Äntligen hemma

och helt utslagen av trötthet.

Av förklarliga skäl.

Skatan & Co  hade gått upp tidigt resdagen för att åka till Moster (Pas moster alltså) med sin packning. Där fanns också tillresta jai Gai (mormor Gai som lilla Cissi fullständigt avgudar och vice versa. Alice också förstås men Cissi … )

IMG_7521

Cissi äter frukost innan hemresan …

Därifrån skulle de sen på kvällen ta sig till flygplatsen och planet som lyfte mitt i natten till Sverige och våren därhemma.

Och den resan var förstås också ett äventyr i sig.

Hos Moster var det fullt hus av släktingar (mest barnkusiner)  som ville ta farväl.

IMG_7530

En del sitter på golvet omgivna av saker som ska packas ner medan Sonen och Skatan sitter på stolar och väntar

Ingen AC

Och det var varmt som i helvetet (Skatan har ännu inte varit i helvetet men hon kan ju tänka sig)

Fyrtio (41) grader Celsius.

Sonen och Skatan for några timmar till ett varuhus (Fortune)  med AC förstås för att få lite vila och inhandla det sista.

Pa var på någon marknad och handlade mat.

Dagen innan hade de varit i det stora varuhuset MBK hela gänget (där de bl a i högtalare uppmanar att hålla rätt på sina barn, gärna hålla dem i handen så att de inte ”kommer bort”.) Skatan hade flängt om en tok efter shorts eller tröja av märket Adidas (det var viktigt, tycker Skatan, att det blir rätt önskan som uppfylls)  till K A och flängde nu också här på Fortune av samma anledning men fick till slut nöja sig med en liten vuxentröja (s).

Thailändare kan inte få över sina läppar att de inte vet. Man tappar ansiktet då och det borde ju Skatan verkligen ha lärt sig vid det här laget.

Så de blev förstås hänvisade hit och dit när de frågade efter Adidas för barn. Från G (bottenvåningen) via 2, 3 … högst upp och så ner igen och etc men de hamnade slutligen i alla fall på G och Adidasbutiken där som enbart förde vuxenstorlekar.

Och så åt de glass på Swensen´s.

swensen-s-ice-cream

Varje dag, nästan, åt de glass på Swensen´s  i Bangkok.

Från hotellet  tog de sig till ett varuhus, Big C, för att äta glass på  just Swensen’s.

Skatan promenerade alltid dit på trottoarer som var fyllda med små butiker och restauranger och folk och hundar.

Ibland ensam, ibland med de andra.

Och så tog de en tuk tuk  hem.

Unknown

En tuktuk

Vilket äventyr.

De flesta körde som galningar och kryssade mellan bilar, bussar, lastbilar, mopeder och andra tuktuk … och korsade gatan med fara för livet.

För alla … och Skatan menar alla … körde just som galningar.

Annars hade de blivit påkörda av andra galningar.

På en av dessa resor släppte Skatan taget om sin älskade Panamahatt för att hålla i sig och den for förstås all världens väg.

IMG_7519

Två fina hattar har Thailand slukat för Skatan. Den första, en vit Stetsonhatt, tvättade man opåkallat sönder och samman … men det är en annan historia …  och så nu: Skatans älskade Panamahatt.

Ja, ja … det är en världslig sak … som Karlsson på taket skulle ha sagt.

Värre är det att Skatan har åldrats i snabb takt under den här månaden (ja egentligen under hela det senaste året med början på midsommaraftonen 2014)  p g a sina krämpor. Hon har så djävulskt ont i benen (mest det vänstra) och höften och det är säkert en kombination av WED/RLS och artros. Skatan har försökt göra sina rörelser för att mjuka upp lederna men helt enkelt inte klarat av dem för att det gör så in i helv-te ont. Inte bara i lederna utan även  i musklerna. Men det är förstås en annan historia även om just denna lagt sitt täcke … tungt som sjutton …  över hela resan. (Hon har bl a inte kunnat dricka alkohol och den öl som hon älskar just här i Thailand … Leo … i den utsträckningen hon brukar … hon har liksom fått ”tänka till före” och planera hur hon ska ta ”det goda (Leo)  med det onda (smärtorna efteråt”

Smärta kan man liksom inte tänka bort.

Inte Skatan i alla fall.

Vännen C hade tipsat Skatan om att inta riktigt dyra drinkar och samtidigt lyssna på riktigt bra jazz på Bamboo Bar på Mandarin Oriental … Det lät ju mycket lockande  men det var inte till att tänka på. Alla dagarna i Bangkok var så att säga ”familjedagar” med två små tjejer (barnbarnen)  som har lika starka viljor och ofta motstridiga sådana …  och tre  trötta vuxna.

IMG_7529

Utsikt från Skatans ”vilorum” hos Moster

Väl tillbaka hos Moster fick Skatan fick lägga sig och försöka vila … allt snurrade. Också fläkten förstås som var det som stod till buds för att lindra något  i hettan.

IMG_7528

Fläkten surrade lite svalka 

För att göra en lång historia kort. På kvällen kördes de … efter mycket dividerande fram och tillbaka … av en manlig släkting i en bil till Suvarnabhumi, Bangkoks största flygplats, medan bagaget … och det var häftigt mycket … lastades upp på flaket på en annans pickup.

Och när de väl var samlade … bagaget med tillhörande person … och när de sedan stått i ändlösa köer för säkerhetskontroll och passkontroll och fått stå och vänta med trötta kinkande småbarn medan folk markerat platser så att det inte fanns några kvar till dem (inte ens efter arga blickar och påpekanden) skulle de så äntligen få borda och komma iväg hem till Sverige och den anstormande (hoppas de på) Våren.

