Kategori: Skatans Tankar

Festen fortsatte …

i Roi Et. Vi at hos schweizaren och plotsligt brakade fyrverkerier loss utanfor i morkret. Det var alltsa fest lite varstans … inte bara i byn dar vi varit. Och nu nar det var morkt var det verkligen ett skadespel.

Pa och Alice hade foljt med och bodde hos Skatan i natt. Idag skall vi bada lite i poolen, aka till byn och traffa mormor Gai for sista gangen den har gangen … vi hoppar over festen som fortsatter i grannbyn … Pa skall packa ihop och bo hos Skatan i natt ocksa for tidigt tidigt i morgon bitte bar det ivag igen …

till Bangkok!

Skatans Thailandsresa borjar narma sig sitt slut … pa tisdag flyger hon hem igen … och det kanns alldeles lagom.

Nu skall det bli skont att fa mota varen och forsommaren och sommaren i Sverige.

Ha det … kanske vi inte ses nu pa nagra dagar sa … Ha det!

Vilken fest!

Vi kom ivag …
hamtade upp Pa i hennes by (Alice fick stanna hemma) och akte ytterligare nagra kilometer till grannbyn dar festen var i full gang.
Forst sag det ut som en host- eller varmarknad i Rattvik, massor med stand dar man kunde kopa mat, skjuta prick, slanga bollar pa burkar och vinna teddybjornar. Fast elefanter som man fick kopa mat till och mata har man val annu inte i Rattvik och ja, det var annat som skiljde ocksa … men mycket som ocksa var lika … till exempel var det manga som var rejalt ”mau”, berusade alltsa, pa nagon slags sprit som bade luktade och smakade ”ki” = skit.

Bybor blandades med munkar och vi letade oss sakta fram genom folkmassan till ett stort falt dar det var parader och dansuppvisningar och karnevals-ekipage. Bara att det inte var en karneval utan en fest for att ”blidka” gudarna. En jattebur som man brukar anvanda att fiska med var smyckad och kordes runt for att blidka gudarna om att fa fiskelycka, ett skepp med en jattedrake i foren som sprutade vatten passerade. Den skulle blidka gudarna och fa det att regna osv osv …

En parad av flickor som dansade sina thailandska danser passerade och Pa pekade ut sin gamla skola … Det var alltsa delvis flickor fran skolorna runt omkring som dansade i SINA olika ”skolfarger” …

Det avlossades fyrverkerier … StinaFina hade inte gillat att vara har kan jag saga for det smallde rejalt fast det var mitt pa dagen sa man sag ju inte ”det vackra” … och som sagt … overallt satt folk och at och drack och at och drack.

Thailandare ater heeela tiden.

Skatan drack … vatten … heeela tiden.

Paraderna och de dansande paraderade till templet och vi akte dit och motte upp. Inne pa tempelomradet var det full ruljans ocksa … och nar paraden kom gick de fram mot en uppbyggd scen och gjorde nagon slags dans … och sen upplostes det hela.

Pa och thailandarna … och Skatan … gick sedan till templet och frambar blommor, ljus och rokelser och ”klistrade guld” pa Buddha … sma guldfargade klisterlappar och bad om valgang … och lycka pa den vidare levnadsfarden.

Vilken fest!

Vi akte sen tillbaka till Ban Hua Nam, Pas by, och traffade Alice som hade lart sig dansa. Jo, det ar sant. Sittande framforde hon nagon slags vaggande dans och rorde huvud och armar till musiken. Det sag verkligen jattekul ut och mamma Pa maste ha ovat henne mycket for att hon skulle kunna gora det pa kommando.

Den dansande babyn …

Thaitid

har numera blivit ett begrepp ocksa for Skatan. En tid som sa att saga … flyter. Om man gjort en overenskommelse om en tid kan den lika garna infalla tidigare an man bestamt … som senare.

Mycket senare.

Pa dok upp vid poolen pa eftermiddagen. Men hon hade sagt tolv och skulle ga till tandlakaren forst … sa det kan Skatan forsta …

Men de andra.

De har fortfarande inte dykt upp.

Idag borjar FESTEN som skall halla pa i dagarna tva med dansare pa gatorna, fyrverkerier och ja Skatan vet ju inte men festligt kommer det att bli … och hon vill vara med heeela tiden.

Skatan kontaktade dom, Pa ringde ocksa och horde sig for. Joo de skulle komma. Fast inte forran idag, onsdag … men till byn och festen skulle de i vilket fall. Det skulle de.

Men NAR?

