Österrike – Brigitte – Bad Ischl

De flög via Frankfurt till Salzburg och fick vänta … vänta … vänta …

IMG_5603

men det var det värt.

Skatan visste inte hur mycket hon hade saknat Österrike förrän hon landade i Salzburg kände doften av landet … den höga klara luften, språket som omgav henne, Bad Ischl …

Brigitte hämtade dem och de for genom det bekanta landskapet hem till henne. Inte längre till Bad Goisern som hon lämnat för en lägenhet högst upp … mitt i Bad Ischl … (När de for till Bad Goisern för att se hennes exhem och vandra längs Hallstätter See blev de bestörta vad de nya ägarna höll på att göra … klä hela huset med plankor … med trä. Den fina milda gröna färgen på putsen var borta. Då kanske det kändes lättare att skiljas från det  (kan Skatan tänka sig) än om det var samma ”gamla” härliga hus som inte längre var hennes.

Brigittes hus

Brigittes exhem och hus i Bad Goisern

Nu låg Brigittes hem mitt i Bad Ischl ovanpå en affär och tre trappor upp, ett stenkast från stans berömdaste café (Café Zauner) och Traun med gångavstånd till stigen att vandra på  ( via Bad Goisern)  ändå till Hallstatt om hon så vill …

Men ändå …

De förstod att Brigitte saknade sitt ”gamla” liv i Bad Goisern … även om hennes lägenhet i Bad Ischl inte kunde ligga bättre till …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Första dagen bekantade de sig med Bad Ischl igen, gick längs Traun på ömse sidor och tittade sig omkring … på huset där de bott en tid och de drack förstås kaffe och åt bakelser på Zauner … inte caféet vid Esplanaden utan det inne i stan på Pfarrgasse … och såg hur man i parker ”laddade” för OÖ Landesblumenschau 2015

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alla dagar vandrade de … längs Hallstatter See för att stanna och äta och dricka en öl på Seeräumchen … ibland rundade de en sjö … Swartzensee där de startade i dimman som lättade och släppte fram solen och värmen när de satt ute och åt … Skatan en soppa med pannkaka i …

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

och Skatans älsklingssjö i området, Altaussee …

Detta bildspel kräver JavaScript.

På söndagen åkte de till Boris med familj (Boris är Brigittes son) som har ett härligt ställe i Wildalpen (där Mannen och tvillingarna åkte forsränning en gång. Inte Skatan märk väl).

Det var en tvåtimmarsfärd dit (och hem sedan igen)  som gick undan … Brigitte kör som den värsta biltjuv och Skatan är livrädd heeela tiden men väl framme fick de njuta av trevligt sällskap, motion (som höll på att ta knäcken av Skatan) och en god måltid på ett av traktens Gasthaus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De hade hunnit med en hel del när det var tid för hemfärd … då strejkade Lufthansa. Nu kom de undan ganska bra ändå … kom iväg samma dag fastän senare … De blev ombokade till ett SAS-plan och uppgraderade men deeet märktes inte på något annat än käket … lika trångt som vanligt. Förstår inte att någon betalar extra för maten för det rör sig väl om någon tusenlapp ändå.

Snipp snapp snut … så var detta äventyr slut.

Morgonrunda med StinaFina i Bad Goisern

… gör Skatan förstås också varje morgon  när hon är här.

De brukar gå uppåt skogen en sväng, genom den, ner till Hallstättersee och fortsätta längs stranden … och så hem igen …

Ungefär samma runda varje dag. StinaFina gillar att läsa samma”tidning” varje morgon fast ibland får hon börja ”bakifrån” och ta serierna först 🙂

Hurdant vädret än är är det vidunderligt vackert …

På sin väg passerar de en söt liten stuga med en gammal fin trädgårdstomte nästan i barnstorlek …

När Skatan och StinaFina  stod och beundrade den öppnades plötsligt dörren och en gubbe stack ut huvudet, hälsade god morgon och log med sin nästan tandlösa käft. Han hette Martin … fick Skatan reda på efter ett långt samtal … envägssamtal tänka sig 🙂 (när Skatan är inblandad) … Martin snackade oavbrutet på en otrolig, så gott som oförståelig, Goiserner-dialekt, Skatan lyssnade och försökte hänga med så gott det gick. När hon frågade om hon fick ta några kort rusade han in i stugan …

Hatten … han måste ju ha sin hatt!

