Det var sannerligen ett internationellt gäng i minibussen från Bangkok till Koh Chang: ett par holländare … mor och son … två par ryssar, en fransman från Montpellier, en tysk från München, Skatan och så Bellman … nej, inte Bellman. Han slank med av bara farten.
Tysken som är i Skatans ålder och Skatan började prata eftersom de satt nära varandra. Han hade varit på Koh Chang se´n innan elektriciteten kom till ön och kunde berätta om upplevelser förstås som han haft genom åren.
I pauserna slog sig Skatan i slang med de övriga också. Med holländskan som drev krog i Amsterdam … där Skatan aldrig varit och måste besöka nå´n gång … och med fransmannen som var en mer tystlåten typ och så ett av de ryska paren … fast på tyska då. …
Skatan hade nämligen kommit underfund med att mannen i ett av de ryska paren kunde tyska.
Tysken och Skatan hade noterat sinsemellan att ryssar har börjat komma i horder till ön och kanske till och med lite ”beskärmat”sig över det när en av ryssarna vände sig om och gjorde klart att han kunde prata tyska.
Oops …
De brukar ju inte vara så språkkunniga annars, ryssarna 🙂
Tysken och Skatan hade egentligen inte sagt något verkligt negativt om ryssarna men det kändes ändå lite pinsamt.
Alla skulle till olika ställen på ön och Skatan var först att bli avsläppt vid sitt hotell på White Sand Beach.
Morgonen därpå gick Skatan till sitt favoritställe … Beach Tango … för att äta frukost. Hon hade redan varit där på kvällen och hälsat på sina vänner Tan, Jo, Dan, Air och några till som hon inte har lyckats lära sig namnen på ännu … Skatan och namn, ni vet.
Döm om hennes förvåning när hon upptäckte tysken som hon haft sällskap med på bussen vid ett av borden. Där satt han med sitt vita hår utsläppt … han hade haft det i hästsvans i bussen … vid ett av borden.
Skatan frågade om det var OK att slå sig ner hos honom och så fortsatte de ”snacket” …
Det visade sig att den bungalow han hyrt hade haft en urusel säng och inte var vad han förväntat sig så han drog vidare på sin hyrda motorcykel för att leta efter något bättre och hamnade här på WSB i en bungalow för 500 bath natten med utmärkt säng och ingen AC men en bra fläkt etc etc … och så var Beach Tango också hans favoritställe se´n gammalt och han kände alla etc etc. Han hade förresten kört motorcykel överallt i Europa och hade massor av motorcykelhistorier att berätta om.
Plötsligt kom de på att de ännu inte hade presenterat sig för varandra … konstigt nog ….
Så då gjorde de det.
– Gert
– Eva
Gert hade redan beställt sin frukost och Skatan beställde sin och som vanligt tar det tid innan maten står på bordet … man får inte ha bråttom här … och varför ska man ha det när man har all tid i världen.
Men så kom Jo äntligen med en tallrik …
– This is for Va Va …
Skatan sträckte fram händerna för att ta emot … hon kallas ju Va Va sedan 2010 … men också Gert sträckte fram sina 🙂
– Ich bin Wa Wa
– Ach so … aber ich bin Va Va
🙂
Jo skrattade och sa att vi båda faktiskt var Va Va.
– You are Va Va and you are Wa Wa 🙂
Gert hade varit så svårt att uttala … det blev allt möjligt annat än just Gert … och så kom någon på att han kunde kallas Wa Wa på Koh Chang.
– Var inte det ett lustigt sammanträffande, så säj?
Va Va Skatan fick förstås sin frukost hon också i sinom tid.
Tan på Beach Tango
Ti på Apple
Skatans tankar 
Vilka äventyr du är ute på!
Det är farligt det där när man är utomlands, att prata om människor runt omkring och utgå ifrån att de inte förstår. Jag har varit med om något liknande och det var väldigt pinsamt. 😳
Ha det så underbart!
Kram, Ingrid
Vilket äventyr och så många människor från olika länder du får träffa. Så intressanta och udda människor också. Nu är det ju så att du har en ovanlig social kompetens och förmåga att bli bekanta med människor. Det beundrade jag dig för för till och med här uppe där människor är fåordiga och lite blyga lyckades du smälta in och bli bekant på en gång. Du är en pärla skatan och nu hoppas jag att du får vara med om mycket roligt och berikande där nere. Du har ju fått en otrolig brunfärg, snyggt och ljämt. Här blir man nog bara knallröd i ansiktet om man går ut. Jag känner mig lite besviken för jag skulle till Kolbjörnsjön och äta kolbullar och titta på fiskeöppningen men det är -20 grader och rätt långt att gå så vi får se. Det börjar snöa så kanske det blir mildare fram på dan
Åh du beskriver det bästa av allt, möten med människor. Lycka. Ha det fortsatt fint! Kram!
Lite snopet att de kunde tyska för det hör inte till vanligheterna precis… I Egypten fanns det väldigt många ryssar som inte betedde sig så trevligt. Tyvärr…
Har du inte varit i Amsterdam så måste du åka dit vid tillfälle. Min syster bodde där i fyra år och det är en mycket trevlig stad!
Kram
so ist es Fa Fa margareta