Skuggregering, Prinsessfödsel och Ranelid

… har väl varit toppnyheterna de senaste veckorna … i omvänd ordning.

Ranelid har nog varit  mest ”på tapeten” . Till och med före tronarvingetilldragelsen.

Kanske inte igår förstås. Då fick han stå tillbaka i pressen. Men … det är så det fungerar. Ge folket vad folket vill ha. Och allt för att få sälja mer, mera, mest.

Melodifestivalen och Ranelid står alltså högre i kurs än Löfvens skuggregering som bådar … hm … ja, både gott och inte så gott. (Inte så gott t ex  var att  gamla avdankade föredettingen  Ibrahim Baylan fick göra come-back)

Gott att han värvat skattedirektören Margareta Andersson som Skatan fick ett mycket bra intryck av . Hon sa vad som kanske är en allmän åsikt idag i båda blocken

Jag tycker att regeringen gör rätt i att betona arbetslinjen. Men det räcker inte med skattesänkningar för att skapa jobb och växande företag.

Nej, det räcker inte.

Och nu får Anders Borg en värdig motståndare.  Fast det blir förstås  en Fredrik Olovsson som får ta sig an debatterna med Anders Borg i riksdagen eftersom Margareta Andersson inte är riksdagsledamot liksom  inte heller hennes partiledare Stefan Löfden som får Mikael Damberg som ersättare där … det blir  alltså Damberg som får brottas med Reinfeldt i partiledardebatterna.

Oj … nu slank hon allt i diket, den goda Skatan. Hon skulle ju snacka om Ranelid var det tänkt från början . 🙂 . Som om det inte snackats tillräckligt. 🙂

Skatan måste erkänna att när Ranelid och … vad heter hon nu, hans medsångare … hm … där ser ni… allt fokus på Ranelid.

Skatan måste erkänna att när dom framförde sitt bidrag Mirakel … gammal skåpmat ( i princip det anförande Ranelid höll på kryssningen som Skatan var med på … ) …och den gick till finalen direkt … ja, då tyckte t o m Skatan att Melodifestivalen urartat (Ranelid, bliv vid din läst, var vad hon tänkte lite inskränkt). Men smaken är som baken delad och för att inte Skatan tycker att låten var något att hänga i majstången så … visst. Och så läste Skatan  Harry Amsters krönika i dagens Svenska Dagbladet och fick sig en tankeställare.

Björn Ranelid är inte problemet

Läs den … hörni … och få er en tankeställare.

Vilken mobbing …

Vad är det med folk egentligen? Björn Ranelid är med i Melodifestivalen och begår tydligen ett majestätsbrott. Mobbarinstinkten tar snabbt över och ord som skam, skämt och ”brun utan sol” fladdrar förbi. Folk vräker ur sig omdömen som ”en läppfladdrande uppblåst och ofrivilligt komisk solariebränd kvinna till karl”.

/ —  /Värst är Jan Guillou som sagt att Ranelid ”gör sig till en driftkucku”. Själv medverkade Guillou i Melodifestivalen 1986 tillsammans med Git Persson. Han föreställde en vampyr.

Och vad vill nu Skatan komma fram till med det hääär. Jo, precis samma slutsats som Harry Amster i sin krönika. I Sverige får vi inte ”sticka ut” … inte ”vara någon” innan

…   det börjar koka i folk. Det föraktas, det hatas, det slår slint.

och man dras med.

Skatan drogs med … även om hon inte mobbade själv

Hon  blev paff … det måste hon erkänna … att Mirakel gick vidare direkt till finalen på Globen … det blev hon.

Paff.

Och var beredd  att tro att man röstade fram Ranelid och … vad hon nu heter … till final för att ha ”lite kul”, driva med Melodifestivalen. Innan hon läste Turez ´ blogg och fick sig en tankeställare till. Vad håller man på med … vad håller Skatan på med. Man kan ju faktiskt röstat på Mirakelför att man TYCKTE att den var bäst!

Häng honom, hörs kören i bakgrunden. Så vad är det han har gjort? Men är det inte människor som folk retar sig på som står för nytänkandet?