Barnfamiljerna fick gå på först men Skatan stannade kvar och väntade på sin tur förstas.

Men då var det det där fyllot …

En prakexempel på en kille som inte bara var berusad utan full intill medvetslöshetens gräns klädd  i bara linne och shorts och  fulltatuerad. Han kunde knappas ens sitta upp på stolen när han blev tillfrågad av en av flygpersonalen hur det stod till.

Nej, han var inte full. Han var bara lite trött.

Hade det bara varit för honom hade han aldrig kommit med planet. Det är ett som är säkert.

Men tätt intill honom stod en liten orolig storögd flicka på max 7-8 år  och försökte förklara att hennes pappa skulle klara flygresan, hon skulle passa honom. När flygpersonalen bad honom om deras pass mumlade han något nästan ohörbart till sin dotter och hon grävde fram deras pass och boardingcards  i en liten väska som hon bar … pappan hade inget handbagage allt … och när han blev tilltalad om han var sjuk och medicinerade tog hon fram en påse med Alvedon i.

Det var verkligen mycket tveksamt om han skulle få följa med planet hem.

Men så var det ju hans lilla dotter. Som förskrämd tittade från den ena till den andra med sina stora blå ögon.

En dam klev slutligen fram och sa att hon fått en plats i närheten och skulle se till de lilla tjejen och att han skötte sig. Hon måste ha frågat innan var de hade sina platser. Efter mycket funderande fick han slutligen också borda.

Då hade vi blivit cirka tjugo minuter försenade.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De var mycket trötta när de landade förstås och Skatan kunde inte låta bli att hålla utkik efter flickan och hennes pappa som nu … betydligt nyktrade … stod vid bagagebandet. Pappan pekade och flickan slet …

Skatan hoppas innerligt att någon från ”det sociala” därhemma uppmärksammar flickans situation. Hur kunde hon t ex fått ledigt från skolan för att åka med en missbrukare till far till Thailand?

Nu är Skatan i alla fall på plats därhemma.

Ikväll ska de på middagsbjudning och i morgon på utflykt med Galleri Sjöhästens Vänner.

Livet rullar på …

6 Replies to “Äntligen hemma”

  1. Tyvärr är det nog ett vanligt fenomen att vuxna festar på tok för mycket utomlands. Men en liten flicka ska aldrig behöva ansvara för sitt barn, den saken är säker!

    När det gäller dina ben så undrar jag om du fått kontrollerat din rygg? Min mamma har haft mycket och intensiv värk i benen och det visade sig vara lumbal spinal stenos (ryggradsförträngning) som orsakade det. Inte för att det gör saken bättre men hade hon varit yngre hade det gått att operera.

    Ja, det är mycket med det jordiska!

    Välkommen hem!

    1. Ja det berörde mig så djupt att jag fortfarande tänker på den lilla flickans ögon och inte gjorde det saken bättre när jag kom hem och läste om Susanna Alakoskis senaste bok om anhöriga till missbrukare. Att inte mer görs i Sverige för de här utsatta barnen övergår mitt förstånd. Det kan inte alltid vara rätt att de får stanna kvar i sin ”biologiska” miljö när de vuxna långt ifrån tar sitt ansvar för deras väl och ve.

      Tack för tipset. Jag ska få en kallelse till ”min” neurolog nu i maj och jag samlar på mig alla tips för nu ska jag verkligen komma tillrätta med smärtan som ”drar ner mig” psykiskt också så till den milda grad. Så här kan jag inte fortsätta att ha det helt enkelt.

      Kram!

  2. Vilka äventyr du varit ute på. Förstår att du nu är helt utmattad efter den resan. Så synd att du har ont hela tiden. Vad i fridens namn ska vi göra med dig. Du får väl försöka ta det lite lugnt några dagar nu och vila upp dig. Jag ska äntligen få komma till läkare med min skadade hand. så här blir inte så mycket gjort. Tur att Kinabroa kan hjälpa till. Välkommen hem och hoppas att du kan komma hit framöver sommaren.

    1. Vad bra att du äntligen fick komma till en läkare. Jag väntar på att få bli kallad till neurologen och då ska jag kräva en remiss till en smärtklinik så att jag kan få hjälp med att jag ständigt har ont. Det drar ju ner mig psykiskt också. Snart är jag en riktig surkärring…

      Jag hoppas verkligen … och tror … att jag kan komma till dig framöver … Vi får höras om det tycker jag. Jag älskar att besöka dig i Fisksjön. Men det vet du ju redan.

      Kram!

  3. Nej, värk är svårt att tänka bort. Jag vet att en del påstår att man lär sig att leva med det, men jag undrar jag. Är i alla fall tacksam över att naprapaten lyckades knäcka till min nacke så att värken, åtminstone tillfälligtvis är borta. Har du fått göra någon röntgen? Någon koll på om det,som Znogge säger, är något opererbart?

    Historien om den berusade pappan och hans stackars lilla flicka gör mig beklämd. Hur kan man låta sitt barn ta hand om sig medan man själv är så packad att man blir till ett kolli. Hur kan man? Hur tänker man, när man utsätter henne för något sådan. Åh, jag ryser.

    1. Ja det var fasansfullt att bevittna men samtidigt väldigt nyttigt … Hon är säkert inte ensam men att skolan inte slår larm (kanske har de gjort det men inget händer för att socialtjänsten inte har tillräckligt med resurser etc etc) Men en unge ska inte behöva vara omhändertagande och ”mamma” till sin egen stupfulla pappa. Henne ögon förföljer mig och hennes försök att släta över, att göra allt för att pappan skulle framstå i en bättre dager får mig att bokstavligen få ”ont i hjärtat”.

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s