Var han inte lite underlig, sa pappan osäkert.
Han var m y c k e t underlig, försäkrade Lilla My. Råddig i bollen.
Mamman suckade och försökte räta ut benen.
Men det är ju de flesta vi känner, sa hon. Mer eller mindre.
(Ur Pappan och havet)
Skatan var Lilla My som barn … Hennes pappa kom hem men en liten, liten Lilla My gjord av trä och garnhår … hon har tyvärr kommit bort .. gömt sig … försvunnit … och han sa …
– Det här är du .. Du är precis som Lilla My. En riktig argbigga.
Och det var vad hon var Skatan. En arg Lilla My.
Länge.
Sen, senare … i tonåren … blev hon ännu arggggare, drogs ibland till det lite ”farliga”, umgicks då och då med inte så ”lämpliga” personer och …
Ja … Skatan kunde verkligen fortfarande bli väldigt argggg. Precis som Lilla My. En gång slängde hon faktiskt ett ägg mot sin mamma … som träffade henne i pannan men då gick ilskan över och Skatan blev rädd över sin ilska men blev lättad och började också skratta när mamma efter en förskräckt min började skratta
Sen, ännu senare när hon var fru och mamma och mamma och mamma … blev hon lite mer ”anpassad” och inte längre så arggg. Skatan kanske ibland var lika argggg då men hade lärt att behärska sig.
Och så … sent i livet blev Skatan den där argbiggan igen …. Lilla My.
Men hela tiden … hela livet … har Skatan alltid känt sig lite … hm … underlig. Elle uppfattat sig själv som lite … hm … underlig.
Ja, helt enkel ”råddig i bollen” som Lilla My kallar det.
Skatans tankar 
Tack. Kan känna igen en hel del. Som tonåring kastade jag in en pall utifrån, in genom badrum, till kök där min helt oförstående mamma vistades. Hon hade sagt … ta en Magnecyl… Som ett råd till mig för någonting jag glömt. Mitt svar samtidigt med kastet var ungefär …. tror du att allting löser sig med Magnecyl ??… Ett erkännande till , har även kastat köttbullar på mannen, det var länge sedan dock. Nu för tiden kastar jag glosor, det är lugnare.
Om jag inte minns fel kastade jag ett glas mjölk över min syster och en gång hoppade jag ur en bil. Kanske inte så lyckat…
I dag är jag lugnare men kan ibland tycka att Husse är konflikträdd. Bättre att saker kommer upp till ytan för det är faktiskt inte farligt att bli arg…
Kram
Jag är fortfarande arg ibland speciellt när jag ser folk som är dumma med djur eller kör som galningar. Jag svär när jag kör bil och jag har dåligt tålamod. Jag blir så förbannad när jag slår mig på fingrarna med hammarn eller annat som går fel. När tekniken inte fungerar blir jag tokig. Min brors Kinabror beundrar jag för hans tålamod och goda humör. Han bar muttrar lite lätt när något går fel och börjar om igen och får till det mesta. Fast ibland tänker jag att det är bättre att bli riktigt förbannad än att gå och bära det inom sig. Önskar att jag rivit ifrån mer på jobbet och inte gått och samlat på mig ilska som kommer ut när jag dricker ett glas vin. Min mamma sa att jag var egen och det betyder väl underlig så då kan vi ta varandra i hand och vara underliga tillsammans eller hur.
Kan det vara så att du lockar andra Myar till din blogg? Jag föddes ilsken men har lugnat mej efter grand var det någon som sa. Jag har lärt mej impulskontroll. På gott och ont 🙂