RLS i repris

… och värre än på länge.

Men det vaaar  längesen.

Ända sedan hon talade med läkaren i Avesta som ställde om hennes medicinering med Sifrol har det varit ganska lugnt: en tablett ska tas vid femtiden i förebyggande syfte och en tablett ungefär en timme innan hon ska sova. Tidigare hade hon tagit fler än hon behövde eftersom ingen läkare hade kunna hjälpa henne med doseringen  utan hon hade självmedicinerat  … ”typ”…

Och det hade gjort ont värre …

Lagom är bäst *

Skatan somnade inte förrän framåt halvfemtiden … sista gången hon kollade klockan var den just halv fem. Sedan fick hon en kort slummer fram till halvåtta då dagen började.

Hon kan ju inte ens sova ut på morgonen … hur trött hon än är. 😦     😦     😦

Skatan förstod att något var i görningen redan hos Linnea på akupunkturen där det började krypa i hennes ben. Då var klockan inte ens fyra på eftermiddagen.

Det är inte lätt ska ni veta att ligga stilla trots alla nålar instuckna i benen när RLS slår till.  Men Skatan tröstar sig med att på fredag har hon fått tid hos neurologen för att där få en remiss till Avesta och sömnlaboratoriet …

Då måste det bli ordning och reda och äntligen braaa … eller åtminstone bättre … bäst.

Det värsta är att Skatan går till Linnea den här gången för att få hjälp att gå ner i vikt !!!

När RLS-krypningarna kryper på  kan Skatan helt enkelt inte  mostå utan  måste ÄTA något något, stoppa något i mun, tugga och svälja.

Hon går till kylskåp och skåp och proppar i sig det som finns hemma … ja, ALLT ätbart … helst väldigt kolhydratrikt … socker, socker, socker. ( När hon kommer till Avesta ska hon fråga om det här starka behovet efter socker … det är ett som är säkert …  sambandet liksom … och varför att det lugnar och hjälper .  😦 )

Men så är det. Skatan bara måste äta  … annars blir hon totalt heltokig …

Hon får nog ta och avbryta sin bantningsakupunktur  tills hon kommit tillrätta med sin RLS och fått råd av ”experterna” där i Avesta.

Skatan får nog lugna sig ett tag … det som haaar så svårt att göra …  och ta en sak i sänder … utan att för den skull lägga av med att försöka äta mindre och röra sig mer etc etc etc …

Hon får  vänta med nålarna.

Nu är ni väl trötta på Skatans jämmer … men det känns så sköööönt att lassa ur sig och klaga lite  här på bloggen ska ni veta.

Det lättar … 🙂

Robert Louis Stevenson, Dr Jekyll och Mr Hydes skapare 

* För ett bra tag sedan fick Skatan en fråga om medicinering av en kvinna som skulle börja använda Adartrel … tror jag … efter att ha använt Sifrol och ville veta lite om hur många etc och när tabletterna skulle intas … tror jag … och frågade om min erfarenhet. Det var så länge sedan jag använde Adartrel så det kommer jag inte ihåg och jag har … som sagt … tidigare provat mig fram till vad jag trodde var lämplig dos. Men man ska INTE ta för många om besvären tilltar … har Skatan förstått … utan i stället prova att ta dem vid andra tider, uppdelade på annat sätt och tja … försöka tala med någon som KAN det här.

PLMD

Inte nog med att Skatans RLS-ben  kryper och stör henne när hon skall till att somna.

Nu hoppar benen högt … ja, hela kroppen rister som om hon fått upprepade stötar och det är dj-ligt obehagligt kan hon intyga   …

Skatan vaknade med ett ryck  redan efter knappt fyra timmars sömn av PLMD … (dessa bokstavskombinationer ! ) … Periodic Limb Movement Disorder.

Är det inte det ena så är det det andra …

Det är aldrig någon  mening att ligga kvar där i sängen för Skatan … ligga kvar där och vända och vrida på sig.

Nej, upp och hoppa, ta en Sifrol till och invänta dess verkan. Kanske kanske kan hon få lite mer sömn innan Morgonrundan med StinaFina pockar på …

Sifrolen och ”Farbror Stark ” och Allan Edwalls lugna stämma kan kanske få henne att komma till ro innan det är dags att vakna på riktigt …

Om inte … får hon väl sjunga Trollmors visa  för sig själv. Som hon gjorde för Alice hundrasjuttioåtta gånger  … Det borde göra susen … om inte …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kvart i två …

… och mitt i natten sitter Skatan här igen.

