Etikett: Borlänge

Vad var det för en dag

Cissi 2 år

Var det en vanlig dag?

Nej det var ingen vanlig dag

för det var Cissis födelsedag

Hurra Hurraa Hurraaa

Hurra Hurraa Hurraaa

Svenska flaggan

♥ ♥ ♥

Thailändska flaggan

Skatan åkte till Borlänge på snabbvisit … det var ju Cissis 2-årsdag och den ville hon inte missa. Hon hade med sig presenter förstås och den överblivna chokladmoussen från Matlagningsgängets lunch dagen innan:

Chokladmousse

Skatan åkte efter lunch och det var blåsigt och kolmörkt när hon kom fram. Pa hade lagat stekt ris med kyckling som var preciiis det Skatan hade längtat efter … med ett glas gott vin därtill.

Skatan fick ett glas gott vin till det stekta risen med kyckling
Skatan fick ett glas gott vin till det stekta risen med kyckling

Och så chokladmoussen förstås.

Cissi äter chokladmousse

Vinden ven i knutarna när Skatan somnade framåt natten … ja, hela huset skakade till och hon trodde altantaket skulle ge sig iväg.  Men hon sov gott ändå tills … tills Cissi vaknade, somnade om, vaknade och somnade om …

Till slut gick farmor Skatan ner till Pa och Cissi som dragit sig tillbaka till vardagsrummet för att inte störa de andra. Pa fick vila och Cissi fick ”tulla på” sina födelsedagspresenter … de två böckerna … och så en Bamse … en så´n som Lotta på Bråkmakargatan har. Som Skatan läste … om och om och om igen. Framåt den” riktiga ” morgonen anslöt och avlöste Sonen Pa som fick sova någon timme till.

Det blev en tidig uppvaktning och när det var dags för födelsedagslunchen hade Cissi somnat.

Sonen hade lagat en väldigt god kalops och Skatan fick en tårtbit innan hon drog hemåt igen.

Storasyster Alice hade gjort sig fin och var mycket uppspelt inför sitt livs första kalas hos en kompis. Hon var stolt att få ha på sig halsbandet som hon fått av Anna-Lisa, ”gammelmorbrors” 🙂  Pers mamma som Alice tyckte så mycket om.

… med halsbandet från Anna-Lisa som Alice älskar
Halsbandet från Anna-Lisa som Alice älskar

Hemfärden var nästan värre än ditfärden …Skatan kom iväg senare och det blev fortare  mörkt.

mörkt och mycket trafik

Vägen från Eskilstuna är ju inte heller den roligaste. Skatan såg en del bakdelar på rådjur inte alltför långt från vägkanten. De måste nyss ha gått över vägen och Skatan funderade på vad som kunde gömma sig mera i mörkret.

Men hon stannade bara en gång och sov en kvart.

Väl hemma somnade Skatan som en stock. Utan att packa upp och utan middag.

Idag är en annan dag och idag kommer Syster Yster med sin hund Salli och stannar några dagar. Det fina vädret ser ut att hålla i sig … med undantag för några regnskurar som hotar på eftermiddagen och inte ska det bli överdrivet kallt heller.

Så … COME ON  måndag och vecka 47!  Tiden går fort och det är bara 5 1/2 vecka kvar till julafton 🙂

Här går det undan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Borlänge

hade det snöat … det låg ett tunt täcke kvar här och var.

Och det var svinkallt.

Och blåste.

Men det var varmt och gott i stugan och det värmde inombords att träffa unga familjen Anderson igen … innan de försvinner till Thailand …  (Sonen är pappaledig … och det är skönt att ta ut den den här mörka deppiga tiden på året).

Mannen och Skatan och StinaFina tog sig till Sörbo … gamla fina kända stigar där Skatan gått mycket med sina tidigare hundar: Masen, Amanda och Betty …

När Mannen och Sonen och Pa som bäst höll på att planera köket som ska byggas om tills familjen kommer hem igen … gick Skatan och Alice en sväng.

