Mannen och Skatan landade sent igår kväll i Borlänge hos Sonen och Pa och Alice som till och med var vaken och på benen och dansade en  riktig krigsdans och upphävde höga  indiantjut när vi klev innanför dörren.

Av glädje alltså.

Det blev en sen ankomst  för de hade blivit  sittande med kaffe och hembakad bulle och nötkaka hos Titti och Jägar-Kent …  Skatan kunde helt enkelt inte  motstå, du Znogge … så´n är hon 🙂 . Där lämnade de så småningom  en glad StinaFina … hos de fem … eller är det sex egna hundarna.

StinaFina  älskar att vara där i den stora flocken.

När Mannen och Skatan åkte vidare var det kolmörkt … men … en måne stor som … som … stor som … jääättestor …  fast inte full  men  orange och stjärnklart var det …

De åkte på annorlunda småvägar … kringelikrokar … och lyssnade på Lee Childs Inget att förlora. Fortfarande är det samma gamle Roosman som läser om  Reacher som jagar samma gamla bovar … och den är faktiskt riktigt, riktigt långtråkig … tycker både Mannen och Skatan.

Men man kan ju inte annat än lyssna färdigt … tycker både Mannen och Skatan.

Såna är dom.

De åkte vilse förstås men hittade så småningom till Eskilstuna och så vidare norrut.

I Hedemora stannade de inte på Lappens … men väl på McDonalds ( Znogge !!!) och åt sin middag 🙂

Klockan är åtta redan … alla sover, tyst det är i huset … StinaFina har säkert gått sin Morgonrunda med de andra hundarna och Titti,

och Skatan skyndade sig att skriva ner det här. För när huset väl vaknar, det blir full rulle igen så  kanske det inte finns en chans.

Idag är det dan före dan … ni vet … dan före Pas kejsarsnittsdag … och Sonen och Pa åker in till Falu lasarett och BB redan idag …

Nedräkningen är nästan över …

Det är spännande …

Nuuu blev det full rulle …

Hej då …

Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, Kejsarsnitt, Borlänge, Dan före dan, Lee Child