Skatan sa till Pa att kommer de inte till lunch sa att vi kommer ivag idag, hyr Skatan en egen bil med chauffor. Det varsta ar att bade J och P bor i Sverige och veeet att vi nordbor tycker det ar viktigt att ”passa tiden”

Nog klagat.

De ar ju, som Skatan, pa semester och gor val som de vill. Men man vill ju ha BESKED alltsa. I alla fall. Antingen – eller. Sa man inte sitter har och vantar och vantar istallet for att gora nagot sjalv.

TILLIT, Loll, ( http://lycklig.blogspot.com/ ), tillit.

Ibland provas Skatan mer an vanligt …

Inget nytt under solen

utom att solen ibland lyser med sin franvaro. Och det kommer en stortskur …

Idag kommer Pa in fran byn och moster j och P kommer tillbaka fran sina aventyr som visst ”smalte ihop” till tja, inte vad man tankt sig i alla fall … inget Laos men Mekongfloden (som Skatan sett och ”upplevt” i Vietnam), ingen Jungel-Jim pa plats … etc etc …

Tja, det ar som vanligt.

Inget blir som man tankt sig.

Darfor skall man inte tanka sig sa mycket. Da, forst da, blir det som man ”tankt sig” for det mesta.

Och man blir inte besviken.

Ta dagen som den kommer. Som Skatan gor. Som Skatan har lart sig att gora.

Fast hon kan inte lata bli att se fram emot tva dagars festligheter i grannbyn till Ban Hua Nam. Men tankt sig och planerat exakt huuur de har festdagarna skall bli … det har hon inte gjort.

Skatan har fatt en van i viken. Pool-killen. Sa fort han far syn pa Skatan rusar han fram med handduk, letar efter den basta platsen med bade skugga och sol, ar nastan beredd att ”kora ivag” andra pool-gaster for hennes skull. Haromdagen fick hon en knippe bananer. Igar ett glas isvatten och en konstfullt arrangerad blomma … (Har Skatan skrivit om det har forut ??? Kanns bekannt pa nagot vis … hur som …)

Kriminalaren som kommer och simmar en timme varje morgon konstaterar krasst att ingen thailandare ger nagot utan att ha nogot i sikte, nagon plan … Han ar luttrad och cynisk.

Skatan kommer aldrig att bli luttrad och cynisk.

Sa vill Skatan inte se varlden. Hon tror pa manniskan. Pool-killen gillar Skatan helt enkelt, ser att hon ar ensam och vill gora tillvaron i Thailand och pa hotellet till ett fint minne for henne. Sa att hon kanske kommer tillbaka nagon annan gang. Forresten ”tavlar” tucktuck-chaufforerna ocksa om att fa kora Skatan och vet precis vart hon ska. Skatan tar alltid den tucktuck som star pa tur.

Petcharat Garden Hotel ar det enda hotellet i Roi Et som har pool. Sa det kommer mycket folk ”utifran” ocksa och badar. Igar kande sig Skatan som Kerstin Thorvall nar hon i smyg satt och ”gluttade” pa en gudomligt vacker, ung, langbent, smidig, svart man i sma rastaflator pa sitt vackert formade huvud med det bredaste vita leendet hon sett, som han gav sina tva sma barn som han stojade runt med i poolen.

Det ar inte fel att njuta av det vackra … eller?

Det gor Skatan … njuter i fulla drag …

Ha det …

Petcharat Garden Hotel

Igar at Skatan middag i den enorma hotellmatsalen i rosa och vitt. Det var Skatan och en flygel uppe pa en scen. Skatan trodde den bara stod dar tills hon fick se tva kostymkladda ben under den.

Tva sangerskor gjorde sig ocksa beredda for kvallens show.

Klockan var sju.

Toner klinkades fram pa flygeln … hmm … var vaaar det for musik. Ha ha haa … As time goes by …

Skatan sneglade mot dorren. Det skulle inte sitta helt fel om en Bogart kom inslantrande 🙂 …

Men det var bara pool-killen som vinkade uppmuntrande fran fonstret ut mot poolen .

Skatan lyssnade i ensam majestat pa musiken, nynnade med och at och drack. Nar den enorma matsallen borjade fyllas pa med lite fler folk, thailandare, overgick forstas musiken till thailandsk.

Men pianisten hann i alla fall spela I’ m singin’ in the rain innan Skatan betalade for sig och lamnade lokalen …

Regnet fullkomligt oooser ner

och Skatan funderar pa hur hon skall kunna ta sig tillbaka till hotellet om det inte slutar. Kanske kan hon be internetcafe’-personalen ringa efter en tucktuck.

– Gar det?

