Det roliga é slut … sakta bryts jag ned,  sjunger Peps   men det är ord och musik som jag inte ens kan dela med mig av här. De finns inte på Youtube och hur jag tar in musik från Spotify  – vete´  f-n …

– Hör bara, hur uppgiven jag är … och trött … och less …

Avgrundstrött.

Och  fattar ingenting.

Jag tar mina Sifrol som jag ska. Kan det vara dags att byta igen … tillbaka till Ardatrel… nej, det fungerade ju inte … aldrig  … och blir så sömnig, så sömnig.

Och tung i kroppen.

Och dum i knoppen.

Ögonen faller ihop, boken faller ner på golvet … jag sjunker ner i sömnens famn … åååh … skönt … äntligen.

Då … då är han där den Djävuln … och bråkar och kittlar mig. Kittla låter nästan behagligt, lite kul så där …  men det kan jag försäkra. Det  ä r  i n t e   kul.  Jag  kan bara inte vara  stilla. Skulle det vara kul när man är tröttare än trött.

Medvetslöshetsfärdigt trött.

Det kryper och stööör och bråkar  och rörs om  … långt därinne vid själva benet, skelettet,  i vaden, i knät … kryper upp i armarna.

Jag har kännt det långt innanför huvudsvålen.

Dessa krypningar som håller mig vaken.

Fast jag är  dödens trött …

Vaken, kan inte ligga still. Kan inte sitta still.

Kan inte läsa för ögonen faller ihop … och så börjar allt om från början igen …

Jag hoppar upp och hoppar .. slänger och dänger  och slår med benet, på benet …

Vandrar, vankar, vandrar, vankar fram och tillbaka sätter mig nånstans, känner efter, sprätter och  vandrar.

Och är dödens trött.

Och desperat.

Kan man leva med detta helvete? … frågar sig en ung, annan RLS-stackare.  Stickmonster kallar hon sin blogg. Stickmonster, det var ett bra namn. För förutom att det kryper, och stör och bråkar därinne så sticker det också  ibland som av nålar. Som du ser  är du inte ensam. Men vad hjälper det? Som tröst? Nej, bara en till som måste utstå det här helvetet …

Jag har ont också. Till råga på allt. I hela kroppen men just nu mest i nacke och axel. Det måste vara en inflammation som jag drog på mig när jag hjälpte Sonen att flytta alla dessa böcker som jag packade ner och packade upp, släpade upp för trappen.  Fullastad.

Ett  Sisyfos-jobb … och synden straffar sig själv …

Och är det inte det ena så är det det andra. Om det inte är båda …

Just nu båda.

Både RLS och ont i kroppen.

Både ock …

Fy f-n!

(Sisyfos målad av Franz von Stuck)

TÄNK POSITIVT !

Neeej!

Släng dig i väggen !