Dödsannons

När Skatan slog upp tidningen i morse möttes hon av en annons.

Dödsannonsen

En av hennes väninnor hade gått bort, hade ”stilla insomnat”.

Hon var lika gammal som Mannen och senast de sågs var när de önskade varandra ett gott nytt år.

Skatan visste att M var allvarligt sjuk och mer eller mindre hade fått sin ”dom”  och att det inte fanns mycket mer för läkarna att göra.

Men ändå var Skatan inte beredd.

Man är kanske aldrig beredd.

Att det gick så fort

Att vi är så jämnåriga

M var ingen nära väninna men ändå … hon har funnits under hela Skatans ungdom och vuxenliv.

Aldrig en nära väninna.

Länge långt borta.

Men på senare år … de senaste tjugo åren i alla fall … har de träffats på en del större kalas och på nyårsafton varje år.

Hela morgonen har Skatan  tänkt på M, på att bli äldre, på sjukdomen där det ibland inte finns någon återvändo och på döden.

Hur snabbt den kan komma.

Hon har tänkt på sig själv och på sina närmaste, på Mannen och alla som är jämnåriga …

De är inte unga längre …

Det kan gå så fort.

Vila i frid, kära M …

Vila i frid