och huset ännu sover här i Borlänge.
Sen blir det andra bullar, har Skatan på känn och ingen bloggtid till övers.
Skatan, Mannen och StinaFina anlände till Borlänge och Sonen, Pa och Alice vid halvåttatiden igårkväll efter en svängom i Stockholm hos pappa och Stora E och en timmes krypkörning i rusningstrafiken på avtagsvägen mot Rotebro mot E18 och lite snabbare vidare färd till Enköping-Sala-Avesta-Hedemora-Säter och Borlänge.
Snigelfart.
Mannen hade varit uppe i storstan dagen innan för att tömma och stänga pappas bankfack. Det var bara det att alla nycklar som han hittade hos pappa inte passade. Han hade farit som en skottspole med tunnelbanan mellan Hornstull och T-centralen och SEB på Sergels torg med en stor tom väska i högsta hugg och några nycklar som han hittat hos pappa efter att ha provat den första som han fått och som inte gjort det. Ingen av de andra hade passat heller. Väl hemma i Nyköping hittade han en nyckel som han trodde var hans egen reserv men inte visste säkert om det var så … så Mannen tog en chansning och de åkte upp till Borlänge via Stockholm för att prova denna sista. Skatan och StinaFina fick hänga med bäst de ville.
Och den passade.
Så nu sitter pappa i godan ro och läser en bok som fanns där i bankfacket, en bok från 1700-talet om sitt älskade Göteborg.
Efter denna sväng blev det en till till Stora E för att hämta ett fantastiskt emaljerat cafébord, signerat Gun Britt Lawurn. Det är gult med en blomma i vitt och det är Sonen och Pa som skulle få det. Stora E är i full fart nämligen att dela ut sitt ”samlade liv” medan hon lever … som hon brukar säga. Och brorsbarnen säger förstås inte nej därtill 🙂
Medan pappa läste i sin gamla bok hade Mannen och Skatan och StinaFina sällskap av Lee Child och Reacher och Inget att förlora. Magnus Roosmans mörka stämma fyllde bilen så det gick ingen nöd på dom heller egentligen.
Det var bara de förbaskade RLS-benen som störde den lugna färden. Skatans ben förstås var det som hade börjat krångla. Som hon måste vifta med och hoppa med och skaka och i Hedemora stod inte Mannen ut längre … inte Skatan heller för den delen … utan bilen fick stanna och Skatan fick leta rätt på sin medicin.
Väl framme blev de varmt mottagna förstås av en skuttande sötnos, Alice, en tjockis, Pa och så Sonen förstås och en fantastisk soppa med grönsaker, frikadeller och dumplings, som Pa hade lagat.
Alice (Foto: Sonen eller Pa)
De åt och pratade och sedan, ja sedan stöp de alla i säng och nu nu passar Skatan på innan huset vaknar …
Pa skall ha muntligt förhör på svenskan, Sonen jobba och farmor och farfar skall umgås med sitt … än så länge … yngsta barnbarn.
Men först Morgonrundan med StinaFina …
Läs även andra bloggares åsikter om Lång dags färd mot natt, Lee Child, Jack Reacher, barnbarn, RLS, Gun Britt Lawurn
Skatans tankar 
Godmorgon!
Vilken tur att den där nyckeln kom tillrätta. Så fin han är, din pappa, där han sitter med sin gamla kära bok.
Hoppas att det där provet går bra för Pa.
Ha en härlig dag med barnbarnet!
Kram
Det låter lite hektiskt.
Söt pappa och söt Alice =)
Skönt att nyckeln kom till rätta så att det ordnade sig. Fina bilder på din pappa och Alice. Ha en dag alla!
Kram
Får inte den ”mannen” snart en hjärtinfarkt.
Vad hetter den medicinen; mot restless legs
Min tablett heter 1/2 Sifrol, men jag är ändå inte nöjd!
Sötta NÄRA du har!
margareta
Jo, jag befarade det och bad honom lugna ner sig lite. Men det går emot hans s k natur. Så jag lät honom hållas. Och så fick ju pappa sina grejer också 🙂
Min tabeltt mot RLS heter också Sifrol och jag äter 2 x 18 mg till kvällen. Ibland räcker inte det och det har faktiskt märkts en skillnad till det sämre på sistone. Så jag skall höra mig för om jag skall öka på. 😦 … för visst är det ett helvete när det sätter igång.
Kram!