Först till lekparken … och sen till Peace & Love Caféet … där Alice åt äppelpaj med vaniljsås och Skatan drack kaffe.

Där hängde fortfarande Skatans Dylan-målning kvar … vilket hon förstås tycker är jättekul.

De träffade inga ”kändisar” …

Men det känns alltid roligt att promenera i sina ”gamla” kvarter …

 

Dan före dan

Mannen och Skatan landade sent igår kväll i Borlänge hos Sonen och Pa och Alice som till och med var vaken och på benen och dansade en  riktig krigsdans och upphävde höga  indiantjut när vi klev innanför dörren.

Av glädje alltså.

Det blev en sen ankomst  för de hade blivit  sittande med kaffe och hembakad bulle och nötkaka hos Titti och Jägar-Kent …  Skatan kunde helt enkelt inte  motstå, du Znogge … så´n är hon 🙂 . Där lämnade de så småningom  en glad StinaFina … hos de fem … eller är det sex egna hundarna.

StinaFina  älskar att vara där i den stora flocken.

När Mannen och Skatan åkte vidare var det kolmörkt … men … en måne stor som … som … stor som … jääättestor …  fast inte full  men  orange och stjärnklart var det …

De åkte på annorlunda småvägar … kringelikrokar … och lyssnade på Lee Childs Inget att förlora. Fortfarande är det samma gamle Roosman som läser om  Reacher som jagar samma gamla bovar … och den är faktiskt riktigt, riktigt långtråkig … tycker både Mannen och Skatan.

Men man kan ju inte annat än lyssna färdigt … tycker både Mannen och Skatan.

Såna är dom.

De åkte vilse förstås men hittade så småningom till Eskilstuna och så vidare norrut.

I Hedemora stannade de inte på Lappens … men väl på McDonalds ( Znogge !!!) och åt sin middag 🙂

Klockan är åtta redan … alla sover, tyst det är i huset … StinaFina har säkert gått sin Morgonrunda med de andra hundarna och Titti,

och Skatan skyndade sig att skriva ner det här. För när huset väl vaknar, det blir full rulle igen så  kanske det inte finns en chans.

Idag är det dan före dan … ni vet … dan före Pas kejsarsnittsdag … och Sonen och Pa åker in till Falu lasarett och BB redan idag …

Nedräkningen är nästan över …

Det är spännande …

Nuuu blev det full rulle …

Hej då …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hemma igen …

efter några dagar mer däruppe i Borlänge än vad Skatan hade tänkt sig …

Mannen ger sig inte i första taget när han ska göra något.

Den här gången var det meningen han skulle hjälpa Sonen att lägga golv men man ”ska” ju börja uppifrån och ner med tak, väggar och golv alltså. Taket var OK så då blev det väggarna. Borsta, slipa, lägga på någon slags underlagstapet, måla grundfärg på den … och så slutligen måla med Färgen som inhandlades när affären öppnade igår.

Det blev ljust ljuuust blått, nästan vitt.  Blått är Pas älsklingsfärg.

Och golvläggningen fick anstå … 🙂

Skatan, Pa och Alice var hänvisade till vardagsrummet i stor utsträckning … när de inte sov förstås.

Eller gick på promenad … som de gjorde i söndags i Frostbrunnsdalen.*

Men då fick ”gubbarna” pausa.

Då var alla med.

Frostbrunnsdalen naturreservat

Naturreservat med springkällor där människor troligen redan på järnåldern samlades och drack vatten och offrade till fruktbarhetsguden Frös (Frejs) ära. På 1800- talet fanns här en badinrättning, senare en läskedrycksfabrik med källvatten som råvara och idag är den kommunal vattentäkt. Lummig grönska, rikt fågelliv och ovanliga insekter. (Sverigeresor.se)

Detta bildspel kräver JavaScript.