Och sin käpp …

… som hade något slags ”bomärke” som botten som han också visade upp förstås …

Trädgårdstomten var urgammal … Martin berättade hur gammal … men jösses … det gick inte att förstå … men att den vägde 60 kg uppfattade Skatan i alla fall 🙂

Martin var säkert yngre än Skatan men ändå en riktig ”gubbe”. Han hade klättrat upp på alla alptoppar som låg så långt ögat kunde se … han snackade om stugan, om sina troféer som han satt upp … om hur han jobbade i skogen etc etc …

Oj oj oj … så han snackade.  Och berättade …

Stugan med gaveln full av troféer …

Martin berättade t ex om hur mycket den här oxen hade vägt … om den där grejen bredvid som visst använts som några slags ”skidor” … osv osv

Skatan och StinaFina fortsatte upp, passerade en bondgård med tillhörande gårdshund …

Hej, hej …

Grüß Dich … och så pink, pink …

StinaFina svarar … genom att ”pinka” över …

… och så slutpinket … : ”Ha en bra dag” !

Väl uppe på vägen till skogen möter de den lilla lilla gumman med sin hund som heter Schlau … (= slug) … och hundhälsningsceremonin upprepas …

De passerar kossor och och får och … och mera trädgårdstomtar och Snövit med sitt anhang i ett hörn och …

… getter

och får …

och till och med gäss …

… en tomte som hjälper till med gräsklippningen vad Skatan kan förstå …

och Snövit … med sitt gäng …

och fantastiska blommor överallt såsom de här …  Änglatrumpeter, tror Skatan dom heter.

När de kommer tillbaka ”hem” brukar frukosten stå klar … för både Skatan och StinaFina …

Snipp snapp snut … så var denna morgonrunda slut 🙂

Det är redan onsdag

och mycket vatten har flutit under broarna sedan sist.

Skatan har för det första problem med sin dator. Och sitter nu vid Brigittes i Bad Goisern.  Mannen blev utskriven och vi har varit här sen i mündags. Utan det dar lilla a:et med ring pü.

Nej, nu skall Skatan ta sig sjutton kopiera ett a med ring på … för det här går ju inte.

Skatan har flugit sin kos och nu sitter jag här alldeles själv … med rumpan bar … för jag är så in i bomben frusterad över alla små och stora motgångar …

Min egen dator ”berättade” just att den inte kunde ”laga sig själv” och nu sitter jag här lite uppstressad och müste  avsluta … satans nu kom det där ü-et igen. Det är lite pill med att kopiera in ”å” varje gång det düker upp sü jag skiter i det just nu.

Mannen är på G för att åka på kontroll i Linz ochg jag har som sagt suttit i över en timme och försökt fü igüng min egen dator.

Sü nu skiter jag i allt … Det här gååår bara inte längre … 😦

När allt lugnat ner sig återkommer jag.  Üterkommer Skatan alltsü … 🙂

Solen sken i Bad Goisern också

… så efter att ha gjort några ärenden i Bad Ischl …

(Die Trinkhalle i Bad Ischl med ”hemmaberget” Katrin i bakgrunden mot den gårdagens blååå himmel)

… som bland annat innehöll hemmagjord (på caféet alltså) Apfelstrudle och kaffe …

… tog Skatan tåget till Bad Goisern …

Tåget som följer Trauns vindlande väg mot … eller från … Skatan vet inte riktigt vilket … Hallstattersee … antingen på den ena eller andra sidan och med Soleleitung(saltvägen som går från saltgruvorna i Hallstatt till Ebensee)  högt ovanför …

Brigitte och Snappsi mötte mig vid stationen och vi promenerade hem till Brigitte i Untersee, Bad Goisern …

… där vi satt på hennes terass … käkade lite mackor till lunch … och njöt av solen … tog en promenad efter Hallstattersee (som vanligt) och väntade in skidåkarna Michaela, Robert, Martina och Thomas (de sist nämnda vänner till Michaela)

(Husknuten på Brigittes hur rundar Skatan för att nå terassen med den överdådiga utsikten över Dachstein)

(Snappsi vet att något gott väntar … och har ingen som helst lust att ”titta på” fotografen Skatan)


Snappsi är en av de mest följsamma hundar Skatan någonsin har träffat … och så mycket Husses hund som man kan vara … Det var hur tydligt som helst … att vad Snappsi gjorde hela långa dagen … det var att vänta och vänta och vänta på att Husse skulle komma hem …

… och vänta … och vänta …

… och till slut så kom de ju hem … och glädjen blev stor … och det ölades och dracks vin och lagades mat … som åts och det snackades och dracks mer öl och vin och snaps och …

