"Men hur jag än försökte glömma…

…dröjde sig något obestämbart kvar inom mig. Och ju längre tiden gick, desto tydligare form fick det. Jag kan faktiskt formulera det.

Döden är inte en motpol till, utan en del av livet.

Döden var närvarande… – och vi levde och andades in den i våra lungor som fint damm.

…. Men döden var ett faktum, ett deprimerande faktum, hur man än såg på saken. Instängd i denna kvävande motsägelse, sprang  jag runt i cirklar. …. det var en underlig tid. Mitt i livet kretsade allt kring döden.”

(Haruki Murakami , citat från Norwegian Wood)

Jag vet bara inte hur jag skall hinna med….att besöka…

lolitar… .alla fantastiska människor som bloggar…. t ex Lolita Ray …. som gjorde en Mastodontvandring för Miljön i höstas. Men… hon är härmed införlivad i min blogroll … för hon är en klok kvinna som lever livet levande…. här och nu…

Nyårsdagen 2009  – Tillitens år …. skall det bli för Lolita och hennes livskamrat

TILLIT ÄR ATT VÄLKOMNA DET SOM HÄNDER

Det är inte lätt i alla lägen, och handlar det om sjukdomar och dödsfall är det sannerligen inte lätt. Men ju bättre man blir på att välkomna det som händer, detsto bättre blir man på att hantera situationer som uppkommer och göra något av dem….”

Tål att tänka på….

….fortsättningen på loppis-"krönikan"

Sååå…nu blir det ordning på torpet. Sonen och Skatan har landat i Borlänge…men tidigare hade Sonen öppnat bakluckan i Strandstuviken och höll försäljning på prylar prylar prylar…och Skatan som i början var ganska pessimistisk fick inte vatten på sin kvarn, nej små och stora flickor samlades runt Sonen och köpte köpte ända tills de snåla karlarna kom och hindrade vidare köp. Kul början på en ”resande”-karriär?

Sonens loppis

På campingen i Strandstuviken var det baklucke-loppis och eftersom sonen hade bilen full med ringar, strumpor,…forts. följer…

Att jag inte kunde skriva det här inlägget berodde på min dator vars tangentbord nu fullständigt ”pajat”. AjaBaja Kaxe…Du slog allt lite hårt på datorn sist……

Nu får de väl ge sig….

När jag åkte in från sommarstugan lyssnade jag på nyheterna och trodde inte mina öron….En Hamburgerkedja måste vika sig totaaaalt för Mc Donalds som har nå´t slags huvudsponsoravtal med UEFA och stänga sina restauranger under U21-EM-dagarna i Borås…annars flyttas spelen nånannanstans. Det skall bli omröstning i GT (initierad av den svenska kedjan Max) och nu hoppas man innerligt att rättvisan och den fria konkurrensen ”vinner”…. Den fotbollen…den fotbollen (ibland så….på den här nivån…)

Nyckelupproret

Idag flaxade Skatan in till sta´n för att tvätta lite, kolla i affärer och allmänt vara lite i fred…och hamnade på Stora Torget klockan 12.00….mitt i Nyckelupproret…Skatan slet fram sina nycklar och ställde sig att skramla med de andra.. Det här upproret har hållit på hela våren och sommaren, varje lördag klockan 12 i Nyköping för att göra uppror mot nazisternas utbredning och åsikter förstås. Det började som en motdemonstration tidigt i våras då en grupp nazister samlats på torget…då urartade allt till bråk. Nazisterna hade då samlats på torget flera lördagar mitt i torghandeln och folk hade plötsligt tröttnat…på att se dom och höra dom skandera sina slagord…Idag syntes inte röken av någon nazist….och en tapper skara skramlade på som sagt.

Man kan mycket väl hålla sig med nostalgi så länge man inte lever i det förflutna. Lionel Bari

Citatet i titeln har jag ”knyckt” från en fantastisk blogg Bloggen

hittade jag hos en annan fantastik blogg och nu har jag båda dessa fantastiska bloggar bland mina favoriter.
Ovanstående bildpotpurri har jag ovanför dörren i Bad Ischl när jag sitter på toa och blickar uppåt…som ni förstår fortsätter jag lite på det här dass-temat som jag börjat på. En del av bilderna har jag själv målat, en del är kort …men alla föreställer kejsarparet Frans Joseph och Elisabeth eller Sisi …Hela staden Bad Ischl är nostalgi…och det kan vara skönt med nostalgi…bara (som sagt) ”man inte lever i det förflutna”….

