Ida, vårt äldsta barnbarn ”skrev en liten dikt på vägen till skolan i morse 05.30″ (hennes egna ord). Och skickade den på Messanger till sin mormor Skatan. Hon läser till läkare på Karolinska och är i slutet av utbildningen och tentar och har klinisk praktik eller var det heter och jobbar stenhårt. Skatan kunde inte låta bli att skriva av den och dela den med er. Skatan önskar att någon kunde sätta musik till den. Den har sånt beat … en rap kanske?
Ida fortsatte, när Skatan frågade om hon fick dela den, ” Det liksom bara bubblade upp där på pendeltåget Du får göra vad du vill med den. … Det är mer ”spoken word” tror jag.” Så …
"I used to feel so alive, so pumped of ecstatic energy, ready to explode At someones house, dancing in a dark misty room filled with people, some that I knew, some that I didn't. Kiss me, touch my hair, feel my heart beat beat beats, lets do shot, shot, shots, laughing, spin spin spinning, high on oxytocin from all the naked skins touching mine Falling in love, falling out of love, breaking apart, building my self up, giving my heart away again again again. I could be whoever, I didn´t know me, and so I could be whoever. I could be the hippie girl, the rock girl, the happy one, the sexy one, the deep one, i could be whoever you wanted me to be baby It was acting, but at least I got the part In the forest, soaking up mother nature, breathing, oxy oxy oxygen. In the silence I found myself, again again again. Running over the plain fields, faster faster faster, just for the freedom of running over plain fields of grass At the horseback, the rhythm of rightness, we were one, approaching a fence, adrenaline adrenaline adrenaline, focus jump, relief, alive, next Like every moment was more, just more. The future wide open, maybe that was it. Like every moment was more, just more. The future wide open, maybe that was it. I know this is nostalgia, I know."
Fint ❤️ Kram Åse
05.30 oj – de e häftigt!
Vilken bra!
Så bra och tankeväckande! Roligt att du är här igen.
Kram, Ingrid