är inte allt som glimmar.
Skatan hade så höga förväntningar på Guld av Chris Cleave eftersom hon tyckte så mycket om hans förra bok, Little Bee.
Trots att hon har hållit på och tragglat ett bra tag nu … stuckit emellan med andra böcker och återkommit till Guld … har hon inte fått någon ”guldkänning” ännu. Skatan tycker personerna är fyrkantigt beskrivna och inte trovärdiga … men kanske beror det på att Skatan själv aldrig varit en tävlingmänniska. Hon kan helt enkelt inte förstå att rivaliteten kan få ”kosta vad den kosta vill”. Den handlar om två nära väninnor som samtidigt är rivaler. De tränar i cykling inför olympiska spelen i London 2012 men bara en av dem kan bli uttagen … osv osv.
Och en av dem är mamma och har en cancersjuk, dödsjuk liten flicka och en likaledes tävlande make … med alla komplikationer det ger förstås … hmm …
Och trots att Zoe, singeln, måste ha mycket i bagaget för att visa en sådan vrede och aggression och tävlingslust, vara en sådan vinnarskalle, har inte Chris Cleave fått Skatan med på noterna. Skatan kommer inte heller henne nära, kan överhuvudtaget inte ”känna” med någon av personerna. De är helt enkelt inte ”människor av kött och blod”.
I Skatans tycke.
Skatan har inte läst några recensioner, vet inte om det här är en lika älskad bok som Little Bee men för henne som bara kommit till sidan 205 av 379 exklusive efterord etc är den hittills i alla fall ingen bok som kommer att ”stanna kvar”.
Skatans tankar 
Hm, den där boken måste jag nog provläsa. Jag är inte tävlingsmänniska heller för fem öre, men jag tyckte att handlingen, som du beskrev den, lät jättespännande. Men sen ska ju gestaltningen vara något att komma med också. Jag skriver upp den på läslistan.
Kram!
Berätta gärna vad du tyckte efter att ha läst den. Smaken är som baken delad och jag har för mig att jag har läst en positiv kritik någonstans.
Kram!
Jag är inte heller någon tävlingsmänniska- Just nu har jag fullt upp med att titta på filmatiseringen av Rosmunde Pilchers böcker och de är precis vad man behöver. Datafia och jag sitter och snyftar och skratt och njuter av den vackra miljön och de härliga kvinnorna som är starka och vackra och inte låter männen styra över sig. Precis vad jag vill ha just nu. Ha en trevlig middag och hoppas att allt går bra med matlagningen. Kram
Ja … romantiska filmer kan jag inte heller få nog av … och sentimentala. Man behöver lite verklighetsflykt någon gång. Jag har alldeles nyligen sett Blonde (efter Joyce Carol Oates roman, tror jag) och den grät jag till men inte av sentimentalitet utan för att man fick möta en skör, från barndomen sårad människa: Marilyn Monroe. Och den skildrar alla hennes kraschade drömmar som ledde fram till slutet …
Kram!
Då vet jag att det är en bok som man inte behöver ge sig på. 😉
Tack för det!
Kram, Ingrid
Ja det finns ju hur mycket böcker som helst och då kan man ju ”hoppa” dem som man tror inte är bra. I och för sig tror jag faktiskt att Guld har fått fina recensioner på sina håll.
Kram!
Ibland är det bara så att vissa böcker funkar inte…Detta kan ju vara en sådan. Och jag är helt med på notorna om att gestaltningen av människor måste liksom kännas i hjärtat….Annars blir det ju bara en gäspbok…
Jag brukar ge de flesta böcker en ärlig chans. Det kan man väl säga du gjort med råge som ändå läst så långt….
Nya friska tag…Världen är ju faktiskt full av riktigt bra böcker…Varför läsa dom som inte är bra..
Mitt tips är att läsa Jonas Helgessons bok, Ett CP-bra liv…Den fångar…
Med önskan om en fin läshelg…
Kram
😉
Ja det var uppenbarligen en sådan. Men jag kommer säkert att läsa ut den ändå … fast med andra böcker emellan. Än så länge har jag svårt att läsa halva. Antingen ska jag avbryta nästan direkt eller så läser jag ut dem.
Kram!
Jag säger precis det samma! Blev väldigt besviken för mina förväntningar var stora. Mycket stora…
…och så blev det platt fall i stället 😦
Kram
Vi verkar ha samma smak … åtminstone om den här boken. Jag såg ju författaren på Babel också och han var så charmig och vältalig att jag var spiksäker på att tycka om också Guld. Men men … så blev det som sagt inte.
Kram!
Man läser böcker för någon viss igenkänningsfaktor och det är svårt att låta orden nå fram om man inte känner någon koppling. Kanske inte är värt att ägna den mer tid? Eller så är det bara en bok som det tar ett tag att komma in i 🙂
Nej jag har läst så länge att jag vet att jag aldrig kan tycka att de personer som ingår kan ”få liv”. Har inga beröringspunkter trots att jag är mamma (som du) och boken handlar om en mamma som tävlar trots att hon har en liten dödssjuk flicka. Och flickan beskrivs inte heller troligt.
Så kan det bli. Men de kan ju kännas ”levande” för någon annan än mig.
Kram!