*  Vid den där stora stenen i Frostbrunnsdalen gifte sig Sonen och Pa den 24 maj 2008 🙂  , i samma dal som det offrades på järnåldern till fruktbarhetsguden Frö. Och se bara vad bra han lyckades, han Frö.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

PS Observera att Skatan inte skall-ar 🙂  längre. Hon försöker  bli lite modernare …  🙂 Åtminstone med språket. DS

Skatan flaxar och hafsar …

… till exempel … alltså …

(Bildbevis kommer hääär inom kort … när Skatan hittat mobilen. Fast … å andra sidan … att hålla inläggs-löften i bloggen är hon ju inte en ”hejare” på 😦 … så … det är bättre att ”ingenting säga så har hon ingenting sagt”  )

Sist till exempel … alltså … hade skjortan  hamnat ut-och in … upptäckte Skatan på Stationsgatan när hon gick där i allsköns ro med Alice i vagnen …

Jösses!

Gamla männska!

Skatan ställde sig resolut bakom ett träd och slet snabbt av sig skjortan och tog på den igen.

Rättvänd.

Det är  inte mycket ”rätt” för övrigt med den där Skatan …

Hon och Alice gick i alla fall och mötte Lilla A,  Ann,  och  föreslog en kaffe tillsammans  på Peace & Love Caféet ...

Förstås.

Skatan är nämligen så omåttligt stolt och glad över att se ”sin” tavla* hänga där på caféet så det kan ni aldrig tro …

Hon finns  alltså ”representerad” i  offentlig miljö … 🙂

* /

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dylan-tavlan gav hon till Jesper Heed  som ett tack för hans ansträngningar  att år ut och år in jobba för att få  Bob Dylan till Peace & Love festivalen …

Och så lyckades han i år …  2011.

Och så hängde Jeppe den dääär.

På Caféet …

Tack Jeppe!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Fångad på bild …

Borlänge Centrumförening fångade Alice och  farmor Skatan på bild när de var på torget och lyssnade på The Moniker

eller Daniel Karlsson som han hette förr (Idol 2007) fast nu med turban (han har inget hår … var ursäkten) och med skägg (han är bara lat … var ursäkten).

Faster Karin & Alice

The Moniker på Sveatorget i Borlänge under Peace & Love 2011

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skatan hinner iiingeeentiiing

… av allt som hon vill göra när hon är i Borlänge.

Men hon har hunnit med liiite …. ii alla fall …

som att äta lunch med sina gamla goda vänner lilla a, Inga, Bonden och Göran ”Djupingen” på Kinesen på Målargatan. Och där satt vi i två timmar … om inte mer …  och pratade om gamla goda tider och om vad vi hade gjort och vad vi tänkte ta oss för i framtiden …

som att följa med lilla a och titta på hennes nya målningar som hon skall ställa ut i april tillsammans med en del av Margiths … retro …

som alla rundor med StinaFina …

som att trixa med bilar och hämta Sonen från jobbet och åka upp tiull Varggropen och fira Janta som fyller år idag och fika och snacka och åka hem tidigare för att gå ut med StinaFina …

som att besöka Stora B tillsammans med StinaFina. Han bjöd på vin och vi pratade och lyssnade på musik och pratade och pratade och … det var fint att sitta mitt emot varandra och tala, snacka, prata …

som att gå hem till Sonens igen och skriva färdigt det här inlägget …

som att snart säga godnatt och krypa till kojs …

I morgon är en annan dag …

Skatan är i Borlänge

… och det var sannerligen inte igår.

Det känns lika fint varje gång …

När StinaFIna och Skatan gjorde sin Morgonrunda var det minus 13 grader och hon fick ta på sina medhavda långkalsonger under jeansen och StinaFina den förhatliga tröjan … fotobevis (på StinaFinas kroppsspråk med tröjan på) tog Skatan med mobilen men … som vanligt  … fel sladd. Kamerasladden är med men den passar inte till mobilen och.

Ja, det är som vanligt.

