En galopperande panik

slog till mitt under pågående lunch.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan och Mannen hade några vänner hos sig på Trettondagslunch. Och som vanligt kröp StinaFina undan och höll sig inne i badrummet. Hon gillar ju inte när det är stoj och stim. Men hon var inte instängd,  dörren stod på glänt.

Därinne i badrummet brukar hon ligga på mattan när det åskar eller smälls med fyrverkerier eller ja … när det är ljudligare än vanligt helt enkelt.

En stund åtminstone.

De hade satt sig till bords och pajen (Hirams Schweiziska köttfärspaj) och tomaterna (Fernandos Ugnsbakade cocktailtomater med kapris och ströbröd) och salladen hade hamnat på tallrikarna  och vinet i glasen när Mannen gick för att titta till StinaFina. Efter hälsningsceremonierna i hallen … som ju för det mesta är lite bullriga … brukade StinaFina ju komma och lägga sig i närheten på sin kudde.

IMG_6499

Men StinaFina var inte i badrumme. Inte heller i något av de andra rummen, inte under sängar eller soffor eller fåtöljer.

StinaFina måsta helt enkelt ha smitit ut när de sista gästerna kom. Det hade hon gjort tidigare vid liknande tillfällen. De sist anlända hade ju inte blivit utskällda heller så som de första som ringde på dörren blivit.

Tidigare har Skatan kunnat hämta StinaFina nere vid ytterdörren som ju också måsta vara öppen för att StinaFina ska kunna smita ut men nu var hon inte där heller. Någon måste ha gått ut och inte sett StinaFina och den dörren slår ju inte igen blixtsnabbt.

Herreguuud …

StinaFina var på rymmen.

Mannen höll ställningarna kring bordet …

The show must go on …

och Skatan tog på sig ytterkläderna, tog koppel och halsband och gav sig ut att leta med bultande panikhjärta. Hon gick gata upp och gata ner och kallade på StinaFina, hon gick över bergsknallar och nedblåsta träd på baksidan av huset och frågade mötande från alla håll och kanter.

Ingen StinaFina …

När hon kom tillbaka till sin gata mötte hon Mannen som lämnat lunchgästerna för sig själva och Skatan gick tillbaka upp igen och ringde polisen.

Polisen mötte Skatans oro med ett vänligt deltagande och frågade ut henne om StinaFina. … hur hon såg ut… hur länge hon varit borta … hennes chip-nummer etc etc …  och bad sedan Skatan vänta i telefonen medan polisen skulle höra efter om det hade kommit in någon anmälan om upphittad hund.

Då hördes ett skall …

Alla gästerna och Skatan blev till sig … varifrån kom det?

Skatan öppnade ytterdörren.

Ingen StinaFina …

Stora E gick till badrummet och öppnade dörren som de stängt efter att ha letat därinne och där … ja, tänk … där på mattan satt StinaFina och tittade förvånat på Stora E och hon undrade säkert vad som stod på.

För oj vilken cirkus det blev  …  alla ville klappa och hälsa på StinaFina.

Och Skatan… nu med glädjetårar i ögonen …  fick vänta på att polisen skulle komma tillbaka i luren och avanmäla … och fick varma gratulationer när hon berättade.

Allt var verkligen frid och fröjd efter en fasansfull timme. Gästerna hade hunnit ätit upp sin mat förstås men vinet fylldes på och Skatan åt sin kallnade paj och den sönderhackade lunchen fotsatte några timmar till. Nu som den trevliga stund tillsammans som det hade varit meningen att den skulli bli.

Men …

Vilken fasa … vilken panik!

Och huuur hade StinaFina kunnat gömma sig i badrummet där tre personer hade tittat in och letat efter henne ?

Jo … hon hade krupit in bakom tvättkorgen och herrbetjänten och slänger man ett öga in där från sidan så ser man henne antagligen inte.  Och de kunde inte heller tänka sig att hon hade klämt in sig där bakom.  För det är trångt. Mycket trångt. Men det är i alla fall det enda ställe där StinaFina kan ha legat och tryckt utan upptäckt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nåväl …

Slutet gott allting gott ❤

8 Replies to “En galopperande panik”

  1. Vilken lättnad att hon kom tillrätta!
    Hon gör som Ludde – så fort han hittar ett trångt och trevligt hörn klämmer han sig in där. Under julen var det bakom julgranen som var favoritplatsen.
    Kram, Ingrid

  2. Samma hände hos mig härom dagen. Sofiepropps katt skulle hem och vi letade efter henne. Troligen ville hon inte åka hem till stan utan stanna här där hon kunde jaga råttor fåglar och ekorrar så hon hade krupit in under badkaret och hur hon hade kunnat göra sig så smal så hon tog sig in där är mig en gåta. Föresten lånekatten jag hade i somras som var så rädd har bitit sin nuvarande ägare i handen så illa så hon fått blodförgiftning och måste till sjukhus. Skönt att den katten inte är kvar hos mig.

    1. Så rädda katter som biter sina ägare ska man nog inte ha kvar. De är sjuka och måste verkligen lida för att ge sig på de som ”ger dem mat”.

      Dessa smällare som fortfarande hörs ibland och skrämmer livet … nästan … ur folk och fä tycker jag borde förbjudas. Jag är annars inte mycket för förbud … men men …

      Kram!

  3. Åh, så skönt att hon kom till rätta! Kan bara föreställa mig vilken ångest det måste ha varit.
    Jag blir för övrigt oerhört inspirerad av din skrivbordsbild.
    Kram till både dig och StinaFina.

    1. Ja det var skönare än skönt … vi kunde pusta ut ordentligt efter att ha hunnit tänka på de mest skrämmande scenarier man kan tänka sig: StinaFina överkörd, kidnappad, skadad på alla upptänkliga sätt …

      Men hon kom till rätta ❤ ❤ ❤

      Tack för att "min röra" kan inspirera dig. Den inspirerar mig också … Åtminstone så här på bild. 🙂

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s