Buffalo Man R.I.P

Oodie´s Place at WSB and Koh Chang  the first years we spent one  month a year there … with Oodie himself of course, with Tien the extraordinary guitarist, with Elen the vocalist , who we called Thai Tina Turner, and Alex and of course Buffalo Man …

Elen & Buffalo Man & Tien sing and play Do Do Do …

Oodie´s will not be the same without Buffalo Man … and Elen (who just now lives in the Philipine with her family) and Alex who lives in England  with his jug band …

This I got from Elen just now …  That shows how it often was at Oodie´s … Crazy …

I miss Koh Chang and WSB and Oodie´s as it was … but Times they are a´changin … and we have got to change with them …

 

Hundarna på WSB

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns en hel del  gamla bekanta för  Skatan här på White Sand Beach.

Hundarna.

En del av dem var förstås nya bekanta … som den lilla sötnosen till valp

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men den trebenta hunden … som nog inte har någon ägare var fortfarande kvar på stranden liksom Thai-Coco, den lilla rufsiga.

… och rännstenshundarna hade hon säkert stött på tidigare …

Och så nallebjörnen … Så söt så man inte tror den är en leksakshund.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan har inte heller fotat alla … Förstås. Hon missar en och annan och vem vet det kanske kommer mera …

Båtliv

Detta bildspel kräver JavaScript.

C har köpt en båt. Annars är det bilar som C brukar köpa men båten var så otroligt billig så då köpte C båten.

Idag fick de följa med på en tur som blev till en heldagstur. Och ännu mer. De var inte hemma på WSB förrän det nästan var dags att gå till Oodie’s. Det var C och hans son Jonas med flickvännen Onesize (hennes namn är inte Onesize… det bara låter så), Horst och Mannen och Skatan. Det var andra gången i C:s ägo som båten var på tur. Och tur var det för de höll inte på att få igång den alls. C är ingen sailor … det är Mannen och Horst … fast det var Jonas som hittade den lilla knappen som gjorde hela skillnaden. Att båtens motor satte fart.

De åkte efter Koh Changs västkust mot söder, förbi alla vita stränder och ankrade upp utanför Lonely Beach där de åt lunch. Onesize och Jonas hade köpt kyckling och sticky rice och såser och öl och vatten och …

Skatan drack en cocosdryck av något slag. Som var jättegod.

Efter lunchen satte de fart hem till C igen. De for så skummet yrde och det var Jonas som styrde. Han skulle jobba på eftermiddagen. Det var inte lika lite vatten vid stranden när de släppte av Jonas och Onesize. De blev blöta nästan till midjan.

Onassis … som de hade börjat kalla C eftersom den ”riktige” Onassis själv inte framförde sina lyxjakter utan hade folk till det … tyckte nu att de skulle ta sig till östsidan av Koh Chang för att ankra vid ett ställe … Skata minns inte vad det hette … för att få sig en öl.

Sagt och gjort. Mannen stod vid rodret eller körde eller vad det heter.

Pa den sidan av ön var det inte bara lite vita gäss utan det blåste friskt och vågorna kom lite hur som helst och varstans ifrån … så kallad krabb sjö … vad Skatan förstår. Det var inte lika lätt att lägga till där och nu var det Skatans tur att bli blöt om stjärtfjädrarna när hon kravlade sig i land. Men det var fint att sitta där och dricka och prata … prata ombord är lite svårare eftersom båten är en tvåtaktare och högljudd om man så säger.

Och  så skulle man så åka hemåt igen. Skatan och möjligtvis Onassis själv övervägde allvarligt att ta en taxi …

Men skam den som ger sig. De äntrade båten och for om möjligt i ännu krabbare sjö mot hemmahamnen där man också fick plumsa i och bli blöt långt upp på kroppen.

Männen lugnade ner sig med en öl innan det var dags för nästa strapats. Båten skulle tankas upp. Onassis hade hyrt ut den dan därpå. Idag alltså.

Det finns ingen marina med tankställe på ön utan Onassis fick åka skytteltrafik till en mack och köpa dunkar fulla. Det blev 225 liter. Som sedan hälldes i i tanken på båten som låg en bit ut … som sagt,… i det tilltagande mörkret,

Trötta och frusna skjutsade Onassis dem hem till WSB där de svidade om och gick till Oodie’s där de både fick sig mat (oxfilé och bearnaisesås … svenskens älsklingssås) och musik ocH när en timme hade passerat midnatt  strosade de  hemåt på de mörka gatorna och väl därhemma   somnade de ovaggade i sina sängar.

Skatan också.