Skatan har kört in Sonen till Falun och lasarettet. Nu skall förberedelserna göras för att han ÄNTLIGEN skall opera sitt skelande öga … det skelade så mycket så man inte ens kunde mäta det hela.  Han skall träffa läkaren och narkosläkaren och så får vi se när det ”bär sta” …

Alice och Pa är på dagis … Alice håller på att skolas in igen men trivs som fisken i vattnet och ville inte gå hem därifrån igår. Hon är so go så go så go … pratar fortfarande mest thailändska men förstår väldigt bra svenska ändå och det kommer säkert inte att dröja så länge förrän hon pratar det också..

För prata kan hon … precis som sin farmor Skatan 🙂

Munnen går i ett …

Alice hemma i Borlänge igen …

Om någon timme skall Skatan följa med Pa och Alice till doktorn för sedvanlig 18-månaderskontroll. Pa ville gärna ha Skatan med som stöd.  Pas svenska har också blivit lite ringrostig … förstås.

StinaFina har intagit soffhörnet där hon nu ligger och slappar och har det bra …

StinaFina trivs också så bra här i Borlänge. Hon har inte varit riktigt ”sig själv”  på sistone, skotträdd och rädd för alla andra höga ljud och mer än vanligt nervös … men här …

Det smällde från järnverket när de var ute på morgonrundan … hon stelnade till ett ögonblick och Skatan tänkte … att nu är det klippt … men StinaFina ruskade på sig och fortsatte nosa och ”läsa sin morgontidning” …

Borlängedagen har bara börjat … nu skall Skatan ringa lilla a …

– Hej då på ett tag …

Skatan och StinaFina är i Borlänge

Vi for hit efter Skatans behandling hos Kinesen  igår … och nu är vi alltså här.

Alice är helt underbar … lilla AIK …

Och så har Skatan glömt kameran 😦

Hon skall också äta lunch med järngänget här i Borlänge: lilla a, Bonden och hans fru och Göran ”Djupingen” Bength.

Vi skall gå på Peace & Love Caféet …

Nu väntar Morgonrundan för StinaFina och Skatan …

Ses!

Peace & Love …

… goes välgörenhet. Berättar Borlänge Tidning i dag i ett stort uppslaget reportage.

Foto: Mattias Nääs

”Jesper Heed, Henrik Sundin och Michael Toivo har nu sjösatt P&L Foundation vilket innebär att P&L på ett helt annat sätt framledes kommer att arbeta med välgörenhet och rättvisefrågor”.

Skatan citerar vidare:

”– P&L är så mycket mer än bara en festival och det här är ett sätt att tydligt visa det. P&L Foundation ska bl a arbeta med ungdomars rättigheter, miljö och ekologi, mångfald och rättvisa samt utbildning, förklarar Jesper Heed som var en av de som en gång startade det hela.

P&L Foundation är en organisation som är politiskt och religiöst obunden och kommer att vara öppen för alla. Förutom olika former av praktiskt biståndsarbete (se vidstående artikel) kommer man också att arbeta för att få en särskild utbildning med P&L-inriktning till stånd vid högskolan här i Borlänge.”

Skatan är så full av beundran för vad man kan göra … vad man gör … sätter igång med för att förverkliga sina drömmar.

Så som Jesper har gjort och som han och Michael Toivo nu låter andra få möjlighet till.

… och skickar Sara till Mexico

Skatan är som sagt var … full av beundran.

Tack och hej …

… för den här gången.

När StinaFina och jag har gått Morgonrundan packar vi in oss, Mannen och vi, i bilen och far till nästa anhalt.

Sala och Sätra Brunn.

Det var 45 år sedam Mannen började studera på KTH och det måste ju firas med silvergruvenedstigning, middag, dans och glada grabbar och hmm.. kvinns.

Men det känns onekligen ledsamt att lämna lilla Alice nu när jag precis lärt känna henne. Och hon kommer vara minst hela en och en halv månad äldre när Skatan kan flaxa hit och  få träffa henne igen.

Jag fick i alla fall vara med om första badet. Och hennes första vecka.

 

badet 002

badet 004

badet 008

badet 007

I morse

… gick jag en snabb promenad med lilla a. Det behövdes.

