Skatan letade och letade för att finna bilden när hon och Mannen besökte Buffalo Man i hans hem och restaurang nu i vintras där han stolt visar upp sin son. 
Vägbeskrivningen var inte den bästa … men trägen vinner.
Det var verkligen på vippen att de gav upp när Skatan frågade en ung kille i en bar om han visste var en trummis bodde, en trummis som brukade spela på Oodies på WSB.
– Ah yes … next restaurang, sa han och pekade
Visserligen hade de tidigare blivit hänvisade än hit än dit … thailändare vill liksom inte erkänna när de inte vet utan pekar åt något håll bara 🙂 Men den här gången stämde det.
Buffalo Man låg på golvet och lekte med sin son i ett bakre rum och blev glatt överraskad att de ändå dök upp. Hans fru fick de aldrig träffa men hon lagade en jättegod thailändsk rätt som de åt med förtjusning … och sonen satt i Buffalo Mans knä hela tiden.
Då berättade han att han hade ont i ett knä och det hade vi ju sett och tidigare hade vi också förstått att han haft hjärtproblem …
Men att de inte skulle få träffa honom igen … det hade de inte en tanke på. Så är det ju. Man tror att alla ska leva alltid … att det ska vara som det alltid varit.
Nu är inte Buffalo Man kvar på Oodies längre … han är inte ens kvar i detta livet. Och Elen … Thai-Tina Turner … är hemma på Fillipinerna och Alex hemma i England med sitt band … The New HawLeans Jug Band.
Men Skatan kan lyssna på Elens och Alex paradnummer om och om igen … som hon redan gjort många gånger när hon läntar till Thailand, Koh Chang och Oodie´s …
Skatan satte igång och letade bilder på The Buffalo Man … som förresten fått sitt namn av Alex och som egentligen heter något annat (Mr P Wrak) men som Skatan bara känt till under sitt nya namn.
Slutligen … till sist har Skatan kopierat Alex Tedescos minnesord över The one and only Buffalo Man (mest för hennes egen skull att ha kvar) :
R.I.P THE BUFFALO MAN OF KO CHANG
With great sadness I learnt today that my brother and drummer P Wrak The Buffalo Man passed away.
For those of my friends lucky enough to have met him you will know how much he will be missed and particularly by Oodie,Tien,Elen and myself.
I hope I can say on behalf of all of us and others that played with him what a great privilege and honour it was to have him in the ‘engine room’.
As a singer it was an amazing bond;always turning to give him a wink and no matter how tired he was he would always give me a smile and a wink back…and such a knowing smile…I will miss that immensely.
For 8 years we were a band of brothers and a sister living and working together.
Oodies Place was a home to us all,a family that couldn’t be broken and a love and spirit that reflected on the thousands of people who came to Ko Chang and to whose faces The Buffalo Man always brought a smile…its ok,its ok,its ok he would always say.
If the measure of a human being is how he touched other peoples lives then he’s right up there with his music.his spirit,his generosity and his heart.
I named him The Buffalo Man and at first he was slightly offended as its a derogatory term in Thai culture but I eventually convinced him it was because I thought he was strong and rock steady as a drummer…he was simply the best!
On behalf of Oodie,Tien,Elen and Alex….we love you x
Skatans tankar 
Tyvärr blir inte allt som det varit.. Tyvärr.
Kram