Skatan tänker …

De som alltid sa att här, i den här våningen, skulle de bli gamla tillsammans och bo tills ”de fick bära ut dem.” Och här sitter hon nu ensam.

Hon sitter här och tittar sig omkring på deras vackra hem som de skapat tillsammans under snart 52 år som gifta och tänker. Samtidigt tänker hon på Mannens nya vistelse och vad han ser omkring sig och det gör så himla ont, ont djupt nere i själen. De, hon och barnen, har förstås gjort så gott de kunnat med tavlor och foton men ändå … så påvert.

Femöre målat av Lars Karlsson och målningen över huvudet är Skatans verk (för längesen)

Man ska inte se så mycket framåt och planera, tänker Skatan, och inte bakåt heller för den delen. Åtminstone inte bakåt på den närmsta tiden.

Det känns så tomt nu, så sorgligt, och ändå har Skatan varit van att vara ensam när Mannen reste och bodde i Österrike. Men han fanns där. Vilken tur att de höll ut när det blåste snålt, ja, storm, eftersom de de sista åren verkligen har kommit varandra nära. Kan det bero på att Mannen behövt sin skata på ett annat sätt, att det fanns tid att verkligen tala med varandra och finnas för varandra.

Men nu då … Skatan hälsar på och lägger sig, klämmer sig ner bredvid Mannen i hans säng och så pratar de. Men det blir mest Skatan förstås. Mannen tänker inte, säger han. Det är tomt, säger han och pekar på huvudet.

– Varför är jag här? Var bor du?

Men de kan fortfarande skratta tillsammans. Åt något minne som Skatan drar upp ur vrårna, åt gamla fadäser och tillkortakommande. Och le tillsammans åt minnen som barn och barnbarn framkallar. Och som Mannen fortfarande kommer ihåg.

Fast ibland tittar han frågande på henne, ögonen försvinner liksom, men så kommer han igen. Då har han nog glömt vem Skatan är för en sekund men kommer snabbt tillbaka. Snart kanske det är den blicken som Skatan alltid får möta när hon kommer.

Men just det ja … hon skulle ju inte tänka så mycket framåt. Här och nu är det som måste gälla.

Mannens och Skatans pappas hästar
Emil Olsson
Jonas Roth
Max Mikael Book numera bara Mikael Book
Marina Stenby

2 reaktioner på ”Skatan tänker …

  1. Det är många som har det som du, men det är ju en klen tröst. Bara i min närmaste bekantskapskrets har två män sina fruar på demensboende och en kvinna sin man. Hade min Åke fått leva ett par år till, hade han nog också hamnat på något boende, för han började förändras han också.
    Man måste ju få hjälp när det blir för hemskt tungt och svårt. Din Håkan har det säkert bra där han är och du får lite frihet, även om tanken på honom väl är allestädes närvarande.
    Varm kram till dig!
    /Ingrid

  2. Åh vad jag känner med dig och förstår. Allt det vackra ni skapat och omgivit er med förutom varandra❤️ Men jag tror du har så rätt, att försöka vara i dina nustunder så mycket du kan och spara skratten från era möten. Varm kram fina Skatan❤️❤️❤️Lolita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.