Rensa ut den på något sätt vegetativa stämningen som jag tillskansat mig … att leva fram till den där nästa timmen som jag är med Alice och Sonen och Pa.

Nej, det är inte riktigt sant … Jag har ”hunnit med” en hel del annat också …

I fredags … efter beskedet som jag väntat så ivrigt på … att Alice kommit till världen … åt jag till exempel lunch med lilla a, Bonden och ”Djupingen” Göran, Margiths man … och vi hade sååå mycket att prata om. Skatan kraxade på i vanlig ordning men hann med att lyssna också … på Djupingens berättelser om vildmarkslivet i Sarek … på lilla a när hon pratatade om sitt barnbarn … på Bonden som väntade på att hans fru I skulle arbeta sin allra sista dag innan pensionen … och sen skall de  åka till Bornholm.

21 augusti 2009 005

(Djupingen, Bonden och så lilla a)

Och i går … på kvällen när jag kommit hem från Falun gick jag till Peace & Love-caféet där jag möttes med en kram av Jeppe och en stor kopp kaffe. Varje fredag och lördag bjuds det på musik som arrangerats av eldsjälarna Jesper och Elin. I går var det en flicka, Hanna Turi, som sjöng och spelade piano. Och som hon sjöng och spelade piano …

Fri entré …  🙂  Henry Murtokangas ( en av de tre i kärntruppen som startade fredsfesten Peace & Love 1999 som sedan blev festivalen Peace & Love) dök också upp som en Che Guevara … svartskäggig och långhårig …  och kände igen mig !! och jag fick en varm kram. Det känns verkligen bra att sitta där ensam med Margith bredvid mig … som det kändes alltså … och förflyttas tillbaka till 90-talet omsluten av  musiken … musiken.

Alice dag 2 012

(Hanna Turi)

Irene, en gammal arbetskamrat och kompis, mötte upp och vi åkte vidare upp till Mellsta där Nostalgidagarna som firas här i Borlänge … fortsatte med pub och rock and roll.  En helt annan musik alltså …

Alice dag 2 014

(Irene)

När vi tyckte att vi ”kunde” det och Skatan druckit sitt öl … Irene körde bil … så fortsatte vi hem till henne, drack lite vin och snackade och snackade och snackade om gammalt och nytt och … Skatan kom inte hem och i säng förrän klockan var två.

Vidare … hmm … jo, i morse träffade jag Halvar … min blogg-guru och inspiratör …  på min morgonpromenad.

Han stod och påtade i sin trädgård och var nöjd och glad och lycklig … tror jag.

Vi bytte några ord. Det var kul. Jag blev glad att ha träffat honom. Verkligen.

Det är nämligen så att jag har en väldig respekt för Halvar och söker inte upp honom när jag är hemma i Borlänge. Vi var inte sååå nära kompisar när jag bodde här. Hade träffats på krogen några gånger och pratat så där som man pratar på krogen. Och jag vet att han håller hårt på sin integritet. Så Skatan tänker alltid: Träffas vi, så träffas vi. Och det gjorde vi.

Nu … snart är det dags för min utmätta timme med Alice idag …

Ha det!

Peace & Love

Vilken natt!

Skatan har vändit och vridit på sig. Ätit en macka … en banan … gått upp och tittat ut … bäddat sängen igen … somnat och sovit och vaknat.

Nu får det vara nog.

Snart skall Skatan gå Morgonrundan. Neej, StinaFina är inte här. Skatan skall gå Morgonrundan med Kerstin och hennes hundar. Vi skall ses klockan halv nio.

Kerstin är min gamla granne från när barnen var små då på 70- och 80-talet.  Det var hon som fick mig (Mannen var motsträvig på den tiden) att köpa hund och vi hade två: Masen, en westie, och så småningom Amanda också, en golden retriever.

Kerstin hade ett helt knippe hundar. Hon födde upp yorkshireterriers och så hade hon också två golden retrievers.

Och så var hon mamma till Jessica och Jesper. Den Jesper som är pappa till Peace & Love, musikfestivalen i Borlänge.