Skatans klagan

Som ni märker har Skatans första vecka på Koh Chang varit en enda lång klagovisa. Inga nämnvärda tankar utan bara ett evigt malande.

Och i natt var det värre än någonsin … med benen och med sömnen. Och sömnlösheten smittar av sig på allting.

En riktig gråtmild grinkärring har hon förvandlats till.

Skogsnuvan tror det är fullmånen … och då lär det bli ännu värre i natt.

– Jaja, en dag i sänder tack, eller rättare sagt en natt i sänder.

Inte har Skatan hittat en enda borttappad sko i år heller. Vad nu det kan betyda ?

På Oodie’s igår retade Skatan sig t ex på de överförfriskade glada svenskarna som härjade och glammade och oavbrutet ”beställde” Jambalaja … när bandet spelar den mest fantastiska blues och jazz som man sällan får höra på såna här ställen.

Och när Skatan gick runt med bössan … som hon gjort genom åren … för att samla in lite extra till musikerna som … har Skatan fått veta … tjänar 300 bath per skalle per kväll !!! som de ska försörja sina familjer på … var alla glada sing-along-turisterna väldigt bortvända och snåla. Inte ens en tjuga (tjugo bath är lite mindre än fem kronor) hade de lust att undvara. Som tur är spelar en del av musikerna ofta på minst två ställen per kväll och går inte på förrän klockan tio på Oodie’s. Och har kanske andra jobb också. När Thai-Tina (Elen)och Alex spelade och sjöng förr om åren uppmuntrade de själva publiken att skänka en slant (”till mina fyra fruar och åtta barn” (Alex)). Då var det … helt klart … lättare att sedan gå med bössan.

I alla fall upptäckte Skatan att hon hade fint sällskap där på Oodie’s (förutom Mannen förstås) På någon sorts läktare ovanför musikerna tyckte hon sig skymta Pål Pommac i egen hög person. Hon undrar just vad han tänkte och tyckte om skådespelet vid sina fötter?

Men som sagt … Det är kanske Skatan som har förvandlats till en riktig surkärring.

20140115-203623.jpg

Släpp sargen!

Du har bara ett liv – släpp sargen! (Petra Månström i SvD)

… läste Skatan i morse i tidningen som Mannen nästan lyckades fjutta eld med. Den stod i ljusan låga efter att ha kommit för nära ljusen på bordet.  Talande nog var det börssidorna som ”gick åt”.

Ett tecken så gott som ett annat.

De  har ”semester”

De  åker till Thailand om några timmar … … och ja, Skatan vet. Hon … liksom du … har bara ett liv.

Mot Koh Chang (Elefantön)!

Godmorgon!

Oodie´s Place

Skatan har bara varit fyra (4) gånger på Oodie´s där hon hängde med Mannen varje kväll förra året …

Bara fyra (4) gånger.

– Men vaffö då då …

– Ja-a, säj det …

Alex och Thai-Tina (Elen) på Oodie´s hatar inte längre varandra eller sjunger  tillsammans, nej   …

Alex sjunger inte alls på Oodie´s mer … han är hemma i England med brustet hjärta

… och så Skatan … hon  bor i andra ändan av WSB och ska gå hem mitt i natten i mörkret alldeles eeeensam.

Och så är det sig inte likt.

Och så har Skatan blivit gammal.

Även om ”alla”, Buffalo Man, Oodie himself, Tien och Elen alltid glatt hälsar och vinkar när Skatan gör entré … även om personaaalen kommer rusande med kvällens första Chang, även om det hälsas från ett eller annat bord där något gäng sitter så …

Även om nu alla är samlade som brukar gästsjunga/spela: Jack från Australien, Johnny från Tyskland, Irene från Schweiz och så den där pajsaren som alltid sjunger Another brick in the wall …

Även om Oodie´s egentligen är sig likt är allt … i alla fall … sig  väldigt olikt.

Det går liksom på räls … det är ingen glöd.

Även om Tien spelar som en gud.

Det är väl Skatan själv … att hon är ”själv”, ensam här … som är den stora skillnaden.

Ibland är det inte kul att vara ensam.

Även om Skatan älskar att vara ensam på stranden, strosa, läsa, äta, glo, skriva lite …

Att sitta på Oodie´s  ensam med sin Chang istället för att lyssna tillsammans med Mannen och ”gänget” blir liksom inte samma sak.

Äsch … nu ska hon inte klaga. Hon ska ge Oodie´s en chans till.

Ikväll kanske … Det ska hon.

För Oodie´s ääär ju ändå alltid Oodie´s …

liksom Engelska puben i Borlänge alltid var Engelska när det begav sig där med musik och samma gamla gäng …

Detta bildspel kräver JavaScript.