Men det tar ju lite tid att skriva det har, om inte annat. Sa nar inlagget ar klart hoppas jag att himlen har stangt av kranen igen.

Skatan slappar. Igar gick hon inte ens ner i matsalen pa hotellet och at middag. De har ingen god mat i alla fall och hon hade bocker att lasa, dagbok att skriva och somn att ta igen.

Skatan har last ut Snabba cash av Jens Lapidus och har fatt en inblick i Stockholms undre varld och Stureplansfolkets ”festvanor” och livsstil , en skrammande inblick. Det ar ju sjalvklart att vi misslyckas med integrationen nar segregationen ar som i Sydafrika fore aparteidtidens fall. Nar en ”blatte” aldrig skulle kunna narma sig graddan om han/hon inte var adopterad av ”ratt” folk forstas. Nar invandrare i betongfororterna rekryteras till ”gangen” och tjanar grovt med pengar. Varfor skulle man vilja ha ett vanligt knegarliv, ett Svenssonliv da. Nar straffen inte ar varre an att man kalkylerr med dom nar man gor sina ”affarer”och sticker undan cash tills man ar ”ute” igen.

Och ”Det vackra folkets” varderingar. Yta, yta, yta, och ratt bakgrund, ratt adress, annars ar man kord fran borjan. Vilka som far komma in pa klubbarna och vilka som forgaves far sta utanfor i kon och fornedras. Och ve den som tar av sig skorna nar han/hon kommer pa besok hem till nagon av innefolket. Da ar man inte vatten vard. En skrammande manniskosyn och det ar manga av dessa ungdomar med pengar och makt som kommer att sitta i foretagens styrelser och ha makten framover.

Politiker som skall gora nagot at det har far nog tanka om fran borjan och ta krafttag och skolan och de sociala myndigheterna maste fanga upp de unga pa ett valdigt tidigt stadium och ge dem hopp. Inte ”bunta ihop” dem i ”hopplosa” bostadsomraden.

Skatan har varit och ar val fortfarande valdigt blaogd men den manniskosyn och den cynism och avsaknaden av varderingar forutom pengar, pengar, pengar, de ratta kladerna, de ratta kontakterna, som Jens Lapidus skriver och besrkiver i sin bok gor henne, Skatan, morkradd … Han verkar veta vad han talar om …

Skatan ger boken fyra (4) skator av fem … for att den var valskriven och spannande och oppnade hennes ogon hur en alternativ verklighet finns alldeles bredvid henne som skrammer henne, med varderingar som hon verkligen inte vill att hennes barnbarn skall anamma.

Tack och lov for att jag vuxit upp med manniskor omkring mig som gett mig annat att vardera i livet …

Forsta maj

… Arbetarnas dag och sa sitter Skatan har som vanligt pa sitt internetcafe’. Allt ar oppet.

Visst ”firas” val 1:a maj overallt, ”worldwide”?

Konstigt!

Pa och Alice akte hem till byn utan Skatan. Hennes rygg gor sig pamind och i det nya fina huset finns kylskap, TV, toalett med toalettstol men inga soffor, fatoljer eller sangar. Att overnatta pa golvet skulle just nu inte bli nagon hojdare. Sa hon vantar till moster J och P kommer tillbaka och vi aker minibuss till byn och firar den dar festen i grannbyn som alla ser fram emot. Och sa kommer kanske Pa och Alice och besoker Skatan har i Roi Et istallet.

Lite bekvamare.

Varje dag blir hon pamind om att hon inte ar sa dar ung och smidig langre. Det … om nagot … ar valdigt frusrerande.

Igar tog vi en tucktuck till en park i en sjo har i Roi Et dar den dar jattehoga buddhan stor, till ett tempel dar vi lamnade pengar och i gengald fick en blomma, tva ljus och tre rokelsepinnar var. Pa visade hur Skatan skulle ”halsa pa” buddha tre ganger genom att fora upp handerna, ihopslagna forstas, handflata mot handflata och buga mig djupt. Tre ganger. Sedan lamna blomman, tanda de tva ljusen och de tre rokelsepinnarna och avsluta med halsningen igen. Det skulle gatt vagen om inte det blast sa forskrackligt. Men … Skatan tror Buddha haller ett vakande oga over Skatan anda.

Det ar alltid tanken som raknas.

