I morse på Morgonrundan såg Skatan och StinaFina två katter. Nej, StinaFina såg bara en som hon jagade bort så den försvann som ett rött streck upp över en stenmur och ner bakom den … medan Skatan både såg den röda katten och så en som satt och glodde på dem genom ett fönster.
En riktig Maja Gräddnos var den katten … vit och stor och belåten. Kanske för stor ändå för att vara en Maja.
Men StinaFina såg inte den katten eftersom hon var fullt upptagen med att läsa någon artikel i sin morgontidning … Det är inte klokt vad länge hon kan lukta på ett och samma ställe …
Däremot såg StinaFina änderna som kom simmande mot dem nere vid Nyköpingsån men vände tvärt när StinaFina visade sig lite väl närgången.
Bron nere vid Perioden är avstängd sen ett bra tag så det var bara att halka vidare på den hala asfalten och gå över ån lite längre uppströms.
Efter frukosten …eller snarare vid lunchtid … åkte så Mannen och Skatan och gjorde en del julklappsbestyr innan mörkret föll och Skatan tog sig för att baka 🙂 🙂 🙂
Kors i taket … kan man verkligen säga.
Skatan tog sig för att baka 🙂
Kakorna blev inte så vackra men smaken var det inget fel på.
Däremot tänker Skatan inte ge sig på sådana där mandelmusslor. Hon fick veta av en vän som kan det där med att baka att det är bland det svåraste som finns att ge sig på. De går lätt sönder när man ska lossa dem från sina formar och går de inte sönder då så går de säkert sönder på vägen till Skåne. Så Skatan tänker beställa mandelmusslorna från ett bageri som kan ”paketera ” dem ordentligt så att de klarar färden ner till Skåne. Mandelmusslor fyllda med bär (blåbär, hallon) och grädde hör nämligen julen till i Skatans familj …
Mycket kan man avstå ifrån men mandelmusslor kan man inte vara utan.
Skatan lagade Skogsnuvans fisksoppa till middag och Mannen flyttade den nyinköpta tavlan av Wee-Bock Lee från ett ställe till ett annat där den passade bättre.
Och nu ska de koppla av, läsa lite, kanske se på TV och så småningom krypa till kojs.
Sex dagar kvar till julafton.
Skatans tankar 
Mandelmusslor är knepigt. Jag försökte en gång och fick skrapa ur dem ur formarna. Det blev bara smulor. 😦
Klokt alltså att beställa dem färdiga.
Kram, Ingrid
Friskt mod … tänkte jag, men när jag talade med en erfaren bagerska besinnade jag mig. Man ska ta tillvara på sinnesron så här i juletid och inte försöka sig på” omöjliga” saker som man i förväg nästan vet att man aldrig skulle kunna lyckas med. Så det blir köpekakor.
Kram!