Här får man sitta i egna tankar….


När StinaPinaFina och Skatan kommer hem från morgonrundan hamnar Skatan för det mesta här….och sitter en bra stund ”i egna tankar….tills någon annan på dörren bankar” som det heter. Men…Skatan sitter alltid med öppen dörr och tittar ut på blommor och bin…och funderar.
Nu tänker jag på hur otroligt mycket jag egentligen har i min kappsäck att berätta om vad Magritte och jag har varit med om…hur mycket kul vi haft genom åren…resor vi gjort, konserter vi har varit på, fester o s v….och alla människor och situationer…men än så länge har jag lite svårt att samla ihop mig…och jag antar att jag kommer igen …tids nog…bara så ni vet vad som komma skall….
Nu skall Skatan äta lunch….urhungrig plötsligt…

Femöre – sommarparadiset


Femöre – sommarstugan, lillstugan, bastun och Rundtorp, lekstugan….det är bara dasset som fattas (….det kommer, det kommer…) Ja …det här är vårt sommarparadis som Mannen ärvde efter föräldrarna som haft det se´n 30-talet. Då fanns det bondgård på ön (Femöre är en ö men med broförbindelse) med kor och hästar och hönor som höll landskapet öppet. Nu smyger sig Oxelösund närmre och närmre… Landskapet hålls öppet av getter och hästar, och är delvis naturskyddat. Men man har byggt hiskeligt fula (åtminstone här passar de inte in) 5-våningshus alldeles vid brofästet (Rena Gåshaga på Lidingö, sa Brorsan som var och hälsade på) och våra arrenden, som vi vill köpa fria, har diskuterats sen slutet av 80-talet. Långbänk som sträcker sig hur långt som helst…och, under tiden kan/får vi ingenting göra…bygga till, ändra eller bygga en Friggebod…i väntan på beslut. I oktober, tror man, att vi skall få veta….
Jag skriver det här från sta´n och skulle vilja lägga ut fler bilder…på bryggan och vattnet och, som sagt dasset…där man med öppen dörr kan sitta hur länge som helst och filosofera….men det får anstå.
PS: Nu är det ännu lättare att kommentera. Jag har tagit bort de där bokstäverna som man skulle fylla i….så nu är det verkligen bara att kööööra på….DS

Två av bockarna Bruse ….

…fastnade på bild, när StinaPinaFina och jag hälsade dom godmorgon. Kaxe, lilla e och Skatanmormor brukade säga godnatt till gänget (de är faktiskt fler än tre bockar Bruse som huserar bland ekarna för att hålla landskapet öppet) och Kaxe kunde stanna hur länge som helst och bara titta…bäääa lite…fram och tillbaka innan vi vände hemåt och gick till sängs…

Så Kaxe…se hitåt…här är dom….

Karin! Titta här till höger under rubriken Etiketter och sedan Bruksanvisning och läs. Det äääär INTE svårt. Kram

Har fått nätanslutning i stugan….så…

Så, nu kan Skatan komma in på nätet … även från sommarstugan…och lägga in bilder, men det är otroooligt trögt. Inte trådlöst alltså…utan gammaldags uppringning (som det skall vara i en sommarstuga…man får liksom inte ha bråttom)
Nåväl….vattnet i viken möter mig när jag slår upp ögonen och StinaPinaFina och jag njuter av det, skogsstigarna, bergknallarna, ekarna på våra morgonrundor. Hon trivs som fisken i vattnet härute… och jag med. Har tid att fundera…läsa….laga lätt mat (till en allt tyngre kropp), och finnas i naturen….

Min drömfångare….

