Lugnet har lägrat sig

Skatan och Mannen och StinaFina är nu mol allena hemma hos sig.

I Nyköping.

Det är nästan kusligt tyst.

För en sak är säker … när man vistats med barn … och då menar jag barn under 9-10 år … är ljudet det man i första hand lägger märke till.

När det är där.

Och när det försvinner. 🙂

Skatan älskar sina barnbarn.

De stora och de små.

Det är inte så att hon vill klaga.

Absolut inte.

För de har haft roligt tillsammans.

Både här och där.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter den senaste trippen till Borlänge för att hjälpa Sonen och Pa med barnen for Skatan hem … utan missöden * i onsdags kväll och steg  upp i ottan i torsdags för att laga köttfärssås till Mormors lasagne.

Vara lite förberedd, helt enkelt.

Örebroarna var på intåg.

Det var ju höstlov.

De gick på bio och såg LasseMajas Detektivbyrå på torsdag eftermiddag och på fredagen fick Karl Axel och Agnes smaka på ännu mer kultur i Nyköping:

Läskigt ! i Kassematten

på Nyköpingshus …

kasematt_puff

Skatan följde inte med ner i gångarna. Hon har ju en släng av klaustrofobi och för övrigt lite ont i knäna. Att krypa kring i mörka, trånga gångar är således inte hennes melodi.

Här kommer slutligen ett litet potpurri från Dagarna med Örebroarna …

Detta bildspel kräver JavaScript.

När lugnet så lägrat sig firade Mannen och Skatan med ett glas skumpa sin bröllopsdag, att de stått ut med varandra i hela 44 år … ja, ja … det är inte så märkvärdigt som det låter. De bodde ju särbo i minst 10 år.

Då … för 44 år sedan var det stormigt värre. Då inträffade den s k allhelgonaorkanen  … och Skatan hade det …  som synes … lite svårt att få med sig allt när hon skulle in eller ur bilen …

In eller ur bilen den 1 november 1969

 

*  ”Jag ”hatar” verkligen Stockholm. Ja jag vet … Jag använder det där ordet som jag försöker lära småbarnen att inte använda. Men det är sannerligen ingen stad för gamlingar. Ville sätta in bagaget i förvaringsbox. Datasystemet ur funktion så jag fick släpa min ganska tunga väska (har med datorn) plus påsar med skor och vattenflaskor och bok nerför och uppför rulltrappor , av och på tunnelbanetåg. Till pappa tur o retur. Min 2-dag sprack. Jag bara måste stoppa i mig något . Buuuuu (Skatan/VaVa  på FB när hon for till Borlänge med mellanlandning hos pappa i Stockholm) ”

Den 19 juni 2010

Idag, den 19 juni 2010,  flaggas det överallt.

Nej, inte överallt förstås …

Men idag flaggas det på många ställen i alla fall.

Vare sig man är republikan eller monarkist kan man inte undgå att glädjas åt att Victoria och Daniel fått varandra till slut och åt detta historiska bröllop.

De är ju så lycklaga. Det verkligen strålar om dem båda.  Idag när brudparet lämnar Storkyrkan …

som ett par och stiger upp i sjuglasvagnen som man kanske spänt för hästarna för säkerhets skull … man har ju förutspått regnskurar … har också Daniel Westling från Ockelbo tappat sitt efternamn och förvandlats till prins och hertig av Västergötland.

… snipp snapp snut, nu är sagan slut.

Och så levde de lyckliga i alla sina dar …

Villa Skogsberg hissar flaggan i topp denna dag som åtminstone här i Sörmland fortfarande är strålande vacker med en värmande sol från en klarblå himmel.