Han dog i går eftermiddag efter en lång kamp.
För kämpat har Kristian. Ingen kan säga något annat. Trots att han visste utgången och hade en oövervinnlig motståndare … som vem som helst skulle lagt sig för långt tidigare … gav han sig inte så lätt.
Ja, han var sannerligen en riktig kämpe. Och hade t o m trott sig om att kunna spela med Sugarplum Fairy på konserterna den 30/31 augusti i Borlänge då … förutom Mando Diao … också Sugarplum Fairy var tänkta att medverka. Sugarplum Fairy fick ställa in men Viktor Norén kom upp på scenen och sjöng Sweet Jackey för en andäktig publik som sedan bröt ut i applåder och jubel för att hedra Kristian.
Skatan är inte ensam om att redan sakna och sörja denna fina, ödmjuka pojke … som aldrig hann fylla 30 år och som hon först ”lärde känna” genom Sugarplum Fairy och bara mötte en enda gång i levande livet.
Det var förstås på en Peace & Love-festival (2010)
Då tog han sig tid att posera för en bild som Skatan tog med sin mobil …en oskarp bild … kameran hade hon ju fått lämna utanför festivalområdet.
Senare har Skatan förstått att Kristian just var en person som ”tog sig tid” … även om det var för att posera för ett ”gammalt fan” till tant. Och att alla fina ord som nu skrivs om honom är alldeles, alldeles sanna. Och inga överord.
”Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.”
Kristian Gidlund
Skatans tankar 
Jag hörde Kristian Gidlunds sommarprogram och det berörde mig djupt och sedan har jag varit inne och läst hans blogg då och då, men det är/var så smärtsamt så jag orkade nästan inte läsa han välformulerade ord om vad som väntade honom.
Kram, Ingrid
Ja det var en fin person … Inte jag heller orkar läsa långa stycken i hans bok som ju bygger på bloggen. Det är verkligen smärtsamt med den ”medvetenheten som han hade. Men han har rätt. Vi borde alla våga börja tänka och tala om döden. T o m min gamla pappa som fyller 101 år om några veckor vill tala om döden eller vad han tror väntar bortom den. Men han är inte rädd. Tror jag. Han vill bara inte tänka så långt …
Kram Ingrid! En jätteKRAM!
Cancer är helt enkelt en skitsjukdom! På tok för många drabbas. Unga som gamla… Tyvärr är han långt ifrån ensam…
Kram
Ja, det är så tragiskt …Kristian har givit oss något genom sin blogg och sin bok … han har verkligen lärt oss att inte slå ifrån oss tankarna på att man … du och jag och våra nära och kära, ja alla kan bli dödsjuka … och han har också försökt lära oss att möta tankarna på döden som ju många gånger är tabu att tala om. Och så svårt.
Kram!