Mannen skulle skjutsa Skatan till busstationen. Som tur var i god tid för de skulle göra en sväng om ICA och hämta ett bokpaket.
Bilen gick inte att öppna. Mannen och Skatan tryckte och tryckte på öppnaknappen på nyckeln. Inget hände. Extranyckeln letades fram uppe i våningen och så tryckte och tryckte de igen.
Inget hände.
Bilen var ordentligt låst.
Skatan hade en liten tidsmarginal i alla fall och nu gällde det att springa för att hinna med bussen i andra ändan av stan.
Skatan hann.
Bussen var några minuter försenad 🙂
Väl i Stockholm hittade hon inte sitt lilla röda etui där hon har ALLA sina kort inklusive det blå acesskortet till tunnelbanan. Skatan lever i det kontantlösa samhället och igår var hon verkligen helt ren på kontanter.
Det lilla röda etuiet … ser ut som en resväska men har måtten som ett kreditkort … ja lite större
Skatan tänkte och funderade och kom på att hon senast haft etuiet bredvid sig på bordet när hon köpte bussbiljetterna.
Panik.
Hon ringde Mannen.
Varför det då?
Hm… ja, varför. Skatan brukar ringa Mannen när hon är desperat. Han skulle ju åtminstone kunna bekräfta att det röda etuiet låg därhemma på bordet.
Mannen var på Femöre.
Skatan fortsatte desperat att gräva i sin väska, tog upp ALLT … Skatan har en mycket välfylld och djup handväska … och la det på en bänk där på Centralstationen bredvid sig.
Det var solglasögon, Moleskineskrivboken, hennes Ipad, en bok (Jeanette Wintersons Varför vara lyckling när du kan vara normal? med hårda pärmar), en mängd papper till Anhörigrådet etc etc etc … pennor och nycklar och medicinask och nagelfil och cerat och … etc etc etc … och …
Ja, just det … där låg etuiet. 🙂
Skatan ringde Mannen.
När Skatan lugnat ner sig och tittade sig omkring fick hon syn på en sååå söt liten valp, en söt liten chihuahuavalp som påminde väldigt mycket om Johannas Nikki … fast Nikki är förstås ännu sötare. Den var lite ovan vid kopplet men fick förstås bra träning att vara ute bland folk för Centralen i Stockholm är en plats där det verkligen myllrar av folk … .
Och när Skatan sedan tittade upp fick hon ögonen på Johanna.
Johanna?
Nej, när det flickan med det blå håret vände sig om var det förstås inte Johanna. Inte alls. Men bakifrån så … (Skatan fick inte fram mobilen i tid att ta ett foto innan ”Johanna” försvann)
Johanna och Ida väntar på konserten med Mando Diao i Borlänge i somras…
Väl hos pappa var det trevligt som vanligt … de pratade och när det var dags för Anhörigrådet lämnade Skatan en nöjd pappa som läste DI som Skatan haft med sig 🙂 Han hänger med i svängarna och gillar att läsa just DI och Affärsvärlden etc … och väntar nästan som ett barn på att tidskrifterna ska plockas fram 🙂
Och sen åkte Skatan hem och såg den spännande dokumentären om psykologen som styrde Säter och i förlängningen fick Thomas Quick dömd för en massa mord som han nu blivit frikänd från. Diskussionen med Leif G W Persson och Göran Lamberz efteråt var minst sagt livlig …
En rättsskandal utan dess like …
Skatans tankar 