Va Va och Wa Wa

Det var sannerligen ett internationellt gäng i minibussen från Bangkok till Koh Chang: ett par holländare … mor och son … två par ryssar, en fransman från Montpellier, en tysk från München, Skatan och så Bellman … nej, inte Bellman. Han  slank med av bara farten.

Tysken som är i Skatans ålder och Skatan började prata eftersom de satt nära varandra. Han hade varit på Koh Chang se´n innan elektriciteten kom till ön och kunde berätta om upplevelser förstås som han haft genom åren.

I pauserna slog sig Skatan i slang med de övriga också. Med holländskan som drev krog i Amsterdam … där Skatan aldrig varit och måste besöka nå´n gång … och med fransmannen som var en mer tystlåten typ och så ett av de ryska paren … fast på tyska då.  …

Skatan hade nämligen kommit underfund med att mannen i ett av de ryska paren kunde tyska.

Tysken och Skatan hade  noterat sinsemellan att ryssar har börjat komma  i horder till ön och kanske till och med lite ”beskärmat”sig över det när en av ryssarna vände sig om och gjorde klart att han kunde prata tyska.

Oops …

De brukar ju inte vara så språkkunniga annars, ryssarna  🙂

Krokodil

Tysken och Skatan  hade egentligen inte sagt något verkligt negativt om ryssarna men det kändes ändå lite pinsamt.

Alla skulle till olika ställen på ön och Skatan var först att bli avsläppt vid sitt hotell på White Sand Beach.

Frukost på Beach Tango

Morgonen därpå gick Skatan till sitt favoritställe … Beach Tango … för att äta frukost. Hon hade redan varit där på kvällen och hälsat på sina vänner Tan, Jo, Dan, Air och några till som hon inte har lyckats lära sig namnen på ännu … Skatan och namn, ni vet.

Döm om hennes förvåning när hon upptäckte tysken som hon haft sällskap med på bussen vid ett av borden. Där satt han med sitt vita hår utsläppt … han hade haft det i hästsvans i bussen … vid ett av borden.

Skatan frågade om det var OK att slå sig ner hos honom och så fortsatte de ”snacket” …

Det visade sig att den bungalow han hyrt hade haft en urusel säng och inte var vad han förväntat sig så han drog vidare på sin hyrda motorcykel  för att leta efter något bättre och hamnade här på WSB i en bungalow för 500 bath natten med utmärkt säng och ingen AC men en bra fläkt etc etc … och så var Beach Tango också hans favoritställe se´n gammalt och han kände alla etc etc. Han hade förresten kört motorcykel överallt i Europa och hade massor av motorcykelhistorier att berätta om.

Wa Wa

Plötsligt kom de på att de ännu inte hade presenterat sig för varandra … konstigt nog ….

Så då gjorde de det.

– Gert

– Eva

Gert hade redan beställt sin frukost och Skatan beställde sin och som vanligt tar det tid innan maten står på bordet  … man får inte ha bråttom här … och varför ska man ha det när man har all tid i världen.

Men så kom Jo äntligen med en tallrik …

– This is for Va Va …

Skatan sträckte fram händerna för att ta emot … hon kallas ju Va Va sedan 2010 … men också Gert sträckte fram sina 🙂

– Ich bin Wa Wa

– Ach so … aber ich bin  Va Va

🙂

Jo skrattade och sa att vi båda faktiskt var Va Va.

– You are Va Va and you are Wa Wa 🙂

Gert hade varit så svårt att uttala … det blev allt möjligt annat än just Gert … och så kom någon på att han kunde kallas Wa Wa på Koh Chang.

– Var inte det ett lustigt sammanträffande, så säj?

Va Va Skatan fick förstås sin frukost hon också i sinom tid.

Tan på Beach Tango

Tan på Beach Tango

Ti

Ti på Apple

Kusin Jan

Trots att Skatan har lite att stå i inför måndagens 70-årsfirande av Mannen och också var bortbjuden på kvällen kunde hon inte säga nej när pappa ringde och tyckte det skulle vara roligt om Skatan fick träffa Jan, pappas systerson och alltså hennes kusin, som skulle komma på besök ända från Österrike där han och hans hustru bor sedan några år tillbaka.

Och det ångrar hon inte en sekund …

Hon hade inte träffat Jan sen … ja hon veeet inte hur längesen det var … sen någon gång i barndomen men kände genast igen honom när han stod där i dörren …

Jan och hans hustru Marianne hade inte kommit landvägen utan seglat upp längs ostkusten från Bremen (tror Skatan) och låg nu förtöjda vid Västerbron så Jan hade kunnat ta sin (hopfällbara) cykel till pappa som ju bor ett stenkast från bron  på Högalidsgatan.

Marianne ,som är finlandssvenska, hade flugit över för att hälsa på sin släkt  i Finland och var  inte med.

Jan och Marianne med åtta av sina tio barnbarn på en bild som Skatan fotograferat av … 

Jan berättade om sitt liv med sin stora familjs och pappa visade brev som Jans mamma, faster Kerstin,  skrivit  i sin ungdom och de  tittade på gamla böcker som är ett gemensamt intresse  och drack kaffe och åt av Skatans medhavda ”prov”-tårta som var ännu godare än den var när den var pin färsk.

Under sitt yrkesverksamma liv bodde Jan och Marianne med sina fyra barn i Ystad men alltefter barnen blivit vuxna och flugit ur boet har familjen sannerligen blivit utspridd och ”global”.

En dotter bor i Malmö och har tre barn, en  dotter är gift med en österrikare och bor i Barcelona med  tre barn, ytterligare en dotter är gift med en fransman och bor i Lyon och har också tre barn. Och så sonen, som bär sin farfars namn  helt och hållet och bär släktnamnet vidare,  Åke Kullenberg, är gift med en kinesiska, har ett barn och bor i Hongkong.

Det var det hele … om nu inte Skatan fått något om bakfoten …

Och de, Mannen och Skatan, som klagar på att deras barn och barnbarn är så utspridda och bor så långt bort. De kan verkligen ”slänga sig i väggen” vid en jämförelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det pratades förstås släkt och släktforskning som ju har varit pappas stora intresse liksom farfars,  det kanske inte direkt är Jans intresse men däremot hans bror Kristers och så … som sagt … grävdes det fram gamla böcker skrivna på lumppapper och därför välbehållna fick Skatan lära sig  … och… samtalen böljade ledigt fram och tillbaka.

Efter några timmar såg Skatan att pappa var ganska trött och nog behövde vila så Skatan och Jan  bröt upp tillsammans och skiljdes glada åt att ha träffats igen.

Och Skatan susade hemåt och hade tid att vila ett tag innan nästa begivenhet … middagen hos grannarna 🙂