Efter en välbehövlig nattvandring.

Hon fick två och en halv timmes sömn.

Det gååår bara inte att dra ner på medicinen (Sifrol) mot de där förbaskade rastlösa benen. Det är tredje kvällen hon försöker och det har varje gång slutat här vid datorn. Här sitter hon … efter att ha vankat omkring som en osalig ande ett bra tag … och väntar på att tabletten/tabletterna  skall verka och hon kan krypa till kojs igen.

Vi får väl se hur många det blir som hon måste stoppa i sig…

Nu är klockan kvart i tvååå …

I tisdags var hon hos doktor Hybbinette igen och han var mycket bestämd på den punkten.

Att Skatan måste sluta äta Sifrol … med alla biverkningar … som i och för sig inte Skatan drabbats av. Men men … Dopaminantagonisten  motverkar allt det som mina andra mediciner skall främja … kedjan av hormoner som påverkar varandra. Om då dopaminet hindras … hmm … Hon måste sluta helt enkelt. Tyckte Hybbinette och skrev ut starkare Kalcipos som Skatan skulle inta tillsammans med Magnesium.

I stället.

– Pyttsan … so far!

Kanske skall Skatan brygga sig en kopp te. E g e n t l i g e n  är ju Skatan en kaffemoster men så hääär dags …

Det får bli te.

Läs även andra bloggares åsikter om

Droppen urholkar stenen … sakta men säkert

Det roliga é slut … sakta bryts jag ned,  sjunger Peps   men det är ord och musik som jag inte ens kan dela med mig av här. De finns inte på Youtube och hur jag tar in musik från Spotify  – vete´  f-n …

– Hör bara, hur uppgiven jag är … och trött … och less …

Avgrundstrött.

Och  fattar ingenting.

Jag tar mina Sifrol som jag ska. Kan det vara dags att byta igen … tillbaka till Ardatrel… nej, det fungerade ju inte … aldrig  … och blir så sömnig, så sömnig.

Och tung i kroppen.

Och dum i knoppen.

Ögonen faller ihop, boken faller ner på golvet … jag sjunker ner i sömnens famn … åååh … skönt … äntligen.

Då … då är han där den Djävuln … och bråkar och kittlar mig. Kittla låter nästan behagligt, lite kul så där …  men det kan jag försäkra. Det  ä r  i n t e   kul.  Jag  kan bara inte vara  stilla. Skulle det vara kul när man är tröttare än trött.

Medvetslöshetsfärdigt trött.

Det kryper och stööör och bråkar  och rörs om  … långt därinne vid själva benet, skelettet,  i vaden, i knät … kryper upp i armarna.

Jag har kännt det långt innanför huvudsvålen.

Dessa krypningar som håller mig vaken.

Fast jag är  dödens trött …

Vaken, kan inte ligga still. Kan inte sitta still.

Kan inte läsa för ögonen faller ihop … och så börjar allt om från början igen …

Jag hoppar upp och hoppar .. slänger och dänger  och slår med benet, på benet …

Vandrar, vankar, vandrar, vankar fram och tillbaka sätter mig nånstans, känner efter, sprätter och  vandrar.

Och är dödens trött.

Och desperat.

Kan man leva med detta helvete? … frågar sig en ung, annan RLS-stackare.  Stickmonster kallar hon sin blogg. Stickmonster, det var ett bra namn. För förutom att det kryper, och stör och bråkar därinne så sticker det också  ibland som av nålar. Som du ser  är du inte ensam. Men vad hjälper det? Som tröst? Nej, bara en till som måste utstå det här helvetet …

Jag har ont också. Till råga på allt. I hela kroppen men just nu mest i nacke och axel. Det måste vara en inflammation som jag drog på mig när jag hjälpte Sonen att flytta alla dessa böcker som jag packade ner och packade upp, släpade upp för trappen.  Fullastad.

Ett  Sisyfos-jobb … och synden straffar sig själv …

Och är det inte det ena så är det det andra. Om det inte är båda …

Just nu båda.

Både RLS och ont i kroppen.

Både ock …

Fy f-n!

(Sisyfos målad av Franz von Stuck)

TÄNK POSITIVT !

Neeej!

Släng dig i väggen !