnesvärd dag för många.

För Skatan och Mannen för att det var den dagen de gifte sig i Lidingö kyrka och hade sin bröllopsfest ute på Gåshaga värdshus. Och dagen/natten blev antagligen minnesvärd för gästerna på festen också. För de höll helt enkelt inte på att kunna komma hem. Det blåste som attan, regnade, haglade, åskade … det visade sig vara  en av höstens värsta orkaner som hindrade dem.

Allhelgonaorkanen
Nästa svåra oväder inträffade den 1 november samma år, den så kallade allhelgonaorkanen. Den åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland, och skördade sex dödsoffer.

Träden föll över vägarna, taken åkte av hus, byggställningar rasade och så gifte sig alltså Mannen och Skatan.

Men vädret verkar ändå inte ha blivit ett ont omen för deras äktenskap även om det tidvis har varit stormigt. Men så långt som till orkan … nä …

Inget väder är ju dåligt väder …

img_4465

 

Håll ut!

1969 var året då Mannen och Skatan stod inför prästen och lovade att älska varandra i nöd och lust … eller lust och nöd …

I lust är det inte så svårt att älska … det är värre när ”nöden” tränger sig på.

Det är ju rent horribelt att lova något sådant … egentligen.

Men håller man på det där och verkligen har det i åtanke … pappa Stens  återkommande   uppmaning att hålla ut … så finns det alltid någon där när det gäller …någon  som känner ens goda och dåliga sidor  …   någon som man har upplevt  och delat så mycket med.

Men någon som också  Skatan ibland har velat sparka långt ”åt fanders” … måste medges … men som hon trots det  lyckats dela tre fjärdedelar av sitt liv med.

För både hon och Mannen har ”hållit ut”.

Jösses, vad högtravande Skatan blev nu då.

De fick  tre underbara ungar  och så småningom sex barnbarn, jämnt fördelade 🙂 …

En stor härlig familj.

Och Skatan kan inte annat än säga nu … och uppmana … sina ”telningar” en enda sak …

Håll ut!

… i nöd och lust.

I synnerhet i nöd. 🙂

Stormigt värre …

var det för 42 år sedan … och värre blev det. *

Mannen och Skatan gifte sig alltså då … den 1 november 1969 …  när det var den värsta höststormen i mannaminne, den s k Allhelgonastormen **,  med blåst och regn och snö och hagel … och åska om vartannat.

Och har överlevt …

Tre underbara ungar, Karin, Lilla E och Sonen och så fem barnbarn, jämnt fördelade mellan de tre … 2 + 2 + 1: Ida, Johanna, Karl Axel, Agnes och Alice … och snart, snart ett till …

Den 17 november skall  Alice få ett syskon …

Skatan får inte heller glömma sina fina svärsöner: Svärson I och Svärson II och sin gulliga svärdotter, Pa, … som ju aldrig heller kommit i hennes väg utan att hon, Skatan, träffat Mannen och fått barnen och …

Hon känner sig rik … som hennes pappa brukar säga.

– Jag känner mig rik, jag känner mig verkligen rik som fått så fina barn och barnbarn, säger han med jämna mellanrum.

Så Skatan skall inte klaga  … och det gör hon inte heller.

Utom ibland, förstås.

– Mannen då?

– Jo,  tackar som frågar. Vi är alldeles som nygifta … då och då  och emellanåt …  🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

* Nej, Skatan, bara skoja´…  men en och annan liten orkan har väl dragit förbi och överlevts 🙂  om man så säger.

** … för exakt 42 år (…)   ”sedan har vi också ett beryktat oväder, ”Allhelgonastormen”. Ett djupt lågtryck på ner mot 960 hPa (millibar) passerade Svealand och drog ut över södra Bottenhavet. Vid Upplandskusten uppmättes medelvindar på över 35 m/s och i Stockholm lika mycket i byarna. Ovädret orsakade stora materiella skador i framför allt inre och östra Svealand, Östergötland och på Gotland.”

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Skatan och Mannen har bröllopsdag idag

Idag, den första november 1969, gifte vi oss, Mannen och Skatan i Lidingö kyrka …

Skatan var tjugotre år och vi hade varit förlovade i tre år … Det suddiga kortet kan inte på långa vägar visa hur himla nervös hon var … hon fick tunghäfta !!! … och klarade knappt att svara  Ja …

Efter vigseln var det middag med dans på Gårdshaga Världshus … längst ut på Lidingö vid vattnet …

Ja, det var sannerligen ett bra tag sedan … det syns. Tänk ändå så unga vi var …

Det skulle pussas framför kamerablixtarna förstås …

… och brudvalsen skulle dansas …

Ni som har några år på nacken och bor i Stockholmstrakten och i Södermanland och kanske uppåt Uppsala också  kommer kanske ihåg den 1 november 1969 av en annan anledning än Skatan … då utbröt en storm som var  en av de värsta i mannaminne*  När vi  framåt natten skulle åka till hotellet på Söder där vi skulle få bröllopssviten var det lovat,  låg träden som tändstickor över vägen och inne i stan hade byggnadsställningar rasat och tak blåst ner som vi kryssade mellan nerför Sturegatan och vidare mot söder.Det var sannerligen en storm som man pratade om … och kanske gör än idag om man ”pratar stormar” som man minns.

Här syns det att Skatan hade all möda i världen att samla ihop sig och sin slöja inför avfärden mot stan …

Vad för nu en sådan storm eller rättare sagt orkan med sig för ett brudpar.  Det regnade, snöade, åskade, haglade och blåste. Lycka eller sorg ? Vad finns det för bröllopsskrock?

– Bröllopsdagens väder är ”brudparets väder” och som vädret är den dagen blir också äktenskapet.

– Den som svarar ”ja” högst blir den bestämmande.

– Smyckas bröllopsbordet med vackra blommor blir de blivande barnen vackra.

– Regn och snö i brudkronan varslar om rikedom. Regn varslar också om tårar.

Ja, vad skall Skatan säga … vårt äktenskap har varat i 41 år och inte har det varit kav lugnt men knappast orkan mer än eller annan gång 🙂 Men vi har ridit ut stormarna som synes. Och det beror nog på punkt nummer två. Skatan fick ju som sagt var tunghäfta och pep till slut fram ett ömkligt ja och har sedan dess … fram tills nu måste hon kanske tillägga … följt his Master´s voice 🙂 .

Blommorna på bordet måste ha varit vackra för tre vackra barn har det ju blivit. Så vackert var det första att Skatans syster en gång sa …

– Tänk jag kan inte förstå hur du och Håkan kan ha fått ett så sött barn …

Inte har det gått någon nöd på oss ekonomiskt och visst har det fällts tårar många gånger och visst har det gått upp och ner …

Men än håller sig skutan på rätt köl i alla fall …

Vi firade dagen med en lunch på Stora hotellet i stan … eftersom Skatan inte äter så värst mycket efter klockan två …

– Blomkålssoppa

– Kallops med rödbetor och potatis (Skatan skippade potatisen)

– Massor av sallad av olika slag  (Skatan vräkte på av olika slag)

– Äppelpaj med vaniljsås (inte för Skatan som nöjde sig med kaffe)

Vad bröllopsmenyn bestod av kommer hon inte ihåg och har inte heller hittat den i sina gömmor. Men det var säkert gott …

Snipp snapp snut … nu är nästan 1:a november slut …

* Nästa svåra oväder inträffade den 1 november samma år, den så kallade allhelgonaorkanen. Den åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland, och skördade sex dödsoffer. (SMHI)