När Skatan gått hem genom mörkret och  satte nyckeln i dörren tyckte hon sig skymta något skräp vid sina fötter …

Det var inget skräp … det var en fjäril som flaxade lite trött med vingarna som satt där …

En trött fjäril … hm…

IMG_9246

Allt är förgängligt … så är det bara.

Ingenting är aldrig sig likt.

Va Va och Wa Wa

Det var sannerligen ett internationellt gäng i minibussen från Bangkok till Koh Chang: ett par holländare … mor och son … två par ryssar, en fransman från Montpellier, en tysk från München, Skatan och så Bellman … nej, inte Bellman. Han  slank med av bara farten.

Tysken som är i Skatans ålder och Skatan började prata eftersom de satt nära varandra. Han hade varit på Koh Chang se´n innan elektriciteten kom till ön och kunde berätta om upplevelser förstås som han haft genom åren.

I pauserna slog sig Skatan i slang med de övriga också. Med holländskan som drev krog i Amsterdam … där Skatan aldrig varit och måste besöka nå´n gång … och med fransmannen som var en mer tystlåten typ och så ett av de ryska paren … fast på tyska då.  …

Skatan hade nämligen kommit underfund med att mannen i ett av de ryska paren kunde tyska.

Tysken och Skatan hade  noterat sinsemellan att ryssar har börjat komma  i horder till ön och kanske till och med lite ”beskärmat”sig över det när en av ryssarna vände sig om och gjorde klart att han kunde prata tyska.

Oops …

De brukar ju inte vara så språkkunniga annars, ryssarna  🙂

Krokodil

Tysken och Skatan  hade egentligen inte sagt något verkligt negativt om ryssarna men det kändes ändå lite pinsamt.

Alla skulle till olika ställen på ön och Skatan var först att bli avsläppt vid sitt hotell på White Sand Beach.

Frukost på Beach Tango

Morgonen därpå gick Skatan till sitt favoritställe … Beach Tango … för att äta frukost. Hon hade redan varit där på kvällen och hälsat på sina vänner Tan, Jo, Dan, Air och några till som hon inte har lyckats lära sig namnen på ännu … Skatan och namn, ni vet.

Döm om hennes förvåning när hon upptäckte tysken som hon haft sällskap med på bussen vid ett av borden. Där satt han med sitt vita hår utsläppt … han hade haft det i hästsvans i bussen … vid ett av borden.

Skatan frågade om det var OK att slå sig ner hos honom och så fortsatte de ”snacket” …

Det visade sig att den bungalow han hyrt hade haft en urusel säng och inte var vad han förväntat sig så han drog vidare på sin hyrda motorcykel  för att leta efter något bättre och hamnade här på WSB i en bungalow för 500 bath natten med utmärkt säng och ingen AC men en bra fläkt etc etc … och så var Beach Tango också hans favoritställe se´n gammalt och han kände alla etc etc. Han hade förresten kört motorcykel överallt i Europa och hade massor av motorcykelhistorier att berätta om.

Wa Wa

Plötsligt kom de på att de ännu inte hade presenterat sig för varandra … konstigt nog ….

Så då gjorde de det.

– Gert

– Eva

Gert hade redan beställt sin frukost och Skatan beställde sin och som vanligt tar det tid innan maten står på bordet  … man får inte ha bråttom här … och varför ska man ha det när man har all tid i världen.

Men så kom Jo äntligen med en tallrik …

– This is for Va Va …

Skatan sträckte fram händerna för att ta emot … hon kallas ju Va Va sedan 2010 … men också Gert sträckte fram sina 🙂

– Ich bin Wa Wa

– Ach so … aber ich bin  Va Va

🙂

Jo skrattade och sa att vi båda faktiskt var Va Va.

– You are Va Va and you are Wa Wa 🙂

Gert hade varit så svårt att uttala … det blev allt möjligt annat än just Gert … och så kom någon på att han kunde kallas Wa Wa på Koh Chang.

– Var inte det ett lustigt sammanträffande, så säj?

Va Va Skatan fick förstås sin frukost hon också i sinom tid.

Tan på Beach Tango

Tan på Beach Tango

Ti

Ti på Apple

Alltså …

… Skatan flaxade iväg ändå.

Till Thailand.

Och hon har ingenting sagt för att det vaaar en hemlighet. Hon skulle överraska Sonen och det gjorde hon med besked när hon hux flax smög sig runt knuten på huset de huserade i i Bangkok.