Peace & Love 009 (Jesper Heed)

Musikfestivalen som nu efter 10 år kommit att förknippas med Borlänge.

Förr – när någon frågade Skatan om var jag bodde och jag sa: Borlänge …  blev oftast reaktionen. Jasså  oj  … den där gangsterstan,  knark, mord och elände.

Och Familjen.

Inte min eller Kerstins familj utan Familjen, ett gäng gangsterungdomar som spred skräck omkring sig med sin våldsamma framfart. Och som ALLA kände till. I heeela Sverige. Att de bodde i Borlänge. 

Den bilden har mer och mer suddats ut.

Hela stan genomsyras numera av Peace & Love.

Peace & Love 011

När vi strosade genom stan såg Skatan ett nytt café. Joo, mycket riktigt. Ett Peace & Love-café.  Jesper och en flicka vid namn Elin har öppnat café, ett varmt härligt kitschigt café som Skatan naturligtvis besökte och där drack jag en kopp kaffe och åt en utsööökt cheesecake därtill.

Peace & Love 010

Peace & Love 008

Peace & Love 007

Och då kom han … Jeppe.

Den fine, mjuke,  härliga drömmaren Jesper … skapare av stans stolthet, Peace & Love.

Vi kramades och till min stora förvåning frågade han mig om hur jag hade det … om det var tomt efter Margith … om lilla e och hennes familj och Karin och … naturligtvis Sonen. Att han kom ihåg!   När han fick höra att jo, i morgon kommer en liten tjej eller kille till världen, att Sonen skall bli pappa … blev han nästan rörd och gick bort till en hylla. Efter ett tag kom han tillbaka med en hög presenter.

Peace & Love 018

En minnesbok: Peace & Love – de första tio åren, en liten body till Alice eller … och en T-shirt till Skatan.

Han hade ”folk” med sig, jobbade, men tog sig tid med en gammal skata …

Jag ringde Kerstin och nu – snart skall jag gå på Morgonrunda … och sen … snart, om en timme eller två, ringer Sonen …

Full rulle hela dan hittills

… för att hålla känslor och nerver i schack.

Efter en sen frukost hämtade Sonen och jag släpet hos Bonden. Solen sken från en klarblå himmel och det var friskt i luften. Perfekt dag för att köra skräp till tippen.

Vi försökte sortera TV-apparater och gamla datorer för sig, brännbart för sig, gamla kontorsstolar för sig och så åkte vi iväg …

Tänk … att  när jag stod där och vräkte i skräp i de olika ”byttarna” och var tvungen att fråga om något tvetydigt och vände mig till en av de anställda sa han … efter att noga ha studerat mitt ansikte:

– Har inte vi träffats förr? Känner inte vi varandra?  Kommer inte du från Gustafs?

– Nej, nej och nej … men vi kan ju ha setts förstås, svarade Skatan glatt. 

Jag blir alltid så himla glad att bli igenkänd och ”hejad” på här i mina gamla hemtrakter.

Vi återbördade släpet, inhandlade allaehanda mat och åkte hemåt för lunch. Under lunchen upptäckte vi att Pa hade fått en stor, handstor, röd ring runt ett bett av en fästing som hon tog bort för cirka två veckor sedan.

Vårdcentralen nästa.

Det var ett solklart borreliamärke och hon fick penicillin utskrivet.

Det skall då alltid tjorva till sig när nerverna ändå är på helspänn.

005

Sen ringde vi till lilla a, som låg och vilade middag, väckte upp henne och åkte till Torsångs café i lilla a´s bil … Torsångs café är ett ”måste” att åka till på sommaren.  Alla knuttar och bilburen ungdom käkar gustafskorv och köttbullsmackor med rödbetssallad där.  Eller är det räksallad. Vi åt i alla fall glass i stora lass och satt vid älven i solen och njöt.

Väl hemma igen begav sig lilla a och Skatan till Kupolen.

Alice första nalle måste ju inhandlas … och vi hittade en verkligen jättesöt och mjuk en.

