”Ibland känner jag att jag målat in mig i en bild jag inte kan leva upp till”

( Miss Li i tidningen Kollega om att ha profilerat sig som sprallig och glad på scenen och i jobbet)

Det gör Skatan ofta … känner sig så …

Som en stor bluff …

20130627-030203.jpg

3 kommentarer

  1. Det där stämmer nog in på ganska många av oss emellanåt. Men är du en bluff så är du min favoritbluff.
    Hör du, en helt annan sak: jag vill gärna kommentera här inne men alltid när jag klickar på din blogg så går min dator i baklås i flera minuter…. allt ”fryser” och jag kan inte komma in på sidan… och när jag äntligen gör det har jag glömt bort vad det var jag skulle säga. Har funderat över om det är något i inställningarna? Jag är sorgligt oteknisk dessvärre men har bara ”problem” med just din URL. Nå, hur som helst, jag läser dig även om jag inte alltid klarar att kommentera så ofta som jag skulle önska.
    Puss så länge… och låt nu inte denna speciella femårsdag dra ned dig alltför mycket… du har massor av minnen – välj de goda, varma och fnissigaste och svep in dig i just idag.
    Jag tänker på dig. Stor stor kram

    1. Du är inte den enda som har svårt att komma in på min blogg av någon anledning. Och ibland låser den sig för mig också när jag ska göra uppdateringar eller redigeringar. Ibland har jag lust att lämna WP man jag har ju blivit så vaaan. Nu har jag i alla fall plockat bort massa länkar som kanske tyngde ner det hela. Hoppas det går lättare att komma in.
      Efter dessa fem år utan Margith är jag mer tacksam än sorgsen. Jag saknar henne förstås men att få ha haft en vän som hon är inte alla förunnat har jag förstått. Och det är kanske bara ”once in a lifetime” som man säger. Jag har sådana fantastiska minnen att leva på … men jag lever inte i dåtid heller. Utom ibland förstås … en dag som den här.
      Det är konstigt det här med bloggvänner också. Vi har inte träffats men ändå känner jag sån kärlek och värme och vänskap från många av mina vänner här och tycker mig känna dem som om det vore IRL. Och jag tror också att de skulle ställa upp för mig om det kniper … liksom jag förstås skulle göra detsamma.
      Bloggen och FaceBook har verkligen vidgat världen för mig …jag har lärt känna många som jag antagligen inte skulle stött på IRL annars, som t o m har fått mig att se världen från andra sidor och horisonter. Och som gjort den så mycket rikare på så sätt.

      Stor kram tillbaka till dig min fina, spännande, lite mystiska Lilla Blå

      Vi möts igen i cyberrymden …

  2. Ådlern är so skönt med åldern försvinner all prestige alla krav och måsten. T om skönt att vara ensam. Sakar ingen utom Märta (vänninan som dog i canser). Finns inga behov längre att ”göra sig till”.

    Du ska se om några år kommer du att känna likaså – lugnet Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.