Jag är Skatan och Skatan är jag

Det är hopplöst att allt är ändrat härinne på WP. Skatan hänger inte med för att det går så länge mellan gångerna som hon skriver. Inte kan hon anpassa ett nytt tema och inte kan hon göra ditten eller datten.

Nu när hon skulle vilja komma igång.

Som sagt … det är jag som är Skatan och en skata som inte flyger högt, inte har glänsande färgrika fjädrar utan är på G att kraschlanda. Och hur går det då för Skatan?

Skatan har också fått reda på att hon inte är så trevlig. Kan vara kannibal t o m och äta upp sina kompisar. Deeet har den här Skatan inte sysslat med i alla fall. Hon är rätt tam. Flaxar med sina vingar och tycker hon är tuff. Säger man ”tuff” nuförtiden. Den tiden som har sprungit ifrån Skatan. Nu säger man nog ”cool” om det mesta när de i hennes generation sa ”tuff” eller ”ball” eller något annat förlegat.

Det är inte det att Skatan vill bli ung på nytt. Det är inte det. Hon trivs egentligen med att bli äldre. Bara inte tiden som kvarstår krymper med sådan raketfart som den gör just nu. Pandemin har ju berört gammal som ung men nu när allt så sakteligen börjar öppna upp igen vill Skatan vara med. Men det kommer inte att bli någon större skillnad. Säger pessimisten. Idag var Mannen dålig, virrig, tröttare än trött så hemsjukvården kommer och ska ta prover. Skatan som hade blivit tillfrågad att gå och måla några timmar hos Claes med sin andra målarkompis Sten fick ställa in. Hon kan inte med gott samvete överlåta åt svägerskan att ta hand om Mannen om han är dålig. Hon känner ju inte honom som han är nu så bra och framförallt inte hans begränsningar.

Skatan har massor att göra härhemma egentligen. Som att stryka, städa i sitt lilla krypin, stortera papper och ja … hur mycket som helst. Men hon kommer inte sig för. Så är det. Hon kommer sig inte för. När hon är ute och går med Abby kommer hon på massor som hon ska och vill göra men när hon väl kommer hem och möter ”verkligheten” blir hon overksam och helt viljelös liksom.

Så är det och det är som det är. Bara att följa med när dagarna rinner iväg. Och acceptera så gott det går. Demensteamet med Emma K i spetsen och dagverksamheten på Kattugglan gör ett fantastiskt jobb och finns här för Mannen och Skatan i ur och skur. Men det hjälper ju inte.

Allt är så oerhört sorgligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.