Nu har Skatan lagat middag, Sonens älsklingsrätt: fläskfilé, klyftpotatis, champinjonsås gjord på champinjoner, vitlök, creme fraiche och lite soja, peppar och salt och en stor sallad till … och väntar på herrskapet som åkt till apoteket för att hämta ut medicinen till Pa.

I morgon är en annan dag … och sen …

Nu snurrar det …

… både i huvud och mage.

Lite varstans.

Det äkta paret hade väldigt svårt att somna igår. Skatan hörde deras röster långt in på natten ,

Och efter det att Skatan läst några rader i sin medhavda bok och somnat, vaknade hon redan vid 5-tiden och låg och vände och vred på sig i sängen, läste, försökte somna om och steg slutligen upp … till datorn och bloggen.

Så här har ni mig.

Och ingenting har jag att säga.

Utom att tankarna snurrar.

Det skall bli skönt när dagen kommer igång. Då får man se till att hålla sig fullt sysselsatt så man blir riktigt riktigt trött och stupar i säng och sover till dagen före dagen …

Uj!

Varggropen 105

Kan man förstå att i denna lilla kula finns ett litet barn som skall födas om bara två dagar?

Själv var jag enooorm. när det var dags att föda min äldsta. För att inte tala om hur min mage var när det var dags för tvillingarna …

I Borlänge

Skatan har landat. För länge sen. Och det spöregnade precis som det har gjort varje gång … de senaste gångerna som jag varit här.

Vi hade tänkt att köra bort massa skräp som Sonen samlat på sig i sitt förråd och köra till tippen med. Bonden ställer upp och lånar ut släp. Sonen och Pa måste göra plats för barnvagnen. Men regnet stod som spön i backen . Vi sköt upp det hela till morgondagen och for till Varggropen och moster Janta och Per istället.

M i grannhuset hade också … äntligen … bestämt sig för att sälja. Sonen hade redan tagit kontakt. Och nu planerades det för fullt där i stugan hos Janta och Per. Allt verkade klappat och klart.

Så ringde hon och ångrade sig. Igen.

Varggropen 103

(Sonen pratar med M framför ”drömhuset” . Foto taget genom fönstret hos Per och Janta)

Det finns ett annat hus däruppe i skogen som också är till salu och där visningen är på torsdag. Det blir Skatan som får gå och ”kolla läget” eftersom Sonen och Pa redan är på BB.

Men helst är det ju grannhuset de vill ha, Sonen och Pa.

Tänk att allt skall hända på en och samma gång.

Väl tillbaka framför datorn och i Borlänge igen … vad mötte mig som nyhet dååå …  om inte det häääär:

 Stora B  … i egen hög person i Borlänge tidning. Jag har inte hunnit läsa heeela artikeln men så mycket hann jag med för att kunna berätta att Stora B var och är  ”spindeln i nätet” vad beträffar musiklivet i Borlänge …

Stora B

Men det är en annan historia.

Nu är jag bra svamlig och trött och Pa och Sonen kan inte sova men nu skall Skatan i alla fall försöka krypa till kojs.

Natti natti …

I natt sov jag inte lika länge

… som igår natt… då jag sov heela långa natten … utan avbrott…

Jösses, vad har hon  för sig på nätterna, Skatan? När hon inte sover…

Först låg hon i sängen och vände och vred på sig och tänkte på dagen som gått och på dagen som komma skall och … se´n gick hon upp och bloggade…

På eftermiddagen dagen som gick åkte  ett gäng  ut till Gustafs och hälsade på.

Det var lilla a, Sonen och Pa och så Skatan.

