Skatan skrev igår ett inlägg på Facebook om en kommentar* som hon fått och som hon själv faktiskt blev berörd av … som alltså någonstans ändå träffade mitt i prick. Men hon vill verkligen inte rubricera den som näthat … det vore verkligen att ta i … men ”den visste vad den satt ” den där kommentaren.
Ändå.
Det stod ju helt klart att människan som skrev kommentaren ville ”mobba” henne av någon anledning. Den hade ingenting med innehållet i kommentarskedjan där den ingick att göra och Skatan känner inte Anette Johansson som kvinnan heter som skrev den förtretliga kommentaren. Och struntar väl egentligen om hennes efternamn stavas med två ”s” eller inte. Men det är likt förbannat hennes efternamn sedan 46 år tillbaka då hon gifte sig med Mannen och på så sätt liksom fick det till skänks och som denna Anette inte har det minsta med att göra hur det stavas.
Att Anderson bara hade ett s var inget Skatan har tänkt på som märkvärdigt på något vis. Hon får t ex ofta post med ”felstavat” efternamn utan att riva upp himmel och jord för det. Det kan man ju förstå. Mannens farfar hade tagit bort ett s någon gång i forntiden. Och så var det med det. Som en parantes kan nämnas att Mannens far velat byta det vanliga Anderson mot ett ovanligare Alensjö eller liknande men familjen protesterat så det blev inget av det.
Eva Alensjö …
Hmm …
Nåväl …
Skatans inlägg om tilltaget från Anette Johanssons sida att i sin kommentar adressera den till Skatans namn (fast med två s då i efternamnet) fick henne faktiskt att förstå att ens namn … även om det är ett av de vanligaste i Sverige … ändå är ens eget, en etikett, en del av ens identitet och ingen djäkel ska komma och säga vad som är rätt och riktigt beträffande det. …
Skatan förstod … framförallt efter gensvaret och alla kommentarer från hennes verkliga FB-vänner… att Anettes tilltag rört upp något inom henne ändå. Annars skulle hon ju för det första inte gjort det här inlägget (och skapa en diskussion om ingenting egentligen, men det visste hon ju inte då etc etc )
Och att den här upprördheten hade med känslan av att denna Anette Johansson ”spottade” på hennes identitet att göra … vem hon är helt enkelt. Det hade hon inte en tanke på.
Då.
Så Skatan har på grund av den här dumma diskussionen ändå fått klart för sig att namn det tjafsar man inte om hur som helst … även om det är Sveriges vanligaste … Andersson … som har en något liiite ovanligare stavning … Anderson. Det är att ge fingret åt personen som bär just det namnet med just den stavningen rätt och slätt.
Tänk ändå vad en simpel kommentar kan sätta i rullning … 😉
* ”Eva VaVa Andersson
Andersson stavas med 2 s och inte med ett s, det gör man bara om man vill vara lite märkvärdig och tyvärr så låter det inte finare med ett s !!!”
Skatans tankar 
Vilken elak och korkad kommentar! Jag förstår inte hur folk anser sig att ha rätt i att kommentera och kommentera på det sättet! Som jag skrev så hette jag ett namn med ett S och så hade det varit i generationer. Inget konstig alls även om nästan alla stavade det fel. I FN:s stadgar om mänskliga rättigheterna står faktiskt att vi har rätt till ett namn och vårt namn ska ingen ifrågasätta eller ironisera över. Punkt slut från Znogge med tidigare ett S!
Kram
Den här kommentaren är så dum så det liknar ingenting. Det måste komma från en väldigt inskränkt människa med mindervärdeskomplex.
Kram, Ingrid (som stavar sitt tillnamn Elisabeth med h på slutet utan att för den skull vara ett dugg märkvärdig)
Som jag sa på facebook. Så fjantigt men troligen har den där människan inget att reta upp sig på och då är det väldigt fattigt Om man nu ska reta upp sig så ska man väl ta något riktigt. Det finns så många underliga människor men man kan ju inte bry sig.
Vilken historia. Jag tror också som du att kommentaren av någon orsak träffade mitt i prick Hoppas att hon själv hittar varför i sitt inre för det är säkert tänkt att hon ska jobba med det.
/Leva-Kerstin
http://www.steeperz.com
Vilken oerhört onödig kommentar! Varför ägna tid åt att skriva den?
Min mormor var av en sort som ansåg att detta att ”göra sig märkvärdig” var den största av dödssynder. Ändå tyckte hon att jag skulle stava mitt efternamn med ett t och ett s, alltså Peterson. Kanske är det ett mått på hur fult hon tyckte att min efternamn var (Själv hette hon Larsson. Med två s) eller också är det helt enkelt inte att göra sig märkvärdig att stava sitt namn så. 🙂
Jag stavar i alla fall mitt namn med två t och två s fortfarande. För att det är jag. Och det är väl det ett namn ska visa. Om du är Eva Anderson med ett s , så tycker jag inte att det är så märkvärdigt med det. 🙂
Kram
Jag såg ju det där på FB och slogs av enfaldigheten. Hur i hela friden kommer det sig att någon för en annan helt okänd tänker ut att den ska skriva att den inte gillar stavningen av en främmande människas efternamn? Det kan bara bero på enfald och möjligen livsleda – över sitt eget liv. Att det är så illa ställt hemmavid att människan är beredd att reta sig på allt som står att finna utanför. Kan inte komma på någon annan förklaring. Det är ju så fullständigt idiotiskt. Annars, det var ett tag sedan jag var här och jag älskar dina ballerinaskor! Stor kram Eva Anderson!!!