Skatan har fått en drömfångare av Skogsnuvan en fantastik bloggvän i norr med magiska krafter. Magrittes drömfångare har beskrivits i minnesbloggen men nu skall jag berätta lite om min…som Skogsnuvan har beskrivit det.
”Som du kanske har förstått är en drömfångare inte bara en drömfångare utan måste göras för varje person speciellt. Den innehåller en hel del symboler. Helst ska jag ha fått delarna av någon. Det är så att jag har en kille som trots sin låga ålder alltid släpar hem pinnar som bävrarna gnagt. När han fiskar efter åar hittar han sådana. Dom blir då ramar till drömfångarna. Så är det ben från älg och dom har jag fått av brorsan. Fjädrar kommer från olika. I din drömfångare är det naturligtvis en skatfjäder som jag fått av en liten flicka på 4 år som kom in på jobbet med den en dag. Den svarta fjäderna kommer från en korp och den har jag fått av en farbror som är 85 år. Själva drömfångare är gjord av hundhår från en gråhund som heter Milla (hon du sett på bloggen som har 9 småvalpar just nu) Snäckorna kommer från min sjö. Det finns 3 sorters insjösnäckor här. Remmarna är från älgskinn som jag får av en kvinna som syr älgkläder. Spillet som blir över spar hon till mig så jag kan göra remmar av. Så du förstår att det är både människor och djur inblandade i den här och jag gör dom bara när jag känner mig harmonisk och på gott humör så att jag ska kunna överföra god energi till den som ska ha den.Hoppas att den ger dig god nattsömn och att du drömmer viktiga drömmar som kan ge dig ledning för livet. ”
Bilden har jag tagit med min mobil så kvaliteten är inte den bästa…men ändå…kan ni se vilken fantastisk drömfångare som redan har gett mig god nattsömn (bättre…)

tack taCK TACK….

Tack för tröstekramar och all uppmuntran…. Skatan kommer igen…snart (kraxandet är min livsluft så att kraxa…) Och under tiden läser jag mina favoritbloggar förstås…kommer med en och annan kommentar….och sooover en hel del. Idag ösregnade det heela dagen så sommaren utomhus lockar ju inte direkt…men StinaPinaFinas rundor är sköna ändå…och då kan dropparna i ansiktet vara regndroppar…eller tårar… Fast innerst inne vet jag att Magritte finns på en plats där hon fått ro…att det inte fanns någon annan väg för henne…och att jag borde känna en lättnad i själen att hon äntligen fått ”slippa” …min livsglada verkligen visa vän …som visste hur vi skulle sörja och bad oss låta bli….Det var som hon sa till Djupingen när koltrasten sjöng utanför fönstret i vargtimmen…- Hör du koltrasten? – Ja …den vill ta mig med sig…och jag vill följa den.

Skatan kan inte blogga….tomt inne liksom…

I sjuksalen där Margith låg…fanns en tyg-tavla med ”dalahästar”. … och det här häst-fåret får illustrera min blogg-tomhetskänsla-ja-nästan-olust-känsla-att-skriva. Ett får står ju oftast bara och glor och glor och glor när man hälsar på det…men en häst…kommer glatt galloperande och vill ha en morot…en ridtur… en klapp eller nåt…. Så där känns det…Skatan skulle verkligen vilja flaxa till och blogga ur sig (det låter nå´t det) men förblir, som det får jag förnärvande känner mig som,….gloendes utan några ”bra” tankar. Bara blaj….Och egentligen har jag massvis att berätta…kul händelser…drömmar….

På bloggbesök från Femöre….

Just nu är jag inne i sta´n på bloggbesök…läst lite mail och andras bloggar. Tidigare idag promenerade Mannen, StinaPinaFina tll Fiskehamnen på Femöre där en segelbåt låg förtöjd och vi gick ombord. Där satt läkaren brunbränd och fin och vi fick i tur och ordning ett stick i armen… Skatan kan vänta 3 år på nästa….och det var tur för det var sista gången fästingbåten la till för den här säsongen.

Kaxe har badat i poolen…Mannen klipper gräset…lilla e vill åka tillbaka till Femöre för att det inte skall bli för se´nt för Kaxe med middag…så småningom. Så….jag kommer tillbaka, jag kommer tillbaka en annan dag när jag har lite mer ro omkring mig.

Hemma igen …..

Hemma igen och första morgonrunda med en glad men lite betänksam StinaPinaFina…. Hon behandlar mig som om jag vore gjord av porslin…Konstigt att en liten hund känner på sig att matte är känslig och skör …
Snart flyttar vi ut till Femöre och lilla e och Kaxe dyker upp….Där skall jag vara…bara vara…heeela sommaren. Då och då kommer jag in till stán och bloggar. Säkert…tror jag.