Herreguuuud vilken sista en-och-en-halv vecka Skatan har haft. Alla hennes vänner (de krymper ihop dag för dag verkar det som) tycker säkert att hon är en dålig vän som inte hör av sig men hon varken hinner eller orkar. Hinna skulle hon väl göra om hon prioriterade och var lite mer strukturerad och det gör hon inte för den stund hon har för sig själv sitter hon eller ligger någonstans och bara glor …
Nu … alldeles nyss … har hon kommit hem från Femöre där hon förresten glömde sin handväska. (Den är hämtad nu). På Femöre mötte hon sitt försäkringsbolags utsända som skulle göra en besiktning på den massiva vattenläckan som de råkat ut för på Kristihimmelsvärdsdagen.
Men för att ta det från början.
Veckan innan den där förskräckliga ”sista en-och-en-halv veckan” hade hon blivit lovad besked om Mannen skulle få stå i kö för ett demensboende av biståndshandläggaren: senast på fredag eller absolut senast i början på det där ”sista en-och-en-halv veckan”.
Nu … igår fick de beskedet. Äntligen. Mannen har blivit väldigt mycket sämre i demensen och Skatan orkar inte så mycket längre. Och ALLA råder henne att inte vänta för länge. Men det dåliga samvetet om att svika ligger där och skaver i alla fall.
Va´sjutton, ska hon verkligen inte klara av det? Mannen är ju så himla snäll i alla fall.
Nåväl … nu har de fått ett beslut och nu får de vänta och se.
På måndagen fick Skata ett sjujävla ryggskott och tvingade sig ut med Abby (det ska ju bara vara nyttigt och gå) och gick stelt och krökt som en märla. Det blev bättre på tisdagen och på onsdagen efter övningar med Fia (https://krafthalsa.se), Skatans PT, var hon riktigt bra.
Och så kom då Kristihimmelsfärdsdagen.
Det var fint väder och när Mannen fick besök av hemtjänsten (avlastning) passade Skatan på att åka ut till Femöre med Abby, som förresten hittade ett hål i staketet mot grannen och jagade katt. Skatan gick in i stugan och började vattna på sina skruttiga pelargoner när hon hörde ett brusande, forsande ljud från duschrummet och när hon öppnade dörren till tillbyggnaden möttes hon av vattentäckta golv och i duschrummet fullständigt sprutade vatten från ett rör i väggen.
Panik!
Grannen till vänster var inte hemma, grannen till höger var inte hemma. Vem skulle hjälpa henne att få stopp på vattnet. Hon gick till ännu en granne som inte heller var hemma men som hon mötte på cykel och som följde med henne och stängde av huvudledningen.
Sedan samlade hon in Abby och åkte hem till stan.
På natten mellan torsdagen och fredagen anmälde hon skadan till sitt försäkringsbolag If.
På fredagen ringde hon If och anmälde skadan i telefon och fick ett ärendenummer.
På lördagen fick Skatan hjälp av Lilla E som kom fartande från Örebro över dagen för att hjälpa sin mamma. Hon baxade ut mattor och en dyngsur madrass som legat under en av sängarna. Och torkade golv … vattnet hade runnet av ganska så bra … och lyfte ut dammsugaren som nog sett sin sista dammråtta..
Och så inspekterade de förödelsen. Den nya tillbyggnaden, 3 sovrum och duschrum med toalett, är byggd på pålar och när de tittade in i utrymmet under den såg de hur taket/golvet/ = isoleringen fullständigt dignade under sin vattenbörda. Oj vad mycket vatten det måste finna där ovanför dem.
För att göra en lång historia kort … Skatan orkar inte skriva mer … så är det helt enkelt … men för att göra en lång historia kort har försäkringsbolaget och den byggfirma som anlitats lovat att försöka fixa skadan provisoriskt … släppa ut allt vatten från isoleringen och ta bort den och laga röret förstås och sen får de riva i höst. Duschrummet måste rivas helt och golven i sovrummen och det kommer ta sex månader. Men får de bara den här sommaren så barn och barnbarn kan komma och bo där så att de alla kan träffas är Skatan nöjd. Och det är fantastiskt att de har en sån bra försäkring. De kommer bara behöva betala en bråkdel.
Skatans tankar 
Bästa Vava!! Ett sånt elände men ändå pyser du av optimism! Beundransvärt!!! Och ändå vilken tur att du tog dig dit just den dagen så att det inte läckte ännu mer! Så bra att ni har den där försäkringen!
Hoppas alla kan var där i sommar❤️ Stor kram!
Kära vän jag blir alldeles bedrövad när jag hör hur du har haft det. Vilken mardröm att öppna dörren och upptäcka allt vatten. Hoppas nu att mannen får komma in på hem så att du får lite lugn och ro och kan ägna dig åt dig själv ett tag. Hoppas nu att allt blir bättre för dig. Det måste väl vända någon gång och bli bättre och inte sämre. Jättekram från mig
Vilken chock du måste ha fått! Stå ensam med allt det där och tampas med försäkringsbolag och byggare. Jag avundas dig inte!
Lite skönt i alla fall att det finns hopp om demensboende för maken och inte ska du ha dåligt samvete för det. Du har kämpat i många år och får du inte hjälp kan du bli ett vårdfall själv.
Ha en fin pingsthelg trots alla motgångar!
Kram, Ingrid
Vilken gräslig vecka du har behövt genomlida. En stor tröst är i alla fall att försäkringsbolaget finns där och att det kommer att ordna sig för det gör det.
Jag håller en tumme för att maken ska få ett demensboende snabbt. Du har redan kämpat alldeles för länge och du har klarat mer än vad man kan begära av en anhörig. Vi är så tacksamma för att svärmor fick sitt boende så pass snabbt. Det kommer till ett läge när det inte går längre för man kan inte gå under själv.
Kram
Hjälp, vilken chock det måste ha varit med vattenläckan! Det blir liksom ”så mycket” när man får vatten på fel ställe. Det verkar ju ändå ordna sig på bästa sättet med försäkring och allt.
Jag känner igen det du skriver om dåligt samvete och känslan av att svika från min mamma när pappa behövde mer och mer hjälp. Han hamnade till slut på ett korttidsboende. För att orka vara något för någon annan måste man ju också tänka på sig själv emellanåt. Hoppas att mannen snart får en plats på ett boende. Det är bra för er båda. Det går inte att orka allt.
Stor kram!