Sedan promenerade vi i parken och Skatan holl pa att fa varmeslag. Hon klarar varmen mycket samre an Alice …

Hela eftermiddagen tillbringade vi vid och i poolen, badade, drack Pepsi (som ar vanligare an cocacola) och ol och at glass i stora lass. Inte Alice forstas … som fick ”sin” mat

Pa kvallen tog vi tucktuck till Chang Kaou (eller hur det nu stavas) … den vita elefanten … en restaurang som en schweizare har sedan en massa ar tillbaka. Han ar forstas gift med en thailandska. Nar vi var har forra aret pa Sonens och Pas brollop at vi ocksa dar och blev mycket val omhandertagna. Han ser ut som Kojak (utan slickepinnen) och har haft Donovan som gast … bildbevis finns … manga ganger. Det ar massor av konst pa vaggarna och ”farang”-maten ar bara sa god. Man trottnar faktiskt pa thaimaten efter ett tag.

Skatan at Bayerische Knackwurst och potatissallad. Wow va’ gott!

”farang” = vasterlanning

Man far sannerligen ova sig i talamod

… som inte ar Skatans basta gren.

Annu ett inlagg hade hon gjort, ett val uttankt som ”gick upp i rok” . Sa nu galler det att borja om fran borjan igen.

Skatan har atit sin frukost, suttit vid poolen och last och nu ar jag har igen. Tog en tuck-tuck, som har blivit rena vanan nu. Och tuck-tuck-chaufforerna kanner igen henne och vet vart de ska innan hon behover oppna nabben.

Dagarna ramlar pa som parlorna i armbandet som Alice drog sonder och som Skatan plockade upp en efter en for att tra pa ny trad nar hon kommer hem (fin liknelse va 🙂 att man gor en resa och upplever massvis som man sedan kan uppleva pa nytt hemma genom sina minnen och bilder och … ).

I stallet for att sjalv ta sig ut till byn kommer Pa och Alice hitin till Roi Et och bor kvar i natt och sa aker vi gemensamt till byn i morgon och Skatan bor kvar en natt … eller tva. Mycket battre an det forslag Pa hade till Skatan igar kvall. Hon ringde och fragade om Skatan nar vi akt bussen sa langt som det gick, kunde tanka sig att aka bakpa en moppe som Pa skulle kora 🙂 sista biten fran det narmaste storre samhallet ut tilL Ban Hua Nam. Ryggsacken kunde vi ha mellan oss.

Det kunde inte Skatan tanka sig.

Sa nu gor vi sa har.

Igar fick Skatan ocksa veta att vi inte ar bokade hem pa samma plan heller, Pa, Alice och Skatan. Det var en ren slump. Eftersom vi suttit sa risigt (vid koket dar alla gubbsen sprang hela langa natten och skulle ha drinkar och ol och blev stokigare och stokigare) skulle Mannen forsoka boka om platser sa vi skulle fa en ”lugnare” hemresa. Da upptacktes det att Skatan var bokad att resa hem en dag fore de andra. Nu skall Mannen forsoka boka om Skatan och hon hoppas verkligen det gar. Det ar saaa jobbigt att flyga ensam med en liten knatte som Alice …

Ma gott i varsolens glans och ha det pa Valborg … hoppas de inte smaller fooor mycket. Jag tanker pa StinaFina, Herr Hund och Miss E och alla andra varnlosa djur … och manniskor … men som sagt.

Ha det …

Det var meningen

… att Skatan skulle aka till byn som hon tror heter Ban Hua Nam men ar langt ifran saker pa att den heter just sa. Hon har sakert fragat 1000 ganger men glommer lika fort som hon hort svaret.

Hon skulle ha akt till Ban Hua Nam och traffat Alice och Pa och bott over natten i byn men tidigt i morse ringde Pa och sa att det regnat hela natten, det regnade och askade fortfarane, byn blir ju en lervalling da, sa …

Skatan stod over.

Idag har hon suttit vid poolen, sippat pa en lemonshake och snackat med en svensk! som passerade … och hon tog chansen att fa kraxa och som hon kraxade … och fick veta att han bott har i Thailand halvarsvis i mer an tio ar, var en gammal pensionerad kriminalpolis som var ihop med en thailandsk kvinna som han hade ”ett hus med.” Forst i ar skulle hon fa folja med hem till Sverige.

– Men varfor det? Skams du, eller?

– Nja, inte direkt, men vad alla skulle snacka och tycka … i min bransch och och och … du vet, jag har tyckt sa sjalv forr, haft de dar fordomarna … och sa kommer jag da ocksa med en kvinna fran Thailand.

Skatan holl pa att fa spaker.

– Nej, nu far du allt ge dig, sa Skatan. Dina barn kanner ju den har kvinnan, du kanner henne och tycker om henne … resten maste man ju strunta i. Tycker atminstone jag.