Skatan fotade Brigitte …

och Michaela …

och så Robert … der Freund der Michaela …

och Snappsis älskade ”Herrchen”

Däremot fick Skatan inte ”knäppa” Martina och Thomas … men ”en skata är en skata är en skata är en skata” … och

simsalabim …

Här har vi Martina … en bild skapad av Martina själv, som den fantastiska konstnär hon är

och här är mannen, hennes man Thomas … också ett konstverk av Martina Reinhart …

Man får inte va dum, inte …

Brigittes hus

Om några timmar … efter Morgonrundan, frukost och en sista översyn av vår lägenhet i Bad Ischl … lämnar vi för denna gången Bad Ischl och Österrike och”tuffar” hemåt med pick och pack.

Och vi lämnar också Brigitte och hennes hus.

Brigitte är ett av ”tre ben” … nej fyra förstås … inte att förglömma StinaFina (egentligen blir det ju 10 ben allt som allt men det låååter ju inte lika bra)  … när vi är här i Österrike.

Och har alltid varit.

Vår guide, vår ”gasthaus-wirtin” … nu bara när det gäller utskänkning av öl, vin och mat … tidigare …  innan vår ”egen” lägenhet … även vad beträffar husrum …

Brigitte är också Mannens ex-sekreterare, medvandrare på höga höjder (Nepal, Himalaya från Indien för att inte tala om alla berg här runtomkring) … och vår vän.

Hon bor vid en av Österrikes vackraste sjöar, Hallstattersee, och kan Österrike på sina fem fingrar, framförallt Salzkammergut som hon generöst har delat med sig av …

Vi är ett ”ménage à trois” … fast utan ”sexet” …  fast då är det ju inget ”ménage à trois”  … men ni förstår vad jag menar …

Vi gör a l l t   här tillsammans men … som sagt var … fast … inte helt och hållet alltså …

IMG_4655

Brigittes hus …

IMG_4656

IMG_4658

Uthuset och garaget … och en del av de dekorationer som finns både ute och inne …

IMG_4659

Runt Brigittes bord är det alltid fullt. Hon har många många vänner … främst karlar … och alltid är det några av dem som hon ”delar med sig” av till oss.

Vår krets här i Salzkammergut blir bara större … och större …

IMG_3014

och på något finurligt sätt lyckas alltid Brigitte ”trolla fram” mat och husrum … hur många oväntade gäster hon än får …

IMG_4575Äldsta dottern Michaela med Robert … senaste mannen i hennes liv … med hunden Schnapsi … stannade till exempel en hel vecka …

IMG_3023

Och här … vid ett annat tillfälle, nej, inte den här gången … sitter Brigitte vid sitt bord omgiven av ”sina män” …

Men … som sagt … idag, snart, är det återigen dags att packa ihop oss och sticka norrut och säga hej då till Brigitte, hennes hus, Hallstattersee, Bad Goisern, Bad Ischl och hela Salzkammergut och … Österrike.

IMG_4523

Det är alltså dags att tacka för oss … och säga hej då … för den här gången …

T S C H ÜSS …

I glada vänners lag…

img_3007

Vi gick upp genom skogen en bit… för att sedan dra oss nedåt mot Hallstattersee och gick längs med den… kanske för sista gången … denna gången i Österrike…

Det blir alltid lite vemodigt och ”sentimentalt” när vi skall åka hem igen… och lämna sjöarna och bergen och bygden. Nu kommer vi inte att komma tillbaka… förrän till hösten nå´n gång…

Vi väntade på Willi img_3010..och Robert img_3011…som kom bilande upp från Kroatien och Zadar… där de varit nere och skött om sina båtar i en ny marina ute på en av de större öarna utanför …Willi har varit nere så länge som två månder … ovanligt länge…men det hände en förskräcklig olycka när han höll på att måla underifrån och båten stod på stöttor.. en av stöttorna vek sig… hela båten välte, rodret gick naturligtvis ”kaputt” och det blev ett stort hål. Men det värsta av allt var att hans medhjälpare och kompis Savo blev skadad. Som tur var fick han inte båten över sig… då hade han inte bara blivit skadad…men han fick sig en knuff och föll och bröt revben och , ja, vad mer vet jag inte men … fick ligga på sjukhus några dagar…  

Nåväl.

