Jag är så avundsjuk

Genomsur är jag om fötterna. Den kalla issörjan har trängt igenom mina bra läderskor och strumporna är alldeles genomsura och fötterna är som istappar …

Strumporna gick att vrida ur när jag kom hem.

Jag var ju tvungen att ta en runda med StinaFina trots kvarvarande feber och oväder. Mannen körde ju Sonen & Co till Arlanda …

Svenska Dagbladet har just den här veckan en serie om Avundsjuka på sin Idag-sida … och det är precis vad jag är det.

Avundsjuk.

Avundsjuk men långt ifrån missunsam. Är det några jag unnar att resa till Thailand så här års och just nu när mörkret bara blir tätare dag för dag och vi kan få såna här pissdagar framöver så är det Sonen, Pa och Alice.

Men ändå är jag avundsjuk … jag skulle verkligen ha velat kunna fara med.

Just nu sitter de där ovan molnen medan jag fick mig en funderare på det där med avundsjuka.

Jag är avundsjuk ibland …till och med ganska ofta …  men väldigt sällan missunnsam .. jag  gläds oftare med de jag är avundsjuk på … än missunnar dem det som väcker den här avundsjukan …

Det är kanske därför jag har så många idoler och människor jag beundrar trots min höga  ålder då man skall tyckas vara klar med sina strävanden.

Och jag har fortfarande förebilder … som jag skulle vilja likna eller vars egenskaper jag skulle vilja ha … och det är väl också en typ av avundsjuka.

I Svenskan skriver man:

Stimulerande avund: Grunden är jämförelsen som kan inspirera till förbättring av det egna livet.

Missunnsam avund: Denna ogina form av avund är sällan uttalad. Man rationaliserar sin negativa känsla och känner rättmätig vrede över att någon fått orättvisa fördelar.

Destruktiv avund: Känslor av kränkning leder till nedsättande omdömen och avundsjukt agerande bakom ryggen på den man är avundsjuk på.

Det är den destruktiva avunden som jag räds  som om jag skulle råka på satan själv … den där hätska, oförsonliga avundsjukan som är blind för att det handlar om avundsjuka  utan bara är låg och hatisk mot någon som har lyckats bra med något … bättre kanske än andra, haft mer tur i livet … Syskonavundsjukan lär gå under det begreppet skriver psykolog Marta Cullberg Weston i artikeln. Och den kan sätta så djupa spår att den ”hänger med” långt upp i livet … kan hänga med långt upp livet, kanske jag skall säga.

Hur det är med det så medger jag beredvilligt … ofta och gärna … att jag är avundsjuk. Just nu på de där Thailandsresenärerna … men är väldigt snabb att lägga till att jag VERKLIGEN INTE är missunnsam … för det är faktiskt något jag sällan är.

Men så har jag haft det bra i livet också … och har inte känt att jag behövt missunna någon en framgång eller förmåga … även om jag själv skulle ha velat kunna sjunga och spela och måla som så många andra som jag beundrar  eller få ändan ur vagnen som ju många avundsvärda människor gång på gång får …  och bara sätta igång …  och vara lite handlingskraftigare och inte sitta här och  drömma … utan göra det där … det där …