Österrike – Brigitte – Bad Ischl

De flög via Frankfurt till Salzburg och fick vänta … vänta … vänta …

IMG_5603

men det var det värt.

Skatan visste inte hur mycket hon hade saknat Österrike förrän hon landade i Salzburg kände doften av landet … den höga klara luften, språket som omgav henne, Bad Ischl …

Brigitte hämtade dem och de for genom det bekanta landskapet hem till henne. Inte längre till Bad Goisern som hon lämnat för en lägenhet högst upp … mitt i Bad Ischl … (När de for till Bad Goisern för att se hennes exhem och vandra längs Hallstätter See blev de bestörta vad de nya ägarna höll på att göra … klä hela huset med plankor … med trä. Den fina milda gröna färgen på putsen var borta. Då kanske det kändes lättare att skiljas från det  (kan Skatan tänka sig) än om det var samma ”gamla” härliga hus som inte längre var hennes.

Brigittes hus

Brigittes exhem och hus i Bad Goisern

Nu låg Brigittes hem mitt i Bad Ischl ovanpå en affär och tre trappor upp, ett stenkast från stans berömdaste café (Café Zauner) och Traun med gångavstånd till stigen att vandra på  ( via Bad Goisern)  ändå till Hallstatt om hon så vill …

Men ändå …

De förstod att Brigitte saknade sitt ”gamla” liv i Bad Goisern … även om hennes lägenhet i Bad Ischl inte kunde ligga bättre till …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Första dagen bekantade de sig med Bad Ischl igen, gick längs Traun på ömse sidor och tittade sig omkring … på huset där de bott en tid och de drack förstås kaffe och åt bakelser på Zauner … inte caféet vid Esplanaden utan det inne i stan på Pfarrgasse … och såg hur man i parker ”laddade” för OÖ Landesblumenschau 2015

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alla dagar vandrade de … längs Hallstatter See för att stanna och äta och dricka en öl på Seeräumchen … ibland rundade de en sjö … Swartzensee där de startade i dimman som lättade och släppte fram solen och värmen när de satt ute och åt … Skatan en soppa med pannkaka i …

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

och Skatans älsklingssjö i området, Altaussee …

Detta bildspel kräver JavaScript.

På söndagen åkte de till Boris med familj (Boris är Brigittes son) som har ett härligt ställe i Wildalpen (där Mannen och tvillingarna åkte forsränning en gång. Inte Skatan märk väl).

Det var en tvåtimmarsfärd dit (och hem sedan igen)  som gick undan … Brigitte kör som den värsta biltjuv och Skatan är livrädd heeela tiden men väl framme fick de njuta av trevligt sällskap, motion (som höll på att ta knäcken av Skatan) och en god måltid på ett av traktens Gasthaus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De hade hunnit med en hel del när det var tid för hemfärd … då strejkade Lufthansa. Nu kom de undan ganska bra ändå … kom iväg samma dag fastän senare … De blev ombokade till ett SAS-plan och uppgraderade men deeet märktes inte på något annat än käket … lika trångt som vanligt. Förstår inte att någon betalar extra för maten för det rör sig väl om någon tusenlapp ändå.

Snipp snapp snut … så var detta äventyr slut.

Loppmarknaden i Bad Ischl

… som äger rum första lördagen varje ny månad gick alltså av stapeln igår.

Men uj uj uj … vad mycket folk. Det var nästan svårt att ta sig fram mellan stånden och att få syn på ”pärlorna” … som i ock för sig är många.

Vi gick en runda i alla fall …  fast StinaFina … som nog skulle ha blivit nedtrampad annars … och Mannen avstod och höll till i Kurparken och lyssnade på musik under tiden som Brigitte och Skatan trängdes ”därinne”.