Oj vad de blev överraskade … och glada. Alice var i början nästan lite blyg … kunde inte tro sina ögon. Men se´n kom hon igång. Och det gjorde Cissi också … fast hon hade ju inga minnen kan jag tro av Skatan. Hon är ju bara drygt året gammal.

Det var tänkt att Skatan och Jantha (moster till Pa) och Per (Janthas man) skulle åka upp till byn där Sonen huserat se´n  i början av november 2012 men så fick hon veta de dragit ner till Bangkok för att shoppa lite  🙂 innan sin hemresa.

Då blev det ändrade planer får Skatan & Co också förstås.

Skatan hade som sagt inte tänkt åka till Thailand i vinter av olika anledningar … det har varit mycket nu …  flytten etc … och och och … men så tyckte hon att nä-ej … hon stod bara inte ut med kylan och när ”alla ” (Mannen och döttrarna) sa att: Klart du ska åka … Gör de! t. Du fååår … etc etc …  du behöver det …  så slog Skatan till och beställde en resa på ett ögonblick.

Och det gick så fort att hon inte tänkte längre än näbben räckte  … så det blev en hel månad som Skatan ska vara borta.

En hel månad.

Det hade hon ju inte behövt.

Men när det nu blev så så har Skatan inte heller något emot det.

Ingen är så där helförtjusta i storstadslivet och Skatan är överhuvudtaget inte förtjust i shopping så de bestämde sig för att åka några dagar till en ort, Cha Am, nära Hua Hin, och till Hua Hin och vänner till Sonen och Pa och bada.

Cha Am var OK, fin strand men mycket höga vågor. Hua Hin gillade inte Skatan alls … det var ju nästan som en storstad med hur mycket människor och trafik som helst.

Men vännerna var trevliga och bjöd på god mat på sin restaurang.

Efter två nätter borta  åkte de tillbaka till Bangkok och Skatan tog buss till Koh Chang medan Jantha och Per kommer senare.

Det blir nog inget by-besök den här gången.

Hon fick träffa mormor Gai och Sam (Pas styvfar) ändå i Bangkok.

Detta var den första rapporten från leende landet och med inte så bra bilder. Skatan visar dem ändå för hon  vill ha dem till rätt inlägg  så att säga …

Here they come … huller om buller … och det fattas och Skatan kan inte det här med slideshow och … hon håller på att bli tokig så håll till godo så länge.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

USB-minnet

Det ar valdigt svart att komma ikapp och skriva nar man kommit pa efterkalken som Skatan  har gjort. Nu har hon i alla fall skaffat ett usb-minne och kan ta in lite foton … aven om det haltar pa den kanten ocksa. De har ju varit lata och varit pa en och samma plats heeela tiden sa det blir ju onekligen lite upprepningar …

Och nar Skatan val gor nagot ”extra” glommer hon kameran … eller om hon har den med … glommer hon att fotografera. Och sa gillar hon intesin nya kamera for den delen … 😦 … heller.

Ja, ni vet … 🙂 … ni kanner henne vid det har laget …

Sa har kommer lite bilder … huller om buller … fran White Sand Beach, Koh Chang … stranden och nattlivet pa Oodies med Elen eller Thai-Tina som de kallar henne,pa  Alex men ingen pa Buffalo Man och Oodie eller Tien 😦  … utan inbordes ordning. Typiskt nog har Skatan sett att manga av hennes  bilder  ar for ”stora” , att hon inte har redigerat dem 😦  och det verkar inte finnas nagot redigeringsprogram i datorn  sa … men … det ar inga stora skillnader.

Utom ett undantag da de drog fran WSB och gjorde en dagsutflykt  med en kille fran Nykoping som de av en slump ramlade over och som bor pa Koh Chang halva aret, bebor ett flott hus i ett ”getto” … forsta Skatan ratt … dar hon aldrig i livet skulle vilja bo och saljer vaningar och hus har pa on. Men, men  det far bli ett annat inlagg … det kommer mera … det kommer mera ...

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ännu en hälsning … en snabb en

från WSB och Koh Chang. Som ni ser har Skatan fått hjälp med sin dator men tiden rinner ut för idag så hon återkommer i morgon.

Nu ska Mannen och Skatan först äta middag och sedan blir det Oodies’  Place och Alex och Thai-Tina som ju egentligen heter Elen …

Det var tre kvällar sen sist …

PS Dottern känner sig starkare idag när Skatan talade med henne. I morgon ska  man  göra ett ingrepp som förhoppningsvis ska göra att hon slipper fler pneumothorax på en lång tid  (för alltid, hoppas man förstås)  … åtminstone på den lungan.

