Buss på villovägar.
De körde vilse i Stockholm och busschauffören visste inte var han var. Naturligtvis hamnade de där de skulle till slut och Skatan kunde fortsätta sin resa med tunnelbanan … proppfull … till pappa som inte fanns på rummet när Skatan kom. Hon letade där festligheterna skulle äga rum … uppe vid Gubbhuset … där många av gamlingarna med sina anhöriga redan satt och väntade på att det hela skulle börja. Till slut hittade hon honom i skuggan i en smal gång mellan buskarna. Han sken upp när Skatan kom och det dröjde inte länge förrän de blev serverade champagne … nåja … vitt mousserande vin i alla fall. Flickan som kom med glasen pratade spanska med pappa och han frågade varifrån hon kom i Spanien. Hon kom från Kuba berättade hon som hon säkert berättat många gånger förut. Och så talade pappa en stund om Kuba och flickan skrattade och gick så småningom vidare och hade säkert hört samma historia som pappa berättade många gånger förr. Men hon log och visade att hon uppskattade att han talade till henne på hennes eget språk.
Det blåstes salut, flaggan hissades,de sjöng Du gamla, du fria förstås och så höll ordföranden tal, och en kör sjöng alla sommarsångerna innan det blev kaffe och sju sorters kakor.
Redan efter en timme var pappa trött och ville gå tillbaka till sin lägenhet. De gick långsamt långsamt tillbaka … Pappa vill absolut inte sitta i rullstol 🙂 … och gjorde tre stopp om ungefär fem minuter på varje för att orka …
Sedan stannade Skatan ytterligare någon timme vid sängkanten där de pratade om förr … som de ju brukar prata om. Han har ju inte så mycket ”nu” att berätta om. Han bekymrade sig också över att han fått sämre minne men blev glad när Skatan påstod att det var bara för att kontrasten blivit så stor mot hans synnerligen goda minne som han haft tidigare och att han nu minns ungefär lika bra som Mannen och Skatan …
– Säger du det?
– Nåja, nästen lika bra. Och du är ju snart etthundraett år så det är ju inte så konstigt
Och då log han förnöjt.
Sedan tog Skatan tunnelbanan till Östermalmstorg och gick till Kungsan för hon hade några timmar över tills bussen skulle gå tillbaka till Nyköping.
Där var det liv och rörelse. Hon hade aldrig sett så mycket folk. Och alla var glada, åt och drack och viftade med sina svenska flaggor. En hel radda musikkårer radade upp sig i trängseln för att tåga till Skansen. Man kunde dricka whisky från Mackmyra om man ville men det ville inte Skatan. Däremot hade hon bespetsat sig på en halv hummer och ett glas vitt vin därtill. Melanders hade slagit upp en restaurang där man kunde sitta vid bord och få sin mat.
Fullsatt. 😦
Och Skatan kunde inte tänka sig att stå i kö och få sin mat på en ranglig papptallrik och ett glas vin därtill och sedan balansera sig fram till någon ledig plats vid långborden.
Så dagen i Stockholm slutade med att hon åt en räkmacka med citrovatten på Centralen.
Och nu är hon så trött att hon nästan inte kan hålla ögonen öppna.
Kanske, kanske kan Skatan somna ovaggad ikväll utan några rastlösa ben som stör.
Godnatt!
Skatans tankar 
Vilken fin dag du har haft och hoppas du får sova utan rastlösa ben i natt 🙂
Kram önskar Östertäljekvinna
Jag fick verkligen en fin Nationaldag både hos pappa och i Kungsan 🙂 och sov kanske liiite bättre eftersom jag hade rört på mig så mycket.
Kram!
Vilken fantastisk pappa du har! Närmar man sig 101 så är det ok att stanna och vila tycker jag. Kan tänka mig att flickan uppskattade att din pappa talade spanske med henne. Det är något visst med sitt eget språk. Så just därför har vi en som som försöker lära sig lite portugisiska…
Kram
Ja pappa är uppskattad på hemmet eftersom han kan så många språk och kan tala med de allra flesta på deras eget. Visserligen har de medarbetare på hemmet från 27 olika nationer och så många språk kan han ju inte förstås.
Vad spännande med din son … Du kanske också skulle börja läsa portugisiska … det är ett underbart språk tycker jag som inte heller kan tala det. Jag vill först och främst lära mig italienska men kommer aldrig till skott.
Pappa är fantastisk och jag glömmer ofta bort att han är så gammal eftersom han är så vital i ”knoppen”. Men det börjar märkas att han är tröttare nu och glömmer mer (förstås). Och det är väl som det är. När en liten kvinna passerade oss vid en vilopaus berättade pappa att hon var 103 år. Skulle du vilja bli så gammal, frågade jag. Då skakade han nekande på huvudet och log …
Kram!
Så otroligt fin han är, din pappa!
Och tänk att han ännu är så klar i huvudet att han kan plockar fram sina språkkunskaper. Vilken gåva!
Jag hoppas att sömnen blev riktigt god efter en så aktiv dag!
Kram, Ingrid
Så fint att få följa med på besöket till din pappa! Att ha nära kontakt med sitt ursprung är härligt. Dock är inte mat på papptallrik från kringresande krängare något som impar på mig…gillar inte alls det där upplägget. Fick du sova en smula? (Tänker ofta på detta m din nattsömn, för utan dygnsvila blir det svårt att vara människa. Hoppas du får rätsida på detta, RLS borde verkligen förbjudas.)
Å så gullig han är din pappa och så roligt att få vara så där pigg när man är över 100 år. Att vara klar i knoppen och till och med prata spanska.
Här har jag inte brytt mig om svenska flaggans dag. Tycker inte att vi har så mycket att yvas över egentligen. Skulle egentligen köpt mig en Jämtlandsflagga men så attans jag vet vilken dag som det är jämtlands nationaldag. Det är längre fram på sommaren och precidenten brukar ha ett väldigt bra tal. Där är det minsann inget fjask.
Ett underbart litet inlägg som jag bara råkade trilla över medan jag skuttar runt bland olika bloggar. Tack för trevlig läsning.