När man håller på att flytta så hittar man bland allt som måste rensas ut ofrånkomligen saker som man fullständigt glömt bort … och blir försjunken i drömmar och minnen om hur det var … hur det blev … och hur det kunde ha varit kanske …

Efter att Skatan på sitt  allra första jobb sa upp sig tvärt och slutade på studs p g a en chef som inte var riktigt klok … fick hon lika snabbt jobb  … lätt som en plätt … som sekreterare  på produktionsavdelningen på STB

Svenska Telegrambyråns annonsavdelning, som grundlagts i juli 1891 av redaktör Carl von Utfall och Alfred Fichs systerson löjtnant Valdemar Hansen, fortsatte dock sin verksamhet som större reklambyrå under namnet AB Svenska Telegrambyrån (STB), (Wikipedia)

Då … 1970 …  var det arbetstagarnas marknad   … inte arbetsgivarnas som idag. Förresten vet Skatan inte vems marknad det är idag … det är nog ingens just nu … men definitivt inte unga människors arbetsmarknad i alla fall.

Skatan hade  världens roligaste jobb i två år … ja, det var rena lekstugan … Hon jobbade som sekreterare åt chefen på produktionsavdelningen, Björn Hedler,  bland alla spännande kreatörer, art directors, copywriters, filmare …

Björn Hedler vid någon julfest de där åren

Det hände saker hela tiden och det var mer än omväxlande arbetsuppgifter även för sekreteraren ( helt rätt jobb för Skatan alltså) … det var brainstormings där Skatan fick var med och ”storma”, det var filminspelningar för reklamfilmer … ja,  Skatan fick t o m prova på att skriva en och annan text …

Hon kommer bland annat ihåg en gång hur hon satt i biosalongen på byrån (STB alltså)  och tog stenografi för  en reklamfilm om VW-bubblan med Janne ”Loffe” Carlsson  och Gösta Wällivaara och de bollade repliker och idéer mellan sig … och Skatan skrev sin stenografi så pennan glödde … ända tills hon började uppfatta på vad de egentligen sa …

– Snygga ben har hon … eller vad tycker du?

– Jo … men hyllan då … och du … kolla häcken när hon reser sig …

Osv osv … i samma stil. 🙂

När Skatan förstod och påpekade  att det här snacket nog inte ingick i den där filmen och nu fick de allt lägga av .. . hon blev verkligen jättegenerad … men tog egentligen inte illa upp …kände sig nog bara smickrad … och när de inte gjorde det … la av alltså … så reste Skatan sig resolut och tog sitt block och gick till sin plats i kontorslandskapet och började skriva ut stenografin i klartext …

Det dröjde inte länge förrän de kom krypande och ville att de skulle fortsätta jobba och nu ”på allvar” … ha ha …

Det arbetade som sagt en drös skickligt folk där … copywriters och art directors … t ex Hilding Pawlo och Erik Heffer   som var bland de äldre på byrån.  Den sistnämnde var art director och myntade förresten begreppet hoppjerka  … åtminstone påstod han det för Skatan … och fick  Platinaägget 1991   🙂  )

Det var förresten Erik Heffers teckningar som Skatan hittade som satte igång hela minneskarusellen…

Här är ett porträtt av Skatan på den tiden … med sin omisskännliga profil  och

här hans porträtt av Hilding Pawlo som förresten var tvillingbror med skådespelaren Toivo Pawlo … om någon kommer ihåg…

När de inte åt lunch på Lord Nilsson (STB låg på Kungsgatan 18 i Stockholm  och Lord Nilsson snett mitt emot ) …

så åkte de ofta ut till Djurgården på sina luncher  under den varmare årstiden.

De här luncherna kunde vara i flera timmar och Skatan fattar fortfarande inte hur det gick för sig. Men det jobbades hårt.  Också.  Och sent in på nätterna kunde det bli.

Tjejen på bilden ovan  med sina barn är Bie Seipel som nu … när Skatan googlade på henne visade sig vara projektledare får något som heter Verkstaden här i Sörmland.

Och han som sittter med solbriller på fotot ovanför blev så småningom chef för hela STB och heter Göran Tamm Jr …