🙂

 

 

Hanna, Anna, Micke fran Glada Hudik

… och Chantal fran Spanien … ALLA har de forsokt att hjalpa Skatan med datorn.

Men forgaves.

Hittills vill saga. De kan ju inte sitta heeela dagarna med hennes problem aven om hon goder dem med ol.

Dagarna gar … helt handelselosa. Det hade Skatan och Mannen bestamt innan de reste att de skulle forsoka fa dem att vara. Den ena den andra lik.

Tidigt tidigt …  i vanlig ordning gar Skatan Morgonrundan (men utan StinaFina forstas fast alltid far hon sallskap av nagon morgonpigg hund av alla hundar har pa stranden White Sand Beach) . Hon gar sa langt hon kan och vander … intar ibland  frukosten hogt uppe pa Rock Sand Resorts servering, ibland p[ Apple dar alla halsade henne som en kar gammal van, vilket forstas varmer ett gammalt skathjarta. (Hemmarestaurangen ar latast pa stranden och oppnar inte forran klockan 8 … och inte ens da ibland.)

Skatan  tar foton med sin nya kamera (den gamla Canon systemkameran blev fuktskadad sist hon var har i juni och helt omojlig att reparera.) pa allt mojligt som natten har skordat. (bildbevis kommer med tiden …) Skatan ar sa tidig att inte ens strandstadarna … utom en och annan … ar pa benen.

En mycket marklig reflexion som Skatan har gjort ar att hon dessa tidiga morgnar inte stott pa en enda borttappad sko …

Inte en enda!

Efter en timme eller sa moter Skatan en och annan tidig joggare som frenetisk gnor dar efter stranden med sammanbiten mun och utan att se Skatan i ansiktet nar de mots … och inte heller halsar tillbaka pa hennes God Morning …  De har fullt sja med sitt morgon”gnoende”.

Hemma igen hos sig pa Beach Tango satter sig Skatan pa en stol, laser, slanger ivag ett kameraklick pa nagot intressant, t ex pa tvillingarna i sina roda shorts med  sina iPhones i hogsta hugg som ogonen verkar vara fastklistrade vid medan den fantastiska dagen vaknar till liv runtomkring …

Skatan ater sedan en andra frukost tillsammans med Mannen (frukttallrik gu’ bevars), duschar, samlar ihop sig vandrar tillsammans for att hitta en plats for dagen i skuggan under ett trad dar de solar i halvskuggan, laser, badar, tittar pa folk med avbrott for lunch … och sa smaningom, efter klockan 15 dagens forsta ol (Chang) … inte for Skatan som tanker pa vikten som alltid … hennes Chang far vanta till kvallen och Oodies’  och Axex och Thai-Tina och Tien och Buffalo Man.

Men Oodies’  ar vart ett alldeles eget inlagg …

Ha det … och hoppas att man kan lasa nagot av allt detta utan prickar och ringar ovar a och o 🙂

 

Om en timme

bär det iväg …

Väskorna är packade …

Ha det fint här hemma också … önskar Skatan alla sina vänner, alla som hon känner … och inte känner.

Detta bildspel kräver JavaScript.

White Sand Beach … here we come!

Två dagar kvar

och på den tredje lyfter de mot ljusare, varmare, latare nejder.

Skatan och Mannen.

Och Skatan  har inte börjat packa ännu.

Hon har inte ens provat sina shorts eller baddräkten eller linnebyxorna. Fast hon litar stenhårt på att, ja …  kommer hon fortfarande i jeansen som hon köpte några kilo lättare och har på sig så gott som dagligen, ja …  då kommer hon också i sina shorts, baddräkten och byxorna.

Och så tänker hon hejda sig och inte packa med sig hela garderoben som hon brukar.

Om ifall att …

Nej.

Med lätt bagage ska man resa. Det finns ju också tvätterier.  Och en och annan t-shirt kan hon alltid köpa.

Om ifall att …

Förresten använder man ju inte så mycket kläder.

Man kan ju gå  i baddräkt med liten sarong mest hela dagarna …

Nu är det stora bekymret hur hon ska få med sig en och annan hatt. Såna finns förstås på plats att köpa de också.

Men Skatan har ju sina favoriter.

Nedräkningen har börjat

Nu är det bara måndag och tisdag och onsdag kvar.

Tre hela dagar  förstås …  och en halv.

Men på torsdag, mitt på dagen sitter de,  Skatan och Mannen,  äntligen  där högt uppe i det stora blå , på väg till  solen, värmen,  vattnet och det leende folket på Koh Chang …

Äntligen!

Redan?

Resfebern stiger …