Sa Skatan.

Skatan vet ocksa att det samlas massa ”skit” i Pattaya bl a och att sexhandeln florerar men den ar ju inte ALLT och de flesta har ju riktiga, bra, arliga relationer. Hon har ocksa fordomar som sitter djupt och som hon slass emot och tvingar sig sjalv att aldrig aldrig domma pa forhand.

Hon blir ocksa mer och mer hemmavan har i Roi Et, tar tuck-tuck (hur det nu stavas) hit till internetcaaf’eet, gar harifran till en storre gata med varuhus. Igar kopte jag byxor for cirka 65 SEK. Koper mig en kycklingklubba av en gatuforsaljare och frukt och strosar runt, tar en tuck-tuck tillbaka till hotellet, ”softar” (som de sager i boken jag laser just nu, Snabba cash, och har det bra.

Skatan har aldrig problem med att vara ensam ibland. Janta, Pas moster och P (ende svensken i sallskapet forutom Skatan) har akt bort en vecka, skall aka till Laos, och till en bekant langre norrut som kallas Djungel-Jim och har en tam apa och ormar och en krokodil och … Skatan satter sig inte i en bil mer i onodan utan stannar hellre kvar och tar det lugnt och upptacker den har stan, Pa och Alice kanske kommer hit nagon gang, Skatan aker till byn och …

ja, hon softar.

PS: Det har inlagget skrev Skatan igar men det kom inte in som sig bor … av nagon anledning. Sa en dag for sent … kommer det haaar.

De gar inte … nu har jag suttit en kvart …

Det gar bara inte. Jag har forsokt och forsokt att fa in nagra bilder med … nu har jag suttit en kvart och det verkar inte att fungera overhuvudtaget.

Idag har jag forsokt fa ut lite cash … tva av mina tre kort gav NADA. Som tur var fick jag ut lite pa et tredje. Pa vagen till banken sag jag tva borttappade skor … en vanser och en hogersko. Pa hemvagen var vansterskon borta. Jag gick for sakerhets skull strackan tva ganger. Den var borta. Jag hade sett en tucktuck-chauffor sta och ”pinka” ungefar dar.

– Kan han ha snott skon?

Som tur ar fotograferade jag med min lanade kamera skorna pa ditvagen. De finns dokumenterade.

Har ser ni mamma Gais gamla hus som jag har kopierat fran min egen blogg. Pa dess stalle finns nu ett tjusigt hus ma ni tro … med starkt turkos tak, ett eget luftkonditionerat rum for unga familjen Anderson och sa sovrum och stort ”vardagsrum”‘,  toalett … I morgon aker jag dit och bor kvar over natten. Jag far forsoka hyra en bil pa natt satt …

Resan tog elva timmar ! (utropstecken)

… fran hamnen i Rayon och elva och en halv timme fran Koh Samet … (Ny chauffor som valde fel vag … inte motorvagen … och som korde fel och satt med mobiltelefonen och talade med en annan moster till Pa i byn for vagvisning … ) Pust!

Skatan satt och angrade att hon inte hoppade av i Koh Samet och var resten av tiden ensam nagonstans pa nagon o. Planerna hur resan skulle ”goras” andras heeela tiden, fran dag till dag, timme for timme. Men nu har Skatan satt ner foten. Har … pa hotellet i Roi Et stannar hon, gor besok i byn … och upptacker denna delen av landet.

Men mobilen fungerar inte … igar fungerade den hela dagen … idag inte igen och minneskortet i kameran ar sonder … it-caf’e-personal pajade det nar de forsokte forcera in det pa fel satt for att flytta over bilder … och Nokia-affar finns bara i Bangkok, inte har i Roi Et … sa … Skatan far leva med de foton hon har … och kanske lana Pas kamera. Vi far se.

Igar kom Pa in fran byn … mormor Gai passade Alice … och vi gick pa varuhus nagra timmar … blojor till Alice, skallra, nagra smapresenter hem och sa at vi glass … Men allt tar sin tid, thaitid. Snart kan betyda fran nagra minuter upp till flera timmar. Glassbaren var full av personal men allt gick anda i snigelfart. Men nu ar Skatan van och sitter lugnt tillbakalutad och iakttar omgivningen. Och det ar skoj.

Skatan foljer laget i Bangkok pa TV hela tiden, far rapporter hemmifran och de dagar vi skall vara dar pa slutet innan vi far hem kommer vi halla oss utanfor sjalva centrum och borta fran de gatorna dar striderna pagar. Manniskor fran byn och haruppe i nordost ”haller pa” de roda. Aven om Taksin var korrupt sa gjorde han valdigt mycket for landsortsbefolkningen och de fattiga. De som styr nu … sager man haruppe … ar ocksa korrupta men gor  i n g e n t i n g  for bonderna, risbonerna och de fattigare delarna.