Skatan drogs med för att hon inte gillade ”låten”. Och skäms för sina tankar. Men det är inte Björn Ranelid som är problemet. Det är bidragen i sig …

Problemet med Melodifestivalen är fortfarande att tävlingsgeneralen Christer Björkman har en fäbless för att lansera totalt okända artister som sjunger låtar som inte fastnar. Där ligger det musikaliska problemet. Inte i att ett par av de 32 bidragen är underhållande.

Skatan har fått en bra lektion hur man kan dras med … i en mobb … även om hon inte själv var aktiv mobbare … så har  …

Skatan fått sig en riktig tankeställare.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/Bj%F6rn+Ranelid&#8221; rel=”tag”>Björn Ranelid</a>

Så tröstlöst tomt kändes det …

ja, upprörd och ledsen blev Skatan när hon såg Uppdrag granskning i onsdags. Tårarna rann och hon kom ihåg en känsla som hon som vilsen, arg, dum, stundtals aggresiv förtonåring kunde känna, tankar som hon tänkte och frågor som hon ställde sig.

Kunde adoptivföräldrar ”skicka tillbaka” sina barn om de tröttnade?

Mamma kunde bedyra Skatan hur många gånger som helst att hon var Skatans ”riktiga” mamma nu att hon verkligen inte kunde ”skicka tillbaka” henne eller hennes syskon … man skickar inte tillbaka sina barn  … och vi behövde verkligen inte passa oss och vara snällare än om vi varit biologiska barn … men ändå kunde tankarna dyka upp när Skatan varit riktigt ”jobbig”.

För Skatan var en jobbig tonåring …

I onsdags handlade Uppdrag granskning om Sara som blivit adopterad av ett svenskt par. Sara kom från Gambia liksom sin adoptivmamma. Adoptivföräldrarna hade skickat tillbaka henne till Gambia när det inte passade längre, när hon blev ”jobbig”  … lurat henne och sagt att det var en semesterresa och lämnat henne där hos sin biologiska pappa som inte kände henne, inte hade träffat henne och inte hade något som helst vårdnadsansvar.

Harry Amster har skrivit i sin mediekrönika  i SvD om det hela … om det stora SVEKET. Sveket från alla.

Sara själv har lagt hela skulden på sig själv … hon hade ju varit så bråkig mot sin mamma och pappa …

Sara  hade också fått veta att hon inte fick komma tillbaka till Sverige förrän hon fyllde arton. Nu var hon 12 eller 13 år.

Trots en utredning som visar att de gambiska myndigheterna inte ser den biologiska pappan som vårdnadshavare och att Gambia inte gör anspråk på ”Sara” väljer Växjö kommun att vända bort ansiktet och inte ta hem flickan. Sedan sitter de i Radio Kronoberg och hävdar att de gambiska myndigheterna anser att pappan i Gambia är vårdnadshavare.

Återigen, varför? Prestige? Inkompetens? Ondska? Rasism? Likgiltighet? Okunnighet? (Harry Amster i SvD)

När väl Uppdrag granskning satt en blåslampa i baken på Växjö får de fart … flickan får komma hem till Sverige, men inte till adoptivföräldrarna och inte heller till en bror som är beredd att ta hand om henne.

Nej, nu finns hon på ett barnhem.

I Sverige men på ett barnhem …

Först i vuxen ålder … hos en psykolog …. har Skatan förstått hur stor betydelse det har att ha startat livet i sin familj som adopterat barn … ett mycket efterlängtat barn men … adopterad. Det finns nästan alltid en osäkerhet i bakhuvudet hos adopterade… hur bra de än har det i sin familj  … berättade psykologen som hade många adopterade som patienter …

Har man en gång blivit bortlämnad … kan man inte då bli det en gång till om ifall att  … ?

Och ett sådant öde som Saras blir nog inte lätt för många att höra och läsa om …

Och hur skall det gå för Sara själv med tilliten till vuxna … till människor överhuvudtaget.

Ett träd är som

trots kraftfull stam och krona

men svaga rötter

Ett rö för vinden

Men planterat igen,  djupt

på ny bördig plats

känns det nu fast förankrat

Dess krona tar vind

men står stark där i blåsten

kärleksfullt stöttad.