Hos Margiths yngste son, och hans familj… fanns också Djupingen som kommit hem från Våmhus för att titta på fotboll… derbyt mot ärkefienden Torsång…

Vi fick oss en dryg timmes pratstund och kaffe med dopp innan det var dags för pappa Tränaren och spelaren Rasmus, Margiths  barnbarn  för att… som det visade sig… i ösregn… ro hem en överlägsen seger mot Torsång… ( 5-1)

Glädje och sorg(Glädje och sorg. Rasmus grattas efter målet. Foto: Göran Bength)

Sonen, Pa och Skatan for sedan… i ett regn som tilltog (och som fortfarande fullkomligt vräker ner) till Huset på Varggropsvägen … som just nu är det allt överskuggande intresset … förutom Mottet i magen förstås…

Det låg verkligen fint i en sluttning ner mot ån… en bi-å till Noraån, tror Skatan. En stor härlig skogstomt med tallar, och lingonris och smultron och vilda skogsblommor..

Vi smög omkring och kikade in genom fönstren så gott det gick…

Sedan … när vi var dyngsura av regnet… gick vi hem till Per och Janta… och drack kaffe med dopp.

Ahaaa… nu gick det upp ett ljus för Skatan.

Klaaart… Därför sover hon inte utan är pigg som en mört.

Allt detta kaffe.

Hemma igen i Borlänge… såg vi på Talang-finalen och Skatan kan säga… Rätt vinnare vann… Helt suveränt.

Även om tvåan, den unge pianisten också hade varit en värdig vinnare…

Är det resfebern som redan satt igång….

… eller är det bara mina rastlösa ben (RLS). Hur som helst kunde jag inte ligga kvar i sängen längre. Det räckte med en timmes vridande hit och dit. ..

Ikväll … eller på seneftermiddagen…. tar jag tåget till Borlänge där jag skall vara några dagar. Jag har räknat ut att jag se´n inte kan åka dit förrän tidigast i april nästa gång…. och jag vill träffa mina gamla vänner inte alltför sällan… och…. så skulle ju Margith ha fyllt 60 år i morgon den 23 janurai … om …

goran-bengths-koltrast-2

(Göran ”Djupingen” Bength har tagit koltrast-bilden)

Om… om … om. Det är verkligen knepigt att man resonerar  så. Om inte det hade inträffat… om jag var yngre… om jag var äldre. Nu är det som det är. NU. Men… om….

Och innan Thailandsresan har jag egeeentligen hur mycket som helst att tänka på…. Sonen skall ju gifta sig på sin födelsedag den 7 februari. Han har en tvillingssyster som ju också fyller år… och present …. hmmm …. har deligerat till Mannen men måste ju hålla efter honom så att det blir gjort… så att säga. Och… Syster Yster fyller den 15-e…. men hon får vänta tills vi kommer hem. Förresten är det inga presenter numera mellan oss… men vi uppvaktar ju och glömmer inte för det. Och Svärson I fyller den 19:e…. jag tror han får vänta också tills vi i den vevan kommer hem. … Men det gäller ju att inte glömma att slå en signal iallafall…och sjunga. Själv fyller jag på resdagen den 3 februari. Och som den barnsligaste person på denna jord skulle jag bli djuuuupt besviken om inte Mannen kom in med kaffebricka … om inte barnen ringde i ottan och sjöng …. ja ni hör hur jag är….

Till på köpet måste jag ju packa…. Jag packar nästan alltid i sista minuten. Det blir liksom bäst under press. Men då gäller det ju att man inte har ”ändrat storlek”… så det var en himla tur att jag provade den där klänningen….

Men först… StinaPinaFinas och min morgonrunda.

StinaPinaFina skall förresten vara hos Syster Yster när vi är borta och då får hon gå på daaagis igen …. Det tycker hon är roligt med alla småhundarna … Och så gillar hon Syster Yster som tar henne på riktiga långpromenader när hon är ledig. Och så får hon ligga i Syster Ysters säng…. Det känns verkligen lugnt och tryggt att ha StinaPinaFina där. När vi hade henne på pensionat i Skåne var det väl i och för sig bra…. men lite tilltufsad var hon allt….kände hon sig nog  och uj så glad när vi hämtade henne.  Från att ligga i sängen hos husse eller matte eller SysterYster till att bo i en box i ett stall med andra hundar….. Klart att det är bättre hos SysterYster.