Nu sitter alltsa Skatan pa ett internetcaf’e. Hon har tagit tucktuck hit … men det ”varsta” fortskaffningsmedlet som hon hittills anvant sig av var en moppe

med sidovagn dar tre personer klamde ihop sig. Det var i Rayon och vi skulle till banken. Vi holl pa att skratta ihjal oss nar vi segade oss fram. Och nagra hjalmar ar det da rakt inte tal om har. 🙂

Det verkar vara svarare an svart att fa in bilder …  Skatan verkar fa vanta tills hon ar hemma igen … *suck*

Nu drar vi norrut igen

Det mullrar av aska  (a med ring over forstas) vid horisonten. Om en halvtimme skall vi stiga ombord pa en san dar speedboat och sen minibussen for en lang fard tillbaka till Roi Et och byn.

Hej … pa ett tag …

Skatan hoppas fa tag pa dator …

Mobilen ar pajjad, minneskortet i kamerad ”corrupted”  men komma igen pa nat satt … det skall hon!

Borta med vinden

Det ar inte varmare idag … men lite mer vind och borta ar allt grubbel och den  den dar ”bluesen” ocksa. Det ar val ocksa sa att Skatan borjar vanja sig … och snart ar det nog Skatan sjalv som sjunger Langsamhetens lov.

Skatan har ocksa antligen  fatt in bilder pa sitt minneskort och tanka borja fran borjan … men anda inte. Hon hoppar fram till forsta dagen i byn efter den laaanga resan dit, dar det firades nyar och ”vattenfestival” och dar Skatan fick sitta med de byaldsta och bli valsignad med vatten och nedkletad med mjol … Det spelades och sjongs och kastades litervis med vatten och kletades med mjol. Byborna samlades och gjorde ett trad av pengar som sedan bars i procession till munkarna som hade en ceremoni tillsammans med de doda. Pengarna skall anvandas till att bygga fardigt det nya templet som tycks hinna forfalla innan det star klart …

Vad tror ni Skatan sag dar i dammet efter processionen om inte … jovisst … en borttappad sko eller rattare sagt en borttappad sandal men en VANSTER-sandal …

Det tar evigheters evigheter att fa in en enda av dessa bilder och Skatan kan ju inte sitta haaar hur lange som helst … sa Skatan avslutar detta inlagg  med en liten kavalkad med linslusen nummer 1 : AIK,

 Alice Inga Kristina

Man far betanka att det ar omkring 40 grader varmt sa har far Alice sig ett ”svalkande” bad …

Aprop[a det … vi aker inte till Koh Chang eller nagon annan badort eller stannar har pa Koh Samet som tankt fran borjan. I morgon gar farden norrut igen och vi skall stanna resten av tiden i byn … eller Skatan skall bo pa hotellet i stan (Roi Et) och ta sig till byn pa dagarna … Det skall bli stor fest i grannbyn och … ja …

Och sa finns det ju pool pa hotellet, ingen it … men nog skall Skatan finna pa rad att kraxa till nagon gang …

Far se om vi syns mer idag …

Detta var i alla fall ett liiitet axplock … sa lange.

Blues

Skatan kraxar en overkord-av-annu-en-sparvagn-och-ensammast-i-hela-varlden-blues … (hon ar inte lite bortskamd som har mage (det, mage alltsa,  har hon juocksa till pa kopet) att klaga …

Nar hon kom ”hem” efter ett arende hade ”man” bestamt att idag skall vi inte ata middag …

– Naha … inte det.

Men det skulle Skatan. Hon hade ju knappast atit lunch … bara druckit citronshake … och skulle inte overleva utan middag.

Sa nu har Skatan suttit ensam … i egen hog person … och atit en god middag, blackfisk i nagot starkt med basilika och vitloksbrod och inte ens druckit alkohol utan bara annu en lemonshake. Suttit dar och tittat ut pa sena badare, unga manniskor som gar langs stranden och haller varandra i handen … pojkar som spelar fotboll, hundar som smagruffar och sa vi … de lite aldre som ”valler” fram … Skatan kan inte lata bli att konstatera att det finns inga vackra ”gamla” kroppar, vare sig de ar runda eller magra … allt bara putar eller hanger. Brost finns dar de inte skall finnas (pa gubbsen) och magar dar de inte skulle behova finnas (pa karringarna … och gubbsen men dar kallades de val pondus eller kalaskulor eller nagot annat ”formildrande”) och inga bakar pa bade gubbsen och karringarna. Inte ar det vackert inte … detta forfall.  De enda vackra aldre ar de som har den goda smaken att kla pa sig lite klader … nuuu var Skatan val dum men jag talar ju i egen sak … atminstone behover man val inte ata middag i bikinis med stringtrosor … tycker Skatan.

