Egentligen har Skatan hur mycket som helst att skriva om här på bloggen men hon kommer sig inte för, kan inte, orkar inte. Eller har ingen lust. Det är tråkigt att hon ska behöva tvinga sig själv men hon vill ju egentligen. Fast den blir ju så trååååkig då när lusten fattas.
Hur som helst. Skatan har gjort en hel del på sistone som försvinner direkt ut i rymden eller vart det tar vägen när det inte sätts på pränt.
T ex var ju midsommaraftonen annorlunda än på många år. Den brukar ju firas hos vännerna Ulla och Peter på Saltholmen med samma gäng vänner år ut och år in. En tradition som sitter i märgen. Men i år var Ulla dålig och vännerna Anders och Maria på Norrby tog över. Från ”gamla” midsommargänget var det bara Ulla och Peter och Anders och Maria och Skatan och Mannen men så kom Lisen och Fernando och Malle och Johan till och de hade såååå trevligt och roligt tillsammans. Förstås.
Gammal vänskap rostar aldrig sägs det ju lite klyschigt och det är sant. Har man känt varandra sen tonårstiden, varit med i upp- som nedgång så vet inte Skatan vad som skulle hända för att vänskapen skulle kunna ta slut helt och hållet. Den böljar fram och tillbaka men finns där i botten ändå.
Det hade dukats upp vid poolen denna varma, soliga men blåsiga midsommarafton med bubbel och smått och gott, god mat och goda drycker, sill och potatis med snaps och öl, lax och vin, jordgubbar och glass och snack till långt in på natten. Som alltid. Tiden springer i väg med det här gänget.
Och inte blir det mycket fotograferat heller. Skatan glömmer alltid bort sig. Men en liten bildkavalkad blev det i alla fall.
Mannen o Johan i samspråk medan Anders o Fernando korkar upp flaskor 
Malle 
Ett muntert gäng … nej ser inte så ut men det artade sig 
Peter, Maria, Lisen o Ulla 
Lax i fina fjäll 
Peter
Det ser ju inte så glatt ut men det var innan, långt in de kom igång som de alltid kommer igång tillsammans. Och då hänger inte Skatan med i svängarna med mobilen. Då är den glömd sen länge.
Skatans tankar 
Så fina bilder från er midsommarafton! Och så bra att du blev så upptagen att du glömde fotografera, det är ett sunt tecken tycker jag. Det är fint så länge de gamla vännerna finns kvar.
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid
Ni ser ut att ha haft tur med vädret men precis som du säger så är minerna lite allvarliga till en början. Förstår att du inte har ork och energi att skriva. Jag har i alla fall dansat och skratta och idag har jag hjälpt en väninna med att göra i ordning en loppis. Tänker på dig. Hoppas att du fått hjälp med dina krämpor nu!