Buss på villovägar.
De körde vilse i Stockholm och busschauffören visste inte var han var. Naturligtvis hamnade de där de skulle till slut och Skatan kunde fortsätta sin resa med tunnelbanan … proppfull … till pappa som inte fanns på rummet när Skatan kom. Hon letade där festligheterna skulle äga rum … uppe vid Gubbhuset … där många av gamlingarna med sina anhöriga redan satt och väntade på att det hela skulle börja. Till slut hittade hon honom i skuggan i en smal gång mellan buskarna. Han sken upp när Skatan kom och det dröjde inte länge förrän de blev serverade champagne … nåja … vitt mousserande vin i alla fall. Flickan som kom med glasen pratade spanska med pappa och han frågade varifrån hon kom i Spanien. Hon kom från Kuba berättade hon som hon säkert berättat många gånger förut. Och så talade pappa en stund om Kuba och flickan skrattade och gick så småningom vidare och hade säkert hört samma historia som pappa berättade många gånger förr. Men hon log och visade att hon uppskattade att han talade till henne på hennes eget språk.
Det blåstes salut, flaggan hissades,de sjöng Du gamla, du fria förstås och så höll ordföranden tal, och en kör sjöng alla sommarsångerna innan det blev kaffe och sju sorters kakor.
Redan efter en timme var pappa trött och ville gå tillbaka till sin lägenhet. De gick långsamt långsamt tillbaka … Pappa vill absolut inte sitta i rullstol 🙂 … och gjorde tre stopp om ungefär fem minuter på varje för att orka …
Sedan stannade Skatan ytterligare någon timme vid sängkanten där de pratade om förr … som de ju brukar prata om. Han har ju inte så mycket ”nu” att berätta om. Han bekymrade sig också över att han fått sämre minne men blev glad när Skatan påstod att det var bara för att kontrasten blivit så stor mot hans synnerligen goda minne som han haft tidigare och att han nu minns ungefär lika bra som Mannen och Skatan …
– Säger du det?
– Nåja, nästen lika bra. Och du är ju snart etthundraett år så det är ju inte så konstigt
Och då log han förnöjt.
Sedan tog Skatan tunnelbanan till Östermalmstorg och gick till Kungsan för hon hade några timmar över tills bussen skulle gå tillbaka till Nyköping.
Där var det liv och rörelse. Hon hade aldrig sett så mycket folk. Och alla var glada, åt och drack och viftade med sina svenska flaggor. En hel radda musikkårer radade upp sig i trängseln för att tåga till Skansen. Man kunde dricka whisky från Mackmyra om man ville men det ville inte Skatan. Däremot hade hon bespetsat sig på en halv hummer och ett glas vitt vin därtill. Melanders hade slagit upp en restaurang där man kunde sitta vid bord och få sin mat.
Fullsatt. 😦
Och Skatan kunde inte tänka sig att stå i kö och få sin mat på en ranglig papptallrik och ett glas vin därtill och sedan balansera sig fram till någon ledig plats vid långborden.
Så dagen i Stockholm slutade med att hon åt en räkmacka med citrovatten på Centralen.
Och nu är hon så trött att hon nästan inte kan hålla ögonen öppna.
Kanske, kanske kan Skatan somna ovaggad ikväll utan några rastlösa ben som stör.
Godnatt!
mot dunkla skyar …
Skatans tankar 