Hon sitter dar och tittar ut pa vattnet och kanner en otrolig sorg over ‘svunnen” tid, over allt som ar forbi och over, som aldrig kommer tillbaka och som aldrig gar att repetera. Hon ar en grubblare och altare av naturen och har Skatan ingen att grubbla tillsammans med grubblar hon pa alldeles egen hand forstas och blir latt sentimental och … blue

Det ar ocksa det att unga manniskor har valdigt svart att forsta att bara for att man passerat en viss alder slutar man inte att vara en manniska i sig sjalv, i Skatans fall en kvinna … inte bara nagons farmor eller mormor eller mamma (som hon ju ocksa ar och vill vara forstas) eller … utan Skatan sjalv … i egen hog person … med ett eget varde, drommar, behov och vilja.

Nu har hon drojt sig kvar i det har it-caf’eet for att de skall sakna henne lite, undra vart hon tog vagen. Skatans mobil har pajat … sa hon ar inte nabar.

Ratt at dom …

Det ar sa himla jobbigt … bara … att inte ha vuxit i sin alder annu. Att se sig sjalv i jamnariga eller nastan jamnariga runtomkring och veta att just sa dar ser jag ocksa ut … sa dar stelt eller haltande eller krokigt ror jag mig ocksa.

Det kanns skont att fa ”sjunga” denna blues i det svala … luftkonditionerade it-cafeet.

Vanner!

Skata har borjat att vanja sig vid att inte gora nagot alls, vegetera, inte planera, inte forsta, ta dagen som den kommer, njuta av stunden och uppleva allt pa sin vag … och halla kaften!

Det ni!

Hon ar alltsa som ett barn som ju ar helt beroende av vad de vuxna bestammer och andrar sig och tar tillbaka och och och …

Valdigt nyttigt.

Bilder verkar vi fa vanta pa men Skatan hoppas att fa in dem innan hon ar hemma igen … nar hon nu kan dyka upp. Det har alldeles nyss kommit mer aska ur den dar vulkanen horde hon pa omvagar. Annars har vi ju tre veckor kvar … har med fyrtio graders varme och sol och bad och … ja inte vet Skatan vad man har i beredskap. Hon tar  ju dagen som den kommer.

Pa kvallarna ar det Skatan och Alice … som forresten ar en riktig linslus som skrattar och ler sa fort Skatan tar fram kameran … som gar och lagger sig forst, Skatan for att lasa … men ibland vet i sjuttom om inte Skatan somnar fore henne.

Sa forflyter dagarna har … lata, sloa, harliga …

Ha det … darhemma med den annalkande Varen (the Spring, alltsa) …

Ha det …

Det ar inte helt latt det har

Nu har jag f;rsokt att fa in mina bilder och inte lyckats. Sitter har mol allena ocksa och har ingen att fraga hur jag skall g;ra. Men det finns ju onekligen tid.

Hela den har veckan som gatt har jag flyttats tillbaka till en annan tidsalder, kan man saga. Och ovanpa detta thailandarnas lugn och ”ta-dagen-som-den-kommer-mentalitet. Sjalv ar jag ju inte effektiviteten personifierad men det tar lite pa mina krafter som sagt. Och Pa pratar bra svenska men inte tillrackligt bra for ett flytande samtal om ditten och datten. Nu far jag kanna pa hur det ar att dimpa ner i frammande land, som Pa, och inte kunna spraket. De talar inte engelska heller eller mycket dalig engelska. Frusterande.

Byn firade det thailandska ny[ret med pompaoch stat, hog musik, man kastade som sagt vatten pa varandra och smetade mjol …  en slags valgangsonskan … och de aldsta i byn fick s’tta sig i en cirkel och de yngre hallde vatten i deras hander och klappade in mjol lite har och var. Nar de kom pa att jag var aldre an manga gamla dar i ringen fick jag ocksa satta mig dar. Bild finns … sa smaningom … och heeela byn ville ge mig ”lycka och valgang” . Till slut sag jag ut som en veritabel snogubbe eller degklump.