Skatan försökte leta efter ett speciellt skrin som hon varit ute efter ända sedan sitt senaste besök hos Skogsnuvan … Vad som skall vara så speciellt med det är vår egen hemlighet, Skogsnuvans och Skatans 🙂 … Men hon fann inget …

Det enda hon köpte var en liten liten tomte som drog en skottkärra full med stenar. Den var till Mannen och foto saknas (än så länge) … Han har en större hemma på Femöre så Skatan tyckte det var lite lustigt med en miniatyr också …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av dagen tillbringade de i trädgården hemma i Bad Goisern i värmen … Temperaturen gick upp till 29 grader 🙂 …

… och på kvällen träffade de vänner på ett Gasthaus … som Skatan inte kommer ihåg namnet på … som ligger vid  St Wolfgangsee, en sjö bland alla vackra sjöar som avlöser varandra här i Saltzkammergut. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Så fort Skatan stigit över tröskeln

… började hon boa in sig.

(Foto: http://www.sparrownest.se/Tantolunden.htm)

Hon trivs verkligen här …

Och så var det vår i luften … snön ligger förstås kvar om man tar sig en bit upp i bergen … men här nere i Bad Ischl ligger den bara ”styckevis och delt ”.

Och så är det vaaarmt. Riktigt vårvarmt med plus tolv (12) grader. Fast det har förstås Skatan redan berättat.

Skatan slängde i alla fall upp jalusierna från balkongen och knäppte några kort …

Längst ner i kanten ser ni vattnet … om inte forsa … men det gör det  ”i verkligheten”  ….  så syns det  i alla fall som en liten blågrå strimma. Det är die Traun som rinner förbi …  på sin väg genom Bad Ischl till Traunsee … som inte ligger så långt från Attersee , där Gustav Klimt höll till ibland på somrarna …  och vidare … vidare … vidare …

(Attersse av Gustav Klimt)

Men nu nu har Skatan verkligen flaxat iväg med er …

Skatan packade som sagt upp sina saker … och installerade sig …

saknade förstås StinaFina där i soffhörnan … men nu fick hon å andra sidan ha den för sig själv, dra upp benen och läsa i lugn och ro …

Hon bäddade sängen … på sin sänghalva …

… och funderade på om hon skulle dra upp jalusierna i sovrummet också …

men lät bli …

Brigitte med en väninna klappade på dörren … och vi gick genom den ljumma kvällen över en av broarna över Traun till Goldener Ochs för middag

… och vi åt och drack och vi drack och åt så när Skatan kom hem … mätt och däst blev det sängen tillsammans med Herr Roos … ingen ny spännande bekantskap  IRL … om man nu skulle misstänka Skatan för nåt sånt  … men en spännande bekantskap likafullt … en spännande  ”Berättelse om Herr Roos, som Håkan Nesser skrivit och som Skatan sent omsider … börjat läsa.

Berättelsen  … sög tag i Skatan  liksom … men ändå … ändå blev hennes ögonlock tyngre och tyngre  tills  de ganska så snart föll  ihop …  helt och hållet …

Men nu är det morgon och snart …

snart skall Skatan göra sig klar för Morgonrundan.

Jodå, Skatan tänker gå sin morgonrunda utan sin StinaFina. Undrar just hur det kommer att kännas …

Snöstorm… eller något ditåt

pict57181… har det blivit. Och snart måste jag gå middagsrundan med StinaPinaFina.

Det höll ju nästan på att bli fint väder i morse. Då blåste det minsann inte småspik.

Nu för jag hålla i hatten…

StinaPinaFina har iiinte mjäll. Det är små fina snöflingor.

Det var i morse det…

pict5720Man skymtade t o m bergen bakom de ännu nakna grenarna i vååår morgonrundepark

pict5722

Snön som låg som en fin brodyrduk på borden som ställdes ut i söndags hos Zauner, det fiiina caféet på Esplanaden, hade inte ännu blåst bort…. för vinden… alla vindar…

Men nu…. blåser det storm….

Detta är en uppehållande manöver… att skriva på och skriva på… för att slippa…. gå den där rundan…just nu

Och oavbrutet… nästan…. åtminstone med väldigt jämna mellanrum… spelas Borlängebandet Mando Diao på radion..

… eller så hörs Europes Final countdown…

Jag är så glaaaad att jag är svensk…. (kommer ni ihåg Birgitta Andersson ? i någon Hasse & Tage-sketch). Och stolt.