Jag är så avundsjuk

Genomsur är jag om fötterna. Den kalla issörjan har trängt igenom mina bra läderskor och strumporna är alldeles genomsura och fötterna är som istappar …

Strumporna gick att vrida ur när jag kom hem.

Jag var ju tvungen att ta en runda med StinaFina trots kvarvarande feber och oväder. Mannen körde ju Sonen & Co till Arlanda …

Svenska Dagbladet har just den här veckan en serie om Avundsjuka på sin Idag-sida … och det är precis vad jag är det.

Avundsjuk.

Avundsjuk men långt ifrån missunsam. Är det några jag unnar att resa till Thailand så här års och just nu när mörkret bara blir tätare dag för dag och vi kan få såna här pissdagar framöver så är det Sonen, Pa och Alice.

Men ändå är jag avundsjuk … jag skulle verkligen ha velat kunna fara med.

Just nu sitter de där ovan molnen medan jag fick mig en funderare på det där med avundsjuka.

Jag är avundsjuk ibland …till och med ganska ofta …  men väldigt sällan missunnsam .. jag  gläds oftare med de jag är avundsjuk på … än missunnar dem det som väcker den här avundsjukan …

Det är kanske därför jag har så många idoler och människor jag beundrar trots min höga  ålder då man skall tyckas vara klar med sina strävanden.

Och jag har fortfarande förebilder … som jag skulle vilja likna eller vars egenskaper jag skulle vilja ha … och det är väl också en typ av avundsjuka.

I Svenskan skriver man:

Stimulerande avund: Grunden är jämförelsen som kan inspirera till förbättring av det egna livet.

Missunnsam avund: Denna ogina form av avund är sällan uttalad. Man rationaliserar sin negativa känsla och känner rättmätig vrede över att någon fått orättvisa fördelar.

Destruktiv avund: Känslor av kränkning leder till nedsättande omdömen och avundsjukt agerande bakom ryggen på den man är avundsjuk på.

Det är den destruktiva avunden som jag räds  som om jag skulle råka på satan själv … den där hätska, oförsonliga avundsjukan som är blind för att det handlar om avundsjuka  utan bara är låg och hatisk mot någon som har lyckats bra med något … bättre kanske än andra, haft mer tur i livet … Syskonavundsjukan lär gå under det begreppet skriver psykolog Marta Cullberg Weston i artikeln. Och den kan sätta så djupa spår att den ”hänger med” långt upp i livet … kan hänga med långt upp livet, kanske jag skall säga.

Hur det är med det så medger jag beredvilligt … ofta och gärna … att jag är avundsjuk. Just nu på de där Thailandsresenärerna … men är väldigt snabb att lägga till att jag VERKLIGEN INTE är missunnsam … för det är faktiskt något jag sällan är.

Men så har jag haft det bra i livet också … och har inte känt att jag behövt missunna någon en framgång eller förmåga … även om jag själv skulle ha velat kunna sjunga och spela och måla som så många andra som jag beundrar  eller få ändan ur vagnen som ju många avundsvärda människor gång på gång får …  och bara sätta igång …  och vara lite handlingskraftigare och inte sitta här och  drömma … utan göra det där … det där …

10 reaktioner på ”Jag är så avundsjuk

  1. Det är väldigt bra att du inte är missunnsam på samma gång. En bra egenskap skulle jag vilja säga.
    Och det där med att du ska vara klar med din strävan. En människa slutar väl aldrig sträva? Det vill jag i alla fall inte tro.
    Just idag skulle jag också vilja lämna detta gråa väder. När snön kommer så blir det i alla fall lite ljusare ute – för att hitta något positivt.

    KRAM
    Ps: nu ligger texterna uppe.

    • Jag har läst dom … så himla bra. Rekommenderas till andra som läser den här kommentaren … tå till Turez och läs hennes texter som hon skrivit på sin Skrivarlinje.

      Kramar!

  2. Avundsjuk kan jag vara men missunsam är jag inte! Tack och lov säger jag. Skulle man vara det så så blir man nog ganska så tråkig inför sig själv…

    Jag hade gärna tillbringat några månader i Thailand jag med. Men trots jag inte känner sonen din och hans familj så kan jag verkligen känna att de är värda sin resa.

    Kram

    • Ja förra året då han skulle åka vad det ju som förgjort med allt elände … så det unnar jag dem verkligen. Och så tycker jag det är viktigt att Alice får träfa sin mormor också då och då även om det framöver naturligtvis inte kan bli årligen.

      Kram!

  3. Jag är nog lite avundsjuk på dom som har pengar så dom inte behöver tänka på vad saker kostar men när jag tänker efter så har dom säkert andra problem som jag inte vill ha. Hur var det det lät: Man ska gå en mil i en annans skor innan man vet hur han har det.

    • Det förstår jag verkligen att du kan vara … men jag har svårt att tänka dig missunnsam. Jag kan vara missunnsam när jag tycker att någon orättvist har fått massa pengar eller något som egentligen rätteligen skulle ha tillfallit någon annan … t ex mig … men det är inte så ofta. Och man kan ju bli förbannad om någon ”glider förbi” i någon slags gräddfil men det tycker jag också är en sund avundsjuka för den kan ju föra till att man påpekar en orättvisa som kanske kan rättas till.

      Ja hur som helst … är det ju ganska mänskligt att vara avundsjuk då och då.

      Kram!

  4. Tror att det kan vara bra med lite avundsjuka ibland. Den där positiva, icke-missunsamma menar jag då. Kanske kan det hjälpa en att få ändan ur vagnen och sätta igång. Jag är också väldigt avundsjuk på dem som får det, saker gjorda alltså. Och då talar jag inte bara om att städa utan det är roliga som jag är för lat för. Den missunsamma avundsjukan tror jag bara är giftig och hälsofarlig, så det gäller att hålla sig på rätt sida…
    Kram!

    • Ja, den missunnsamma skall man vara vaksam över för då och då drabbas man av den också förstås. Man är ju inte mer än människa 🙂

      Kram!

  5. Och så kommer Nickans inlägg som ett måste: Köp goretex-kängor så håller du fötterna torra och kan njuta av Stina.-promenaderna och du blir inte heller förkyld.
    Kram

    • Igår hade jag mina gortexvandrarkängor på mig och nu har jag inte bara ont i hälen utan också i min en gång brutna fotled … fast torrskodd var jag förstås. Med hälen får jag börja om … om inte från början … så nog har den blivit bra mycket värre.

      Fotleden fixar sig nog …

      Jag skall följa råden i alla fall och kolla vad det finns som inte är så tungt som vandrarkängor … och styvt.

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.