… som vanligt blev det fullt hus hos Brigitte… som älskar fullt hus… Hon lagade förstås som vanligt maten till gänget img_3014…medan Willi visade oss ..img_3015…sin ”nya” båt… den ”nya” marinan där både Willis och Roberts båtar numera ”huserar”..på sin laptop.

När Frans… en nattgäst till hos Brigitte… dök upp… var det mat… italienska delikattesser som Frans tagit med… till förrätt, kycklingklubba, broccoli (till Skatan), smörrullade små potatisar och stor sallad… Alla åt och drack… och drack (inte Mannen som skulle köra oss hem förstås)  och åt…. till långt framåt kvällen… då Mannen och StinaFina och Skatan bröt upp och for hem till sina sköna sängar…efter ännu en lättjefull dag… rik på samtal och vänskap och … mat och dryck…

img_30171

Dagens bildskörd… denna gång från Bad Goisern…

img_27021Brigitte bor i ett väldigt gulligt hus vid norra änden av Hallstattersee… Hon bor ensam och fixar det mesta ensam… men blev väldigt glad förstås när Mannen kunde hjälpa henne att klippa ner en växt (Trumpetenblumen) som växer meterhög… om man inte håller efter den… men är så vacker med stora oranga trumpetformade klockar… och den blommar länge länge när den väl sätter igång…  Den hade växt på och igenom uthustaket… som långsamt håller på att ruttna eftersom det är ett trätak… 

SF och jag tog en runda upp i skogen under tiden… och se´n tillbaka längs Hallstattersee… varifrån jag visat bilder ”hur många som helst ” tidigare …. men här kommer några till i alla fall…bild0023 

De här bilderna har jag tagit med min mobil… Glömde ju förstås kameran som vanligt…

Österrikarna smyckar sina hus… antingen med målningar eller som här djurhorn, kranier och egendomligt formade trädrötter m m…

 

 

 

eller ett solur med stjärntecknen. Soluret har visserligen blivit av med sin visare så den har ingen funktion längre men är … dekorativ… där på gaveln… tycker i alla fall Skatan.

bild0061 Minsta uthus görs fint. Den  här ladugården har man gjort fin genom att  ställa några pelargoner i fönstersmygen…

bild0051  När SF och jag kom hem till Brigitte hade nästan allt redan klippts bort… och jag som inte ens hade fotograferat hur det såg ut innan…. slängde upp mobilen och tog ett kort när de kämpade med det sista… bild0072…och sedan arrangerade vi en bild som jag tog med kameran… här Mannen knipsande grenarna och Brigitte insamlandet av desamma…img_2811

Brigitte har kommit hem från Thailand… helt klart…

… det märks på

…att jag idag inte kan gå ut på Morgonrundan (den heliga) med StinaPinaFina. Mannen är redan på väg.Min fot värker. Det gör den alltid när vi har träffats…

Varför de´ då? Jo… Skatan går längre än hon ska… på stigar som kanske inte är så jämna som Skatan behöver…

Men jag skall verkligen inte skylla ifrån mig. Och gå… det gör väl alla människor. Förresten… vi kan titta in hos Robert och Gert och se hur långt de har kommit….

Igår var, som sagt, himlen hög och ljust ljust grå, nästan vit. Solen tittade fram ibland och värmde genast ansiktet som jag snabbt vänt upp mot ”den härlige” …Vi vandrade i två timmar…

… och tog den övre skogsvägen mot Hallstatt … pict5681och sen ner… och ner… till vägen vid strandkanten och tillbaka längs den.. hem till Brigitte som bjöd på middag.

Hon är en trollkonstnär när det gäller att slänga ihop måltider av vad som finns i frys och kyl… Vi åt först kycklingsoppa och sedan fisk med broccoli, smörslungad, och hennes goda i smör vända potatisar, som inte Skatan fick smaka på… LCHF-dieten ni vet… får se hur länge jag står ut…nu när Brigitte är här. Med min diet, menar jag.  Men… hon sticker till Kanarieöarna på söndag. Och då har Mannen, StinaPinaFina och jag en vecka till…

I kväll kommer Willi och Robert och ”kinesar” hos Brigitte. De skall ner till Kroatien och flytta sina båtar till en ny marina. De gamla, Marina Borik, har blivit så väldigt mycket dyrare så nu lägger de sig ute på en ö… samma ö där Luca fanns, dit vi seglade i höstas tillsammans med Djupingen också…

img_1504Det skall bli kul att träffas … prata minnen. Och så blir det fler… många fler frestelser för stackars tjocka Skatan.