Om att göra fred med sig själv
är innehållet i ett brev som Skatans modiga, starka, älskade barnbarn skrivit till Peace & Love … och det mest angelägna innehåll.
Ett innehåll som alla borde läsa (här) och beröras av.
För Johanna är inte ensam därute om att känna som hon gör och om att inte vilja annat än att kunna få kraft att ”göra fred med sig själv”.
Ola Salo (Johannas stora idol) och The Ark förstås
Ola Salo för Patti Smith (Skatans stora idol) vid Polar Music Price 2011
Skatans tankar 
I sitt ickemående är hon ändå så stark er Johanna och det är verkligen ett klokt och genomtänkt brev som hon har skrivit!
En tjej att vara stolt över!
Kram
Ja hon är ändå stark … det har hon visat många gånger, på många sätt och att hon skrivit det här brevet som fick så´n konsekvens: ett samtal på festivalen i sommar med utgångspunkt från just hennes brev, det hade vi/de, föräldrarna ingen aning om. Nu får vi bara hoppas att hon känner all vår kärlek som ju förstås fanns där innan brevet men som nu också finns ”svart på vitt” och på pränt i alla kommentarer och reaktioner.
Ett älskebarn är vad hon är … (hon och alla mina fina barnbarn.) Men … förstås … allra mest går mina tankar just nu till kvartetten därnere i Skåne: Johanna själv, Ida och mamma K och pappa M som har haft/har det jobbigt med att bekämpa och slå ner alla hinder och sedan ”segra i detta jobbiga krig” och äntligen få fred.
Kramar
Det förstår jag. Visst måste det väl gå bra.
Kram
Ja det måste det … det måste det.
Kram!
Jag fick tårar i ögonen när jag läste Johannas brev. Vilken underbar tjej och vilken insikt hon har. Ni har all anledning att vara stolta över henne.
Kram, Ingrid
Ja vi är väldigt stolta allihop över henne och visste inte förrän igår att hon skrivit brevet som togs emot på det sättet … att det ska stå som utgångspunkt vid ett samtal på festivalen i sommar som ska handla om just detta: Om att göra fred med sig själv.
Nu håller vi tummarna för Johanna … att hon orkar ta sig vidare i det här kriget som hon har inombords. Hon har visat verkligen att hon är en bit på väg …
Kramen … får jag ju inte glömma Ingrid.
KRAM!
Nu har jag läst Johannas brev och blev så berörd. Så stark och klok hon är fast hon mår dåligt. Att våga skriva ett sådant brev! Och att det blev så väl mottaget var bra, jag vet ju att det är många ungdomar som mår som hon, som kämpar med sig själva. Nu blev Johannas brev en start för något som kan vara till hjälp. Fin tjej, ditt barnbarn!
Kram till både henne och dig!
Ja jag hoppas att det kommer något bra ut av hennes brev. För henne själv och för andra som kommer att delta eller lyssna på det där samtalet i sommar på P & L . Att hon var stark i all sin skörhet har jag förstått men att hon var så stark … det visste jag inte. Vi är alla så glada av att ”ha” henne vår Johanna. Men det har varit en jobbig tid … inte bara för henne själv utan för hennes familj förstås som ju inget annat vill än att hon ska må bra och vara lycklig, lugn och ..och harmonisk kanske. Obekymrad.
Och älskad är hon …
Kram!