Hit ner till Kho Samet har Pas mamma fatt f;lja med. Hon har inte varit utanf;r byn eller Roi Et manga ganger och aldrig sett havet !!! Tre barn fick ocksa f;lja med, Whao, Fien och Not later det som de heter. Det ar ett otroligt aventyr for dem. Snacka om globalisering! Den ar inte till for alla. Vi tar den for given men fattiga manniskor i avlagsna byar vet inte vad det vill saga … Mobiltelefoner har de i alla fall.

Jag hade som sagt ingen aning om att bussen fr[n Bangkok upp till Roi Et skulle  vara full med ”byfolk”, mostrar och kusiner och ungar … ingen hade ber’ttat. Ingen hade heller ber’ttat att tre ungar och mormor Gai skulle med i bilen till Kho Samet och att vi ocksa skulle gora en avstickare upp till Udan Tano annu langre norrut … och det var meningen att vi skulle bo pa golvet allihop … 9 – 10 personer … men da sa jag stopp och tog in pa hotelll tillsammans med Alice och Pa. Sen akte vi sa gott som i ett strack ner till Rayon for att hinna med sista farjan och trangdes pa de fina vagarna (Taksins gava till folket nar han var president … inte sa konstigt att de gillar Taksin som gjort mycket for de fattiga i norra delen av landet) med alla som varit hemma i sina byar och firat nyar i dagarna tre och nu atervande till sina jobb i Bangkok. Vi missade sista farjan … och tur var det … for dagen efter fick vi aka speedboat ut till det stalle vi nu bor pa Malibu Resort . Bara den batupplevelsen var nagot att minnas. Baten slog hart nar den for … fullastad forstas … ut pa oppet vatten. Var ju inte det basta … om man sa sager … for mitt diskbrack … som i och f;r sig ar ganska sa bra.

Nu kallar ”dom” pa mig …\

Ha det …

Tredje gangen gillt …

Tre ganger har Skatan forsokt att fa in ett inlagg och direkt bara akt ur … krax krax krax …

Nu ar vi i alla fall … antligen … framme pa Khosa Met efter en minst sagt aventyrlig tid har i Thailand … var vad hon ville saga.

Forst en flygresa + bilresa till byn utanfor Roi Et i nordostra Thailand, en resa som tog 18 – 19 timmar sammanlagt. Alice ar en angel … snallare barn finns inte, nyfiken som farmor Tingtong (tingtong= tokig, knapp med tva punkter over a:et), skrattar och ler mest hela tiden men Skatan = farmor Tingtong har fatt ova sig i talamod. Det behovs det i rikligt matt tillsammans med alla thailandare som alla tjattrar … inte en i taget som skator … utan som … som bjorktrastar eller nagot. Det ar svart att inte fa en syl med … och bara att ”hanga pa” . Alla andrar sig stup i kvarten ocksa … sa man vet inte fran den ena stunden till den andra vad som skall handa.

Nar vi kom fram firades det Thailandska nyaret for fullt … man aker runt pa lastbilsflak och slanger hinkvis med vatten pa varandra och klibbar mjol var man kommer at. Med forkarlek i ansiktet.

Men som sagt … Skatan maste ”boa in sig” lite innanhon blir varm i kladerna och det kanske aven kan bli en och  annan bild har ocksa … hon har tagit massor … om hon kan fa over dom till datorn.

Ha det …

Uppmaning till Litteraturens vänner

Läs Akademibloggens och Peter Englunds

inlägg om prisutdelningen av Svenska Akademins nordiska pris till PO Enquist!

Läs!

PO Enquist, den prisbelönte

Ni får inte bara njuta av Peter Englund utan han har också ett par ”gästbloggare”,

Kristina Lugn och Pär Westberg.

Kristina Lugn (Foto: Dan Hansson)

Pär Westberg

(Foto: Mira Roquet, tror Skatan som klippt bort … helt självsvåldigt … den unga hustrun)

Inte illa, eller hur.

Klipp från Kristina Lugns text: ” …Vi vet alla hur viktigt det är att upprätta dialog. Därför är det bra om den som är mycket ensam också är åtminstone en aning bildad, eller i alla fall utbildad, det ger en möjlighet att avleda den inre monologens fasansfulla monotoni. …

Hellre då en samhörighet som visas upp på cirkus. ”Lyte” är ett ord som värderas felaktigt. ”

Klipp från Pär Westebergs text: ” … det gällde att vara bäst och få störst framgång på det litterära fältet. Jag monns, om PO ursäktar, hur jag satt på ett tåg med en roman av Sven Delblanc, PO gick förbi, och sa, på skämtsamt allvar: ”Där